Ja självklart hatar jag ”kvinnan”, gör inte du?

Nej du behöver inte sätta kaffet i vrångstrupen här, jag hatar inte alla kvinnor, däremot hatar jag kvinnonormen. Precis som jag med hela mitt hjärta hatar mansnormen hatar jag även kvinnonormen. Jag hatar hur kvinnor förväntas att alltid måna om sitt utseende genom smink, modemedvetenhet, fixade frisyrer osv. Jag hatar hur kvinnor utmålas som svaga och i ständigt behov av räddning. Utöver vad de allra flesta nog ser som ganska självklara saker att hata kring kvinnonormen så finns det något jag hatar mer än allt just nu och det är detta: Hur kvinnonormen allt mer går mot att kvinnor skall ta över mansnormen. Att kvinnor skall vara hårda, våldsamma, grova i mun, elaka, hänsynslösa, oempatiska osv. Här skyller jag faktiskt på feminismen till stor del. (Oh no, hur vågar jag?)

Ok vi backar storyn lite. Det finns gärna en vurm att prata om ”förr i tiden” som en tid där kvinnor var inlåsta i hemmen, tog hand om barn och höll sig snygga för männen. Denna vurm av historieförvanskning ses både inom feminismen och inom antifeministiska rörelser som snackar om den gamla goda tiden. Ett ganska ypperligt tecken på hur medel och överklassen styrt den feministiska kampen i alla tider. För faktum är att det är just medel/överklass som haft hemmafruar som ideal, det är de som haft råd med att kvinnan inte arbetat. Inom arbetarklassen har kvinnorna i alla tider arbetat och arbetat hårt. De har inte tagit hand om några barn under flera flera år utan lämpat över bebisar till äldre generation så snabbt de kunnat för att återgå till arbete. Alt har de haft arbete som de kunnat utföra i hemmet ex tvätt åt andra, sömnad etc. Ja för att inte tala om alla som under bondesamhället bodde på bondgårdar. Tror folk verkligen att kvinnorna där fick sitta på sin rumpa och amma bebisar hela dagarna? Nej nej, det var ut med bebis på ryggen i en sele och sen mjölka kor och fixa med annat som hade med bondgården att göra. Att få ta hand om sina barn på heltid var  en ynnest enbart given rika kvinnor.

Så hur påverkade då detta den feminsitiska rörelsen och synen på kvinnlighet? Jo genom att det var de rika kvinnorna som hade tiden att börja organisera sig för att få ökade rättigheter. Det feministiska perspektivet skapades utifrån deras syn på vad som behövde ändras och däri låg tex rätten att arbeta. När feminister idag ser ner på hemmavarande mammor gömmer det sig både en redig portion nedärvt klassförakt i det och även ett visst kvinnoförakt. För den feminsitiska kampen har länge präglats av att kvinnor ska ta mer plats inte på sina villkor utan på männens. Detta medför att istället för att lyfta sådant som faktiskt är bra med kvinnorollen och få män att anamma detta också (tex mjukhet, empati, lyhördhet) så skall kvinnor försaka dessa delar och anamma manlighetsnormer såsom hänsynslöshet, oempati och våld. I debatter om att kvinnor tex har svårare att hävda sig i jakten på chefspositioner uppmanas kvinnor att ”tuffa till sig”, dvs att bli mer som män.

Jag har ju redan skrivit om hur jag hatar mansnormen och det våldsideal som finns inom den. Inte bara i fråga om regelrätta övergrepp utan också kring ”ömsesidigt” våld. Att ge och ta smällar som ett sätt för män att bonda. Anyhow, eftersom jag anser att det finns mycket problematiskt inom mansnormen anser jag det givetvis vara åt helvete att kvinnor uppmanas att anamma denna norm för att ha en chans att konkurrera med män.

Jag märker denna utveckling väldigt tydligt bland mina feministiska kontakter, att vara aggressiv och hatisk ges ständiga ryggdunk och applåder där kvinnor anses vara starka och stå på sig om de är våldsamma eller har ett hatiskt språkbruk. Ok för att vara tydlig här: Nej, jag syftar på intet sätt här till att ha god ton när någon beter sig som ett as. Det jag syftar till är när kvinnor utan orsak beter sig som as mot andra och får bekräftande ryggdunkar på att de är coola, tar plats och vägrar ta skit. Jag syftar på när kvinnor är as mot män som inte gjort dem något med motiveringen att ”de får tåla det för de är män och per automatik förtryckare”. Ja alla män förtrycker men det gör det ändå inte rimligt att göra det synonymt med våld och hat mot vem som helst att vara en stark kvinna som står på sig. Jag ser öht inget positivt i att föra feminismen framåt genom att bete sig lika svinigt som en kritiserar män för att bete sig. Det går att stå på sig och inte ta skit utan att vara den som själv kastar skit på andra.

I spåren av detta ser vi också en utveckling där allt fler kvinnor anmäls för misshandel både på krogen/offentliga platser och hemma. Detta ser jag delvis som ett symtom på att våld har blivit ett accepterat sätt att ”vägra skit”, men även delvis (och detta ser jag som bra) att kvinnors våld i vissa situationer börjat tas mer seriöst. För fortfarande är det ju så kasst att kvinnors våld inte tas riktigt på allvar, och speciellt inte om offret är en man som av både kvinnor och män anses ska kunna  tåla en smäll eller två av en kvinna. Nej kvinnor slår inte lika ofta som män, och kvinnors våld är sällan lika allvarligt som det män står för. Detta gör ändå inte kvinnors våld till ok och i synnerhet inte till något önskvärt.

Nu kanske någon undrar varför jag inte pratar mer om alla de där andra bitarna i kvinnonormen som är bajs? Tja, delvis för att det redan skrivs om så enormt mkt, men framförallt för att jag faktiskt är less på att så mycket inom feminismen fokuserar på vad män gör fel eller hur samhället är taskiga mot kvinnor. Ja kvinnor är förlorarna inom ekonomisk och politisk makt och inom dysfunktionella förhållanden. Kvinnor är dock inga oskyldiga lamm som gör allt rätt, kvinnor kan också förtrycka och kvinnor kan också vara as. Ska vi komma någon vart med jämställdheten är det faktiskt läge att även på allvar granska kvinnonormen och hur kvinnor själva faktiskt skapar denna. Allt ont kommer inte från mannen och det är dags att sluta utmåla män som kvinnans stora fiende.

Sist men inte minst: Jag hatar könsnormerna dels för vad de gör med alla inom normerna, men även för vad de gör med alla som inte passar in. Som jag skrev tidigare kvinnor kan också förtrycka, kvinnor är inte immuna mot rasism, transfobi osv och dessa saker blomstrar i kvinnonormen lika väl som i mansnormen. Problemet är inte att kvinnor är kvinnor och män är män. Så länge vi utmålar kvinnor som enbart offer för omständigheter gör vi kvinnor till alltid varandes passiva objekt och hur ska vi kunna begära att kvinnor ses som subjekt med egen makt och kontroll om vi själva bedriver en kamp där kvinnor är objekt?

 

Annonser

5 thoughts on “Ja självklart hatar jag ”kvinnan”, gör inte du?”

  1. Jag förstår din frustration. Jag är också riktigt frustrerad. I processen av att börja dismantla (just denna) maktstrukturen är det enkelt att hamna fel eftersom inget blir glasklart på en sekund för en individ. Vissa utvecklar sin feminism tidigare, andra senare. Det var ett tag jag avskydde “kvinnan” för den satte mig på en plats där jag inte ville vara, dessutom gjorde andra människor det också, framförallt män. Dom du umgås med är bara på en annan plats i sitt upptäckt liksom och dom kvällar och stunder du upptäcker negativitet får du nog ta och förstå att precis som du är den här personen jävligt frustrerad. Den här läsningen som du gett oss, är inte speciellt ny och den har skrivits och uttryckts väldigt många gånger, även jag har sagt dom där sakerna. Men jag har kommit underfund med att jag måste älska kvinnan och låta henne köra sitt race, det är där hon är just nu, och medans hon kör sitt race, kör jag mitt i den feministiska kampen för en bättre samtid, där vi gör vad vi vill med lr utan smink.
    Dessutom, du pratar om klass och hur.kvinnor uttrycker sig, att dom borde göra si och så, o låta såhär o va snäll. Alla snackar inte så, vi kommer ifrån olika platser, olika balgrund. istället för att lipa över tonen, lyssna istället. Hör!

    1. När det kommer till tonen: Nej jag förespråkar inte god ton, nej jag förespråkar inte att inte svära etc i pråket kag gör det själv, ofta. Däremot förespråkar jag nån form av protportion i hat och agerande. Om en snubbe skriver ett PM på facebook med orden ”Hej du är snygg vill du ta en fika?” Tycker inte jag det är rimligt att svara med ”Nej för du är ett äckligt sexistiskt jävla manssvin som tror alla brudar är för dig jag hoppas du dör i en brand”. Å jag tycker inte det är rimligt att heja på sådana svar, oavsett ideologisk övertygelse f.ö. Jag ser detta inte bara från nyväckta unga feminister utan även från äldre som varit aktiva feminister i 10-15 år så det går inte bara att förklara i att de har en bit kvar i sin analys och feminism. De kan ha mkt bra och vettigt att säga men att hylla och pusha för en ”kvinna” som behandlar andra som skit är inte en feminism för mig.

  2. Hej
    Det känns som om jag har missförstått hela inlägget men jag skickar iväg en kommentar i alla fall, så får du väll rätta mig om jag är ute och cyklar.
    Jag håller inte med dig att det är feminister som säger att kvinnor ska bli som män. De feminister som jag följer är nog ganska överens om att det är större frihet för människan vi strävar efter. Dvs att låta människor vara mer än inpressad i en mans/kvinnoroll (vilka är väldigt snäva vilket gör att det inte är många som passar).
    Och att kvinnor uppmuntras “att bli som män” är inte särskilt konstigt då mannen (vit/hetero) är i toppen, alla bör sträva dit. Alltså det är enklare för en kvinna att ta till sig “manliga” egenskaper eftersom då rör hon sig uppåt, till skillnad från män som har “kvinnliga” egenskaper då detta är ett steg nedåt (inte önskvärt). Att det är såhär är ju för det berömda patriarkatet, inte för att feminister uppmuntrar kvinnor att bli som män.
    “Allt ont kommer inte från mannen och det är dags att sluta utmåla män som kvinnans stora fiende.”
    Vilka utmålar män som den stora fienden? Igen så är det den patriarkala maktstrukturen som spökar skulle jag vilja säga.
    Sen att kvinnor måste se män som potentiellt farliga är ju för den berömda dubbelbestraffningen. Om en kvinna är för försiktig så får hon skit för det att hon drar alla män över samma kam (fy för att klumpa ihop snälla män med dumma!), och är hon “oförsiktig” går hem med en man hon inte känner/dricker för mycket /har för kort kjol då får hon skylla sig själv om hon blir våldtagen.
    Fast egentligen måste ju alla vara rädda för män eftersom de står för den största delen av all våldsutövning.
    Jag blir ju inte rädd om jag möter ett gäng kvinnor på stan en sen lördagskväll men jag blir rädd om gänget består av män, eftersom samhället har lärt mig att vara det.
    Mycket av skiten kommer från de maktstrukturer som vi lever med inte bara patriarkatet utan även rasism, transfobi etc. Och självklart upprätthåller även kvinnor dessa strukturer mer eller mindre omedvetet.

    1. Hej!
      Ja som du säger ses manliga egenskaper som mer värda, och här känner jag att feminismen misslyckats då mycket fokus hamnat på att kvinnor skall göra som män, istället för att på allvar jobba för att alla ska vara fria att göra som de vill. Föraktet för hemmafruar är tex en del i detta där feminismen själv spär på nedvärdering av kvinnliga egenskaper. Jag ser även samma tendenser i hur tex kvinnor som väljer att använda ett stereotypt kvinnligt kodat könsuttryck (mycket smink, högklackat, modemedvetet etc) inte ens räknas in som självklara feminister utan istället fått en egen epitet i ”lipstick feminism”.

      När det gäller att se män som fiender syftade jag inte på våldtäkt eller likande utan i debatter. Jag ser om och om igen hur män som jobbar feministiskt får oförtjänt mycket skit så fort de öppnar munnen, i synnerhet om de råkar ha en annan infallsvinkel. Ofta spelar det ingen roll vad kontentan i mannens åsikt är, bedöms den som fel halshuggs han. Det finns en syn att män ska tåla att ta lite skit eftersom de som grupp är priviligerade över kvinnor. En syn jag helt enkelt inte går med på.

      Jag hänger i många feministiska kretsar och ser ofta hur just aggressivitet som helt kör över andra applåderas och ses som bevis på en stark kvinna som tar för sig. Jag är ingen som är tyst som en mus, och jag har ett rätt kantigt språk men jag tycker ändå det är skillnad att sitta och vråla åt andra att de är hemska förtryckare som aldrig ska tala till dem igen för att de haft en annan åsikt. Jag tycker inte det är rimligt att önska livet ur någon som skrivit ett PM på Facebook om att en ser bra ut osv. Jag upplever helt enkelt att reaktionerna och svaren på en kränkning är helt oproportionerliga och att detta hyllas av andra feminister som ett tecken på att en inte tar skit.

      1. Ok, då förstår jag lite bättre.
        Jag kan också tycka att reaktionerna är lite kraftiga ibland, men det är också viktigt att förstå sin position. Jag är väldigt försiktig med vem som har tolkningsföreträde, är antirasist men läser mer än kommenterar när det gäller tex personers upplevelser av rasism. Försöker påverka det jag kan i min närhet (säger ifrån om ord/fördomar etc) istället för att debattera på nätet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s