”Jag kommer följa dig tills du dör”

Denna text kommer bli delvis personligt och jag kommer tala om något jag inte ens vet om mina föräldrar har full koll på att det skett.

När jag var 19 träffade jag en man på en buss, vi småpratade lite under resan (ca 15 minuter innan jag hoppade av), bara sånt där litet kallprat, om vädret, universitetet jag just börjat på. Inget personligt alls. När jag gick av sa han hejdå, och la till ”vi kanske ses”. ”Ja, hejdå” svarade jag. Ungefär 4 veckor senare får jag ett sms: ”Hej, du kanske kommer ihåg mig, vi träffades på bussen för ett tag sedan, har du lust att ses?Jag står utanför din lägenhet nu”. Var lyckligtvis inte hemma denna gång utan hos min pojkvän. Skrev tillbaka att jag inte ville ses, att jag tyckte det var obehagligt att han var vid mitt hem och att han skulle gå. Detta var inledningen på en stalking som fortsatte i 3 års tid. Spontana hembesök, telefonsamtal vid alla tider på dygnet, sms i drivor. Efter flera byten av telefonnr, 3 flyttar och försök att göra mitt nummer osökbart hos bla Eniro upphörde det hela (så vitt jag vet, har haft vissa misstänksamma händelser jag dock inte kan koppla till just denna snubbe). I början försökte jag säga ifrån, vilket bara besvarades med att jag förr eller senare kommer ge med mig, förstå att vi är ämnade att vara ett par och att han kommer ge upp först när jag är död. Hur kunde han då finna mig, han visste ju varken mitt namn, telefonnr eller något annat än staden jag bodde i och hur jag såg ut? Jo genom spridning av en bild på mig. När han väl hade mitt namn var det enkelt att finna mitt nr och min adress.

Varför skriver jag då om detta nu? Jo för i dagarna såg jag hur en bild av en kvinna mitt uppe i sitt jobb som bagagelastare för SAS delas runt av personer med kommentarer som ”så gulligt”, ”vad fint!”, ”bra gjort”, ”romantiskt!” osv. Vad var speciellt med bilden? En man hade fotat henne under arbete, lagt upp kortet på facebook med en text om hur söt han tyckte hon var och att han ville ha en fika med henne men inte vågat gå av sitt plan för att fråga henne om det. Han bad nu andra om info till vem denna kvinna var så han kunde finna henne och be om en dejt. Tom radio kanalen Mix Megapol valde att posta bilden på sin facebook sida för att hjälpa i letandet.

Detta är ett väldigt obehagligt kulturarv vi har. Att det är något romantiskt med män som fotar och jagar efter okända kvinnor för att de tyckt att de är söta på håll. Jag menar absolut inte att den man som la upp denna bild är en stalker, han är säkert en hyvens snubbe. Problemet är alla de som delat, hyllat och hjälpt till i sökandet av denna tjej, för de kan inte veta att han är schyst. De kan inte veta att han kommer ta ett nej om hon inte är intresserad. De kan inte veta vad för konsekvenser detta kan få. Vi vet heller inte om denna kvinna kanske har skyddad identitet, en identitet som kan röjas av att en påstådd kärlekskrank karl skall ha rätten att veta vem hon är.

Att detta beteende uppmuntras som just romantiskt och att kvinnor får lära sig att en man som inte tar ett nej, som är kontrollerande och svartsjuka är romantiska män är ett enormt problem. Det är en bidragande orsak till att misshandelsförhållanden kan uppstå för varningssignalerna ses inte som varningssignaler utan som romantik. Å omgivningen hejar på, tills det är för sent och det romantiska blir våldsamt.

I böcker, filmer, tv serier, ja i media har nästan alla kärleksrelationer som porträtteras inslag av män som inte tar nej, förföljer och bryter ner kvinnan tills hon säger ja och vill vara hans partner. Jag ska ge ett fåtal exempel som är toppen på isberget, obs för spoiler:

* Deliver us from Eva – En film om ett gäng män som är sura på att deras gemensamma svägerska Eva är en kvinna som inte tar skit, säger ifrån, styr och ställer. Hon utmålas som en riktig bitch. De betalar en snubbe för att dejta henne, när hon får veta sanningen flyttar hon ifrån stan för att ta drömjobbet hon var på väg att säga nej till för snubbens skull. Han har givetvis fallit för henne och följer efter henne, och gör en stor scen utanför hennes arbetsplats för att bedyra sin kärlek. För att få Eva att gå med på äktenskap (det som får henne att inse hans stora kärlek till henne) är orden: ”Not even the police can keep me from you, I will never give up!”  Stråkar och glitter, de kysser varandra, folk klappar händerna, romantiken är ett faktum och alla är glada. Efter att han just hotat med att stalka henne för livet. Sug på den en stund.

* Filmen 10 orsaker att hata dig har ungefär samma tema som Deliver us from Eva, snubbe blir betald för att dejta tjej, han följer efter henne, vägrar ta ett nej och får ut henne på dejt. Hon blir kär,sanningen kommer fram, de går skilda vägar tills han köper henne en gitarr och romantiken blomstrar.   Här är slutet inte så mkt störande som själva inledningen till relationen. Han söker upp henne på hennes favoritklubb, följer efter henne på affären, i skolan osv. Å till sist faller hon för hans ihärdighet och det ”gulliga” i att han aldrig ger upp.

* Love Actually innehåller inte bara en, utan två olika scener mot slutet där mannen letar reda på kvinnans hem (för innan hans plötsliga infall av otygland kärlek visste han inte ens var hon bodde) och bedyrar sin kärlek för henne, vilket hon gladeligen accepterar. Ack ljuva kärlek.

En liten flash till alla män (och kvinnor) där ute: Det är inte, jag upprepar inte, romantiskt att leta reda på någons bostad och objuden komma hem till hen. Det är enbart läskigt och ger klart creepy vibbar.

Vi behöver komma ifrån romaniserandet av kontrollerande män som vägrar ta ett nej som svar. Det är inte ok, det är inte romantiskt eller fint. Det går att invända mot denna text att jag är färgad av en dålig erfarenhet. Jag ser dock detta beteende ske om och om igen även om det relativt sällan blir så extremt som år av förföljelse. Jag ser det i hur mina vänner måste fejka att de har en pojkvän med för att få påflugna män på krogen att låta dem vara, eller i hur mina manliga vänner har fått hoppa in som fejkad pojkvän. Jag ser det i hur kvinnor kallas hora, luder etc för att de tackar nej till en invit, eller hur män kan skicka meddelande på meddelande för att de inte får ett svar på en dejtingsajt. Detta är vanligt förekommande, fråga vilken kvinna som helst och alla har minst ett exempel på en man som vägrat lyssna på hennes nej.

Skulle du någonsin igen se en bild delas på en anonym person någon vill ha en dejt med, dela den inte. Du vet inte vad för obehag det faktiskt kan leda till för personen på bilden. Vill du tro det bästa om folk är det såklart fint, men gör det inte om det är andras liv du spelar med.

Annonser

72 thoughts on “”Jag kommer följa dig tills du dör””

  1. Den kvinna som uppträder efterföljande intresserat efter mig kommer jag med stor sannolikhet aldrig att kalla ”klängig”, ”psykotisk” eller något dylikt utan just se hennes handlingar som romantiska. Obs: jag säger ”med stor sannolikhet” och visst det finns chanser där jag skulle känna mig ”stalkad”, men chansen är mycket liten.

  2. Jävlar vad bra skrivet! Och jag vaknade verkligen. Jag som är en obotlig romantiker, som vill tro att människor är goda och att det alltid blir ett lyckligt slut som i sagorna fick ett slag i magen!
    Hade jag sett bilden som delats på Fb hade jag nog tyckt det var gulligt. Jag hade inte delat bilden, det har jag lärt mig tack vare all info från Missing People, men jag hade helt säkert tänkt ”naaaw vad sött, kärlek vid första ögonkast”.
    Efter att ha läst detta känns det bara kusligt! Och det är som ni säger, att när en man försöker allt han kan (stalkar) så ses det som romantiskt, och ”äkta kärlek då han inte ger upp”. En kvinna som stalkar ses oftast som psykiskt ostabil, störd och galen.
    Det är jättebra att detta tas upp, och bör upprepas om och om igen (särskilt eftersom ex. filmer romantiserar det). Vi bör påminnas om att det inte är okej att lägga ut bilder på någon som man vill ”efterlysa”. Det kan försröra livet för någon, någon som är en riktigt person. Inte som i de romantiska filmerna eller sångerna, inte som i sagorna med ”levde lyckliga i alla sina dar”, utan ett rent jävla helvete!!!

  3. Jag är en man som blev stalkad av en man, och inte med romantiska motiv utan med enbart destruktiva motiv. Det föll så pass utanför ramarna att nu 10 år senare när jag kan bevisa vem det är blir jag fortfarande inte trodd och alla de vänner jag förlorat vägrar ens överväga att se på bevisen eller låta mig rentvå mig. Ja, rentvå mig för precis som i våldtäktsmål så föll skulden på pffret och även så beviskraven.

  4. Gillade verkligen din tänkvärda blogg =) Är inte någon stor anhängare av facebook men har sett många efterlysningar. Har delat din blogg på min =)

  5. Du är fantastisk på att skriva, tack för en mycket bra text om problemet.
    Jag dejtade en kille, som bjöd på middag på ett fint hotell. Jag ville inte gå upp i hotellet, ville bara åka hem. Det gjorde jag också.
    Men han hade följt efter mig, och med hjälp av bilnumret letat upp min adress. Två veckor senare ringde han och erbjöd sig att komma hem till mig och hälsa på. Jag fick kalla kårar.
    Efter två år hörde han av sig igen och ville hälsa på mig hemma. Urk.
    Det blev inte mer än så, men det var obehagligt tillräckligt, så jag förstår lite av vad du har gått igenom.
    Ha en härlig sommar!
    Kram
    Siggelina

  6. Jag har också reagerat på den här typen av filmer. Jag har själv erfarenheter från ungdomen liknande detta (men då fanns inte internet). Ovälkomna närmanden uppfattas olika av olika människor beroende på dennes erfarenheter. Även den mest söte och snälle pojken/flickan kan bli lite läskig när en inser att hen väntat utanför ens ytterdörr… Eller ovälkomna telefonsamtal, brev och blommor. I mitt hem vill jag kunna känna mig trygg och jag vill kunna välja vem jag släpper in i mitt liv.

  7. tack för ögonöppnare – sådana är alltid bra. Jag kan dock förstå att det är svårt att säga hej inifrån ett flygplan.
    Det är oerhört ”creepy” – läskigt – med människor som inte tar nej för ett nej – på alla nivåer. Jag kommer dock fortsätta att tycka att det är romantiskt att ta reda på information om den man gillar för att göra ett närmande. Att be en kompis om numret till den man är intresserad av till exempel. Nu är ju kanske jag alltför gammal men på ”min tid”, gick man hem och ringde på hos de man kände, och om någon ytligt bekant som jag råkat tidigare hade ringt på så hade jag blivit förvånad och smickrad snarare än något annat. Skulle personen däremot inte sluta komma/ringa trots att jag sagt tack, men nej tack. Då skulle jag tycka att det var obehagligt. Men jag är kanske för gammal – min son tycker att det är obehagligt att använda telefonen till annat än sms, så jag kan förstå att det är olika.
    Men som sagt: Tack för ögonöppnaren. Även en ytligt förälskad medmänniska kan vara en förföljare.

  8. Om man ser någon man skulle vilja lära känna, hur gör man för att ta reda på om det är ömsesidigt då? Du utgår från att alla är idioter, men så är inte fallet. Om dom skulle få kontakt så kanske hon tackar ja till att sätta sig ned och ta en fika, vem vet. Att allt intresse för andra uppfattas som “creepy”, tycker jag är väldigt tråkigt, då man blir sittande i sin egen lilla bubbla. Jag kan förstå ditt resonemang utifrån dina erfarenheter, men tycker också att folk ska kunna få bevisa motsatsen innan dom blir dömda. Tack för ordet!

    1. Vad sägs om att testa att säga hej istället för att smygfotografera personen och sen be folk på nätet om info om vem det är? Kan också vara en lämplig grej för att veta om personen i fråga ens är singel innan en uppmanar svenska folket att delta i det ”romantiska” sökandet.

      1. Han tvekade ju över att säga hej och sen ändrade han sig försent och tog då den vägen som stod till buds för att få kontakt. Han har väl sin fulla rätt att bli intresserad av vem han vill hur lite man än känner varandra. Man kan ju inte veta om någon man inte känner är singel eller inte för ens efter man fått kontakt? Ja, stalking är dåligt. Ja, tyvärr kan sånt här leda till att folk med skyddad identitet blir upptäckta. Ja, ihärdiga män porträtteras som romantiska och kvinnor som stalkers i film. Bara för att man inte slutar ta kontakt så fort man tycker sig ana att den andra inte är intresserad (vilket man ju kan ha helt fel om) så blir man ingen stalker. Självklart är man ju uppenbarligen en stalker om man inte känner varandra och den andra uttryckligen säger “ta inte kontakt med mig”. För min del är inte problemet att ihärdiga män romantiseras i vissa filmer utan att dom demoniseras annorstädes. Jag har extremt svårt att ta kontakt med kvinnor jag blir intresserad av just för att jag alltid känner mig “för på”. Och för att man som man är äcklig om man raggar. Jag är inte ensam om att känna på det här viset heller, flera av mina manliga vänner upplever samma sak. Därför blir jag sjukt ledsen när jag återigen blir kastad i ansiktet att män inte förstår när dom inte ska ta kontakt eller inte. Jag är redan osäker på skiten som det är. Jag är fullt medveten om att det finns män (läs svin) som “ångvältar” jag önskar att jag vore en av dom för då skulle jag ha tusen gånger större chans att hitta någon jag kan älska än när jag som nu inte kan ta kontakt alls för att jag känner mig äcklig.

      2. Så du menar att det är en fullt rimlig risk att en kvinna får sin skyddade identitet röjd med allt det kan innebära (i extrema fall döden) för att en man har rätt att bli intresserad i vem han vill och använda vilka medel som helst för att finna personen?
        Ja det är synd att du inte vågar ta kontakt men seriöst är det kvinnornas ansvar? Är det verkligen vi som ska eventuellt riskera våra liv för att vissa män inte vågar ta kontakt öga mot öga och därför väljer efterlysningar på nätet?
        Nej, jag tycker inte det är ett dugg rimligt faktiskt. Män som backar när en kvinna säger ”Tack men nejtack” upplevs extremt sällan som obehagliga. Ångvälter däremot gör. Vill du ha en partner som är med dig av kärlek eller av rädsla? Finns sätt att träffa andra utöver krogragg eller att hänga ut folk på nätet.

      3. Jag finner ditt problematiserande av socialkontakt problematiskt. Ifråga om att sprida bilder på människor som skulle kunna ha en skyddad identitet är väl ändå kön ointressant? Jag ser problematiken i att göra privata efterlysningar på internet, samtidigt så känns det så sjukt att man uppmuntras misstro alla okända människor ( största delen av mänsvåld mot kvinnor sker av mån dom har en nära relation till, med det i huvudet borde kvinnor kanske inte ha nära relationer med män). Finns ju iofs problematik med integritet osv också… Jaja…. Nej varför skulle det vara kvinnornas ansvar? Däremot är det till viss del pga av det debattklimat som råder, där alla män är potentiella våldtäktsmän, stalkers osv. som gör det svårt. Jag vet inte riktigt vad vi diskuterar. Jag vill diskutera problematiken när varje man målas ut som ett potentiellt hot och du vill diskutera problematiken i att folk sprider efterlysningar? Efterlysningar generellt eller bara efterlysningar där en man letar efter en kvinna? (Jag sprider inte efterlysningar eftersom jag också ser problemet med det.). För trött för att fortsätta men jag hoppas att vi kommer någonvart! 🙂

      4. Alltså. Orsaken till att debatten blir som den blir, att män utmålas som potentiella våldsverkare osv beror ju delvis på att sådant beteende romantiseras vilket är idiotiskt, men även att kvinnor ständigt får höra att de ska skylla sig själv. Om en kvinna utsatts för stalking tex anklagas hon ofta för att ha uppmuntrat det hela och att det är därför mannen fortsätter. Blir hon våldtagen skall varje sekund av hennes liv fram till våldtäkten analyseras efter argument att hon ”borde vetat bättre”. Klart det suger för en man att känna att det är svårt att våga snacka med en brud på krogen eller stan, å andra sidan suger det än mer för kvinnan OM nått händer och hon behöver höra ”men du måste ju fattat att det var vad han var ute efter”.

      5. Enda gångerna jag hört att kvinnor får skylla sig själva när dom blir våldtagna, antastade är när kvinnor säger att folk tycker det. Men jag umgås säkerligen också i fel kretsar haha… När du säger att våldsverkare romantiseras hur menar du? Jag ser det som romantiskt med den omhändertagande/vårdande/skyddande rollen vilket förstås när det slår över kan bli skadligt kontrollerande. Har själv haft en väldigt kontrollerande och svartsjuk flickvän vilket inte var det roligaste. Jag ser ju personligen skillnad på att inte ge upp så fort man känner sig avvisad och att stalka någon. Självklart är det jävligt illa när någon inte respekterar ett klart och tydligt nej men det är inte alltid så självklart var gränsen går vill jag iaf påstå. Och dom uppenbara fallen är ju ganska ointressanta i min mening just för att dom är uppenbara. Det är väl också därför jag kände att jag ville kommentera för att det är liksom inte så svartochvitt som det gärna vill låta som. Samtidigt förstår jag att man inte kan hålla på och ta in alla perspektiv hela tiden, som jag ju tyvärr är extremt benägen att göra tydligen haha… Håller helt med om att det är värre att bli våldtagen och skuldbelagd än att känna sig som en våldtäktsman. Jag tänker dock att det kanske finns grå zoner för vad som är våldtäkt. Det finns ju den självklara gråtande skrikande kvinna blir avsliten kläderna osv. Men om det är så att tjejen lite lojt först säger nej men sen så sägs det inget mera och så ligger dom iaf för att killen envisas att försöka kåta upp tjejen och så blir det nåt slags outtalat ”suck okejdå” fast hon kanske egentligen inte har så stor lust. På tal om män som inte accepterar ett nej. Jag har själv varit både tjejen och killen i det scenariot.

      6. Ja då umgås du nog i ”rätt” kretsar, eller så har du kanske bara haft turen att ingen i din närhet anklagats för våldtäkt. Det är lätt för de flesta att ta avstånd så länge det inte är en omtyckt släkting eller nära vän som anklagas, det är då alla ”hon får skylla sig själv” kommer fram.

        Ditt gråzon exempel är ingen gråzon för mig, det är ett givet övergrepp oavsett vem det är som utnyttjat vem. Sex ska enbart ske med samtycker från båda parter imo allt annat är ett övergrepp (om än givetvis i olika grader).

        Jag menar att våld romantiseras då det tex är vanligt att små flickor får höra att pojken som just slagit henne gjort det för att han är kär. Eller i filmer där kärleken blossar för att mannen beter sig som ett riktigt svin, eller faktiskt stalkar tjejen tills hon ger upp. Där det är romantik att en man slår ner en annan man för en taskig kommentar osv osv.
        Ja det är svårt att veta var gränserna går, och det är inte enbart för att män får lära sig att strunta i dem, utan även för att kvinnor får lära sig att det är en del i ”spelet” att inte ge tydliga besked. Ett spel som tyvärr får väldigt negativa konsekvenser när ingen kan vara helt säker på att nej betyder nej.

    2. Återigen, har inte upplevt det här med ”han tkr bara om dig” även om jag hört talas om det förut. Ja sjukt märkligt att det av vissa skulle ses som ett okej sätt att söka kontakt och uppmärksamhet på. Tror jag missat dom flesta av dom filmerna med. Eller så tolkar vi annorlunda. Men jag tycker nog att det är romantiskt och framför allt attraktivt att man står upp för den man älskar inte låter någon random skitstövel ansätta den man älskar, även om jag inte tycker att det är motiverat eller romantiskt för den delen att misshandla någon för ett par elaka ord. Där ser jag faktiskt romantiseringen av den aggressiva mannen väldigt tydligt. Men i min påstådda gråzon skulle det ju kunna vara så att den andre faktiskt ändrar sig och vill ligga. Man vet ju inte eftersom det inte riktigt finns någon större kommunikation. Förutom möjligtvis hur mycket initiativ den andre tar förstås men det är ju ganska subtilt. Och det blir ju bara ett utnyttjande när man tänker efteråt att fan varför sa jag inte bara nej ordentligt för… Hur avgör man samtycke undrar jag då? Det är väldigt mycket enklare att avgöra misstycke.Både för dom involverade och för en eventuell domstol om vi ska prata samtyckeslagstiftning.

  9. Generationsproblematik.
    Visst är det ett resultat av det patriarkala samhället vi lever i att detta kan förekomma. Ser mig omkring i min egen omgivning och uppväxt och kan bara kallt konstatera att det är djupt inbäddat i samhällets bilder och männens uppfostran i generationer tillbaka. De enda män jag känner som har en relation med en kvinna, och inte har fått till det genom ett beskyddar/stalker beteende, är de som träffat sin partner i den nära vänkretsen eller på jobbet. Så det som måste till är att de vuxna männen börjar prata om det utan att skambelägga varandra och att alla fäder lär sina söner ett annat beteende.

  10. Jag är glad över att umgås med stabila men envisa män som inte ger upp i första taget. Dagens gnäll över allting som inte är exakt tillrättalagt efter de egna önskemålen är patetiskt. Nåväl, jag och många andra kvinnor säger gärna ja till en man med energi och driv. Ni andra är välkomna att hålla tillgodo med andrasorteringen.

    1. Jadu, om du faktiskt gått på myten att stalking är romantiskt kan jag bara beklaga. Jag är iaf tacksam över att numer umgås med män som fattar när deras uppvaktning är oönskad och jag önskar alla kunde få ha upplevelsen av ömsesidiga relationer och inte bara relationer med ångvälts män.

  11. Det är precis lika vanligt att det är ombytta roller. Det har inte med män eller kvinnor att göra, utan MÄNNISKOR som har psykiska problem. Håller med om att det kan bli läskigt när det blir en sådan spridning, men på grund av tryckfrihetlagen så finns det inte mycket mer att göra en att försöka ändra attityden kring detta problem.
    Snälla, sluta se det som ett patriarkalt problem.

    1. Fast hur detta bemöts är ett patriarkalt problem.
      Män som följer kvinnor med oönskad uppvaktning är romantiska, kvinnor som gör så mot män är psykos, galna, klängig osv. Det är även så det skildrad i filmer, männen är romantiska och i slutet får han tjejen, byter rollerna plats är det plötsligt en thriller, rysare eller en komedi med ”haha se den galna tjejen” tema. Det är aldrig romantik, eller något som utmålas som önskvärt beteende.

      Det är således en stor skillnad!

      1. “When men attempt bold gestures, generally it’s considered romantic. When women do it, it’s often considered desperate or psychotic.”

  12. Twilight är en sån serie där kontrollerande beteende premieras och ses som romantiskt. Det funkar ju i fiktionen för där kan man skriva sitt eget slut, men alla de tjejer som i verkligheten råkar ut för “beskyddande”, “vill bara ditt bästa och vet ditt bästa bättre än dig” och “älskar dig så mycket att jag måste utsätta dig för saker mot din vilja”-beundrare/pojkvänner riskerar att utsättas för våld. Vad det egentligen handlar om är ju inte kärlek utan maktutövning.
    Älskar man någon så prioriterar man att den man älskar trivs och mår bra, oavsett hur kär, svartsjuk eller beroende av denna person som man känner sig. I äkta kärlek så får ens egna känslor komma i andra hand för man respekterar sin älskades autonomitet och försöker aldrig inskränka den.
    Blir så arg för att man aldrig pratar om sånt här med unga tjejer (och killar!) utan bara framställer all längtan/behov efter en annan människa som något positivt när vi pratar om kärlekrelationer (det kan ju faktiskt vara så att det inte är av omtanke du känner längtan efter en annan, utan endast för att fylla ett eget behov) trots att vi vet att våld och maktutövning i nära relationer och sexuella övergrepp är så vanligt!

  13. Men va faan, kan inte alla lättkränkta snubbar fatta att ni kan föra era egna jävla kamper? Kan man inte som kvinna få belysa en problematik som ÄR könsbunden? – Nä, då ska männen komma in och gnälla om att det är orättvist att de inte nämns. Uppmaning till männen: Saknar ni det manliga perspektivet i den här texten, ta upp det själv! Det är ingen annans ansvar!

  14. Bra skrivet, idag skall ingen behöva acceptera att med bild eller text bli oombedd uthängd på något socilt medie. Om killen saknar en relation så finns det idag, jämfört hur det var på Shakespears tid ett totalt överflöd med forum där singlar kan träffas, att träffas spontant vid ett baggageband eller annat random ställe är ju helt najs men då skall bägge vara tydliga att visa om man är intresserad eller inte, sen är det vara för den andre att gilla läget. Att fortsätta ta kontkt skall omedelbart anmälas till polisen så de får det registrerat, beroende på grad av kontakt borde de sedan ta åtgärd.
    Om man inte kan hantera romatiska komedier som just komedier, då har man andra problem.

  15. Den här nojiga rädslan över att en person kan ha skyddad identitet och allt ska vara så privat. Snart måste man blunda när man går ut för att man kan få syn på någon som har skyddad identitet. Och bara för att en person kollar på en är så är det “creepy”. Vilken tragisk utveckling detta samhälle är på väg till när folk går omkring och är nojiga och rädda för precis allting.
    Jag tycker dessutom texten ovan doftar allmänt manshat lång väg. Du skriver ingenting om att kvinnor är precis likadana eller till och med värre och kan heller inte ta ett nej.

    1. Så du tycker det är fullt jämförbart att titta på en anonym person hastigt i det offentliga med att smygfota en person, sprida bilden i sociala medier och även få media att sprida bilden för att till varje pris få reda på allt om den personen så du kan kontakta denna?
      du tycker titta på en person och smygfota en person, sprida bilden och göra allt för att få tag på den personens namn och telefonnummer är precis likadant?
      jisses, du kan inte ha det lätt i ditt liv, kramar du din mamma så anser du väl att du precis haft sex med henne..!?

    2. Allmänt manshat? Alltså skojar folk med mig. Hen väljer att skriva om dels sina egna upplevelser och erfarenheter, dels skriva om att när män stalkar ses det som romantik och “gulligt”. Varför måste man skriva om det ena när man skriver om det andra? Att kvinnor också stalkar kan man väl isf skriva om i ett annat inlägg; i detta inlägg fokuserar hen på när just män stalkar. Och det är fan ingen nojig rädsla, människor har skyddade identiteter av en anledning och rubbas den så får det enorma konsekvenser. Bloggaren har för övrigt t o m skrivit i som ett svar på en kommentar tidigare att det är skillnad på när kvinnor stalkar och när män stalkar; kvinnor ses ofta som galna när dom stalkar medan män ses som romantiska.

  16. Bra skrivet! Det är bara att gå till sig själv; Vill man bli utlagd på bild av okänd? Utan att få välja det själv? Jag tycker att det känns läskigt, fast jag aldrig varit med om något obehagligt.

  17. Vilket fantastiskt bra inlägg!
    Tanken på att det kan vara så allvarligt har inte slagit mig, men jag delade heller inte bilden (till mitt försvar). Tack för att du delade med dig av din upplevelse.
    Må gott och hoppas att du slipper ovälkomna gäster i ditt hem.
    Kram

  18. nu är det ju ett faktum att även kvinnor stalkar.
    jag tror inte det vara handlar om kulturarv normalt funtade människor vet att det är fel med stalking.
    skulle hävda att många av dessa stalkers snarare behöver hjälp kanske vänner men i de grova fall du utsattes för behövdes uppenbart proffesionell hjälp.
    men i ett allt mer induvidualiserat samhälle är det en utopi. för där tycks allt handla om egenansvar och folk tycks tro “ja men det e väl bara för hen att sluta stalka”
    men när jag nu skriver detta svänger jag lite åt ditt håll med, för jag håller med också, för om du menar att vi i skola och arbetsplats diskuterar det du nämner så folk förstår att det inte alltid e romantiskt så visst det köper jag absolut också.
    vänder dock mig kraftigt emot att detta bara är ett manligt fenomen därav ej heller alltid kulturarv.
    snarare att hen är egoist och inte förstår pga åter igen självdestruktuvitet i slutändan.
    vem minns inte tonårsstiden och olyckligt kär osv och hur man själv ville vara centrum eller självföraktet. skulle hävda vissa av dessa stalkes har nog fastnad där. det försvarar INTE beteendet men hjärnan e komplex och diverse omständigheter gör folk dumma i huvudet/egoistet om de inte får hjälp.
    dålig empati/mobbig skapar ofta osäkra eller rent av kräk som vuxna…

    1. Fast hon sa aldrig att enbart män stalkar? Hon tog upp problemet med att mäns stalkande så otroligt ofta målas ut som något romantiskt. I filmer, musik och i böcker är en stalkande man nästan alltid romantiskt medan en stalkande kvinna utmålas som just lite galen. Det finns så klart undantag även om jag inte kan komma på ett enda just nu, däremot kan jag på rak arm räkna upp ett antal med just en ‘romantisk’ manlig stalker.

  19. Ytterligare ett otäckt exempel: “Every breath you take” med The Police är en av de vanligaste bröllopslåtarna i vårt land. Jag undrar om någon av alla de som valt den verkligen lyssnat på texten (och förstått) eller om de faktiskt på allvar inte tycker att det är en otäck stalker-låt.

    1. känner med dig, det är jobbigt
      men du behöver inte vara rädd för sexuellt våld och att folk glorifierar det kvinnorna gör
      kvinnorna kommer anses galna, en man anses romantisk

  20. Jag såg den delningan på fejjan och tyckte det var obehagligt. Sen ser jag att många som kommenterar tycker du blandar ihop två saker, att bilden är en fråga om fika och att du skriver om att inte ta ett nej. De kan inte ha läst så bra. Jag uppfattar klart och tydligt att det du skriver om är att män kan se random kvinna och sen tror att de har rätt att ta kontakt hur och när de vill, och att ta reda på saker om henne, som namn, adress och telefon, och att kvinnan i fråga bara ska tycka det är romantiskt. För det ÄR ju det vi lär oss av filmer, böcker, tv-serier, musik och annat. Inte det minsta romantiskt enligt mig, bara creepy!

  21. Jag reagerade också på den “härliga” killen med det smygtagna fotot. Och det är rätt uppenbart att hon tyckte att det var obehagligt, även om hon försöker hålla god min i Metros intervju.
    “Men jag tycker att det är lite skumt att man kollar på en person när den jobbar. Det är klart att man kollar men knäpper kort och grejer? Det kändes lite skumt.”
    http://www.metro.se/nyheter/blev-blixtkar-pa-flyget-hittade-hannah-till-slut/EVHnfz!mVtmIO09fnrXw/
    PS. Väldigt besides the point men Love Actually är en skitfilm på många nivåer.

  22. Har rätt dåligt med tid att skriva nu, men vill kommentera lite snabbt.

    Du tar upp två ämnen, och mixar ihop dem lite hur som helst. Dels att dela random bilder där någon eftersöker en annan inte är bra, dels män som inte kan ta ett nej.

    Att män inte kan ta ett nej är betydligt vanligare och mer accepterat utomlands, därav de många olika berättelserna i olika medium med en positiv klang på stalking.

  23. Jag förstår allt du skriver, men oss män som har blivit ”stalkade” av kvinnor. Dans på rosor? Nej, en antydan till självmord av personen som nobbades. Samtal, mail, hot, sms mitt i natten ibland besök. Att predika för döva öron tills du en dag väljer att leva inkognito är en dryg anpassning.

    Oavsett kön är ”stalking” en pina, men jag vägrar läsa rad upp å rad ner när den tydliga rödalinjen återigen handlar om att måla upp mannen som en individ som agerar enbart efter lust

    1. Nej, men däremot ursäktas det på ett annat sätt när män gör det för det ses som romantiskt. En kvinna som stalkar ses inte som romantisk utan som just galen. Däremot undervärderas hotet det kan innebära att stalkas av en kvinna eftersom kvinnor uppfattas av omgivningen som mindre hotfulla, mindre våldsamma och svagare. Så det är olika saker. Jag tycker inga bilder som dessa skall delas oavsett kön på den som fotat och den på fotot. Faktum är dock ändå som sagt att en mans ihärdighet ses som romantik.

      1. Det är bara att jämföra hur det porträtteras på film. En kvinna som stalkar skildras just som stalkare i skräckfilmer som “Farlig förbindelse”. Men män som stalkar skildras ofta som hjältarna i romantiska filmer. Det går inte att hitta en romantisk film som till exempel “Hans vilda hjärta” eller “En bädd av rosor” med omvända könsroller. Däremot stämmer det säkert att polisen tar stalkande kvinnor på mindre allvar än stalkande män.

    2. Absolut är det oxå ett problem. Men det handlar ju om hur män framställs i filmer och litteratur mm, och hur det avspeglas i samhället, det beteendet anses romantiskt. Agerar en kvinna på ett liknande sätt i tex en film så är ju ofta framställning att hon är ” creepy” , ett mer eller mindre galet x som inte kan lämna killen ifred etc.. Och utifrån min erfarenhet så stämmer stämmer det, det pratas om “galna” ex som hör av sig, needy tjejer som hör av sig, jobbiga tjejer som inte kan lämna killar ifred mm. Men killarna som beter sig liknande, bblir ofta sedda som romantiska av omgivningen. Men han saknar ju dig, klart han hör av sig han är ju kär i dig, han kämpar ju verkligen för att få dig mm… Det är där problematiken ligger! Tyvärr så avspeglas även detta synsätt inom rättsväsendet. Om du tittar på anmälningar och domar i stalking.

  24. Bra skrivet! Jag tror tyvärr det är svårt för goda människor som inte haft samma dåliga erfarenhet av en liknande situationer att känna igen varningssignalerna även fast du beskriver dem jättebra här.

  25. Mike. Du missar helt poängen. HAN kanske bara bad om en fika. Men hur många andra kan se bilden på henne och var hon jobbar. Jag misstänker att bagagehanterare är ett rätt anonymt jobb för övrigt som väl skulle passa om man inte vill bli sedd…. För någon letar efter någon är sociala nätverk perfekta. Det tycker även Polisen.

    1. Jag missar inte poängen men författaren ovan blandar två begrepp. Han/hon blandar att man inte skall dela bilden men en debatt om att män skall lära sig att ett nej betyder nej. Jag håller med om problemen om att dela bilden men att därifrån bygga ett inlägg om hur det är fel att inte acceptera ett nej är helt fel…..

      1. Jo, du missar poängen. Båda sakerna ses som romantiska, trots att båda sakerna kan vara rätt stalkiga. Två tankar i huvudet etc.

    1. Va? Han frågade om en fika genom att dela ett smygfotograferat foto på FB och uppmana folk att dela bilden så han fick veta vad hon hette. Ett förfarande som mer än en gång lett till att personer som lever under skyddad identitet pga mordhot mm röjts. Även om denna snubbe är schyst, vem vet om tjejen hemma har en våldsam partner som är enormt svartsjuk och ser denna bild som en orsak att spöa skiten ur henne? Ingen kan veta och därför är det problematiskt att sånt här ser som romantiskt och folk delar utan eftertanke.

  26. Håller helt klart med dig, bra skrivet!
    Särskilt det med den skyddande identiteten, man måste vara väldigt försiktig gällande andras annonymitet.

  27. Shit. Läskigt! Men viktigt att skriva om sånt här. Jag har delat detta inlägg på min Facebooksida “Feministiska bloggar” som är tänkt som ett plattform att dela feministiska blogginlägg och nå ut till fler. Hoppas det var ok!

  28. Så sant vill bara tillägga att de flesta filmer där nån man blir betald eller genom vadslagning går ut med en kvinna baseras på Shakespeares Taming of the shrew (Så tuktas en argbigga) så det är absolut inget nytt sätt o se på romantik. Förra året när ja o nåra tjejkompisar va på Smultronstället  i Söderköping de en som satt o stirra på min vän o måste följt efter oss med för han hade tagit reda på hennes nummer via bilens numerplåt o ja tror inte hon hade sitt numer på eniro eller så, han ringde allafall o ville så gärna träffas för enligt honnom hade de fått en ”så bra connection” troligen för att vi stirrade tillbaka på honom o undrade va de va för creep som satt o stirra så. Som tur va så hörde han inte av sig fler gånger.

  29. Ett bra exempel på liknande fenomen: ”The notebook” när killen hänger sig i pariserhjulet och hotar med att släppa taget om hon inte går ut på en dejt med honom.. Mmmm verkligen ”romantiskt”..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s