Myten om kvinnans ständiga underordning

Som feminist är jag fullt medveten om att en av grundpelarna i feminismen är att se kvinnor som underordnade männen, gärna att män alltid står över kvinnor och förtrycker kvinnor. Finns många kända feministiska bloggare som hårt driver denna tes. Jag håller inte med om den. Jag anser att det är en myt att kvinnan både i nutid och historisk skulle vara underlägsen mannen och medvetet förtryckt av män som grupp. Tvärt om anser jag att kvinnor och män både nu och historiskt varit lika förtryckta, och jag tänkte här förklara hur jag kommit fram till min ståndpunkt i detta. Nej, jag tror inte att vi är jämställda, eller att vi lever i ett matriarkat. Jag är och förblir feminist och jag tror på patriarkatet. Verkar det som motsägelser? Ja kanske. Förhoppningsvis förstår du mina tankar efter detta.

Jag börjar historiskt. Vem är det som skrivit historien? Från vems perspektiv utgår historien och vilka ideal återspeglas i dessa historieskrivningar? Jo den vita, västerländska och rika klassen (både män och kvinnor). Detta är väldigt viktigt att ha i beaktande när en läser historiska skildringar om hur det var förr i tiden.

Vi kan börja riktigt långt bakåt, innan människan blev bofast. Ofta beskrivs denna tid som en tid där kvinnor fick gå runt nära de tillfälliga boområdena, samla rötter och bär medan männen jagade. Deras sexualitet har skildras i många romaner ex Grottbjörnens folk som något som skett i form av våldtäkter. Det har helt enkelt varit ”självklart” att kvinnorna inte hade rättigheter. Hur det verkligen var kan vi inte veta, det vi kan veta är dock att det finns hittade gravar med skelett från kvinnor omgivna av jaktvapen och annat som jägare har god nytta av. Vi vet att på grottmålningar har kvinnliga figurer återfunnits avbildade som gudar, och vad som tolkats som hövdingar eller visa personer. Saker som tyder på att kvinnor jagade precis som män och hade högt uppsatta positioner i de dåvarande mänskliga samhällena.

När vi blev bofasta och började äga mark på ett annat sätt utvecklades de första tecknen på ett patriarkat. Tätt sammankopplat med ägande och kapitalism. Med ägandet började också historien skrivas ner och vidarebefordras av de rika med makten. Oavsett kultur vi ser till nu är det till största majoritet män som har makt och kontroll. Men betyder verkligen det att män som grupp har makten över kvinnorna? För mig är svaret nej. Den lilla klick män som haft makten har också sett konkurrens inte bara i kvinnorna utan i de andra männen. För dem att behålla sin makt kräver att de också trycker ner andra män. Detta har gjorts genom att sätta upp patriarkala spelregler, där en mansroll upprättas som ytterst få män kan leva upp till och där straffet för de män som inte lyckas är hårt. Exempelvis var det förr inte alls ovanligt att en man som inte gifte sig och skaffade barn (fertilitet var ett stort bevis på sin manlighet) blev av med hela sitt arv och många gånger kunde det sluta med att mannen stod utan något alls, hamnade på gatan och blev bland de lägst stående.

När feminismens kamp och historia beskrivs glöms ofta både etnicitet, funktionalitet och klass för att inte tala om hbtqfrågorna bort. Vilka var det som startade den feministiska rörelsen? Jo rika kvinnor som var less på att vara hemma. Detta ger ett kamparv där kvinnors rätt till utbildning, arbete och rätt att vara politiskt engagerade ses som bland de viktigaste saker som uppnåtts. Däremot tänker rätt få på att det i arbetarklassen redan var så att både män och kvinnor arbetade och alltid har arbetat, där har det inte funnits ekonomisk möjlighet att ha kvinnan hemma för att sköta barnen och delar av hushållet, det har varit av högsta vikt att kvinnorna också arbetat och ofta har arbetet varit hårt. När det kommer till utbildning var det också något som den högre samhällsklassen hade rätt till, och rika kvinnor hade en längre utbildning än fattiga män. För fattiga slutade skolan för både kvinnor och män ofta redan i det som idag skulle motsvara åk 6, sen behövdes deras krafter i hem och arbete. Rika kvinnor kunde gå i kvinnoskola upp till motsvarande gymnasieutbildning där de förvisso fick långt ifrån den utbildning rika män fick men ändå en enorm bit över den utbildning den största majoriteten fick.

Att det förekommit mycket hemska beteenden mot kvinnor förnekar jag inte, men i allt det har udden även riktats mot männen. Det är personerna med makt som agerat och de har haft ett syfte i sitt agerande som sällan haft med kön att göra. Ett exempel är häxjakten i Sverige som ofta lyfts som ett exempel på rent kvinnohat. Bara det att det avrättades nästan lika många män som trollkarlar och under denna period var häxavrättningar bara tredje största ”brottet” folk avrättades för. De två vanligaste var män som påstods haft sex med andra män alt med djur. Att häxavrättningarna fått sådant fokus beror alltså inte på att det var synnerligen många som avrättades utan mer att det fascinerat historiker vilket fäste häxrädslan fick hos arbetarklassen, och vilken snabb spridning den hade.

Vi kan ta några fler exempel när jag ändå håller på: Prostitution ses som det yttersta tecknet på hur män härskar över just kvinnor. Hur många vet att det är lika vanligt med prostituerade män och att män ofta debuterar som sexsäljare i yngre åldrar? Få, för det talas det inte om. Varför? För att kvinnorna ses som ofrivilliga offer, medan männen anses välja detta fritt. Att prostitution dessutom slår hårdast mot en väldigt specifik grupp nämns så gott som aldrig i feministiska sammanhang. Vilken grupp? Transpersoner. De är absolut mest utsatt för våld och tom död samtidigt som de är mest överrepresenterade inom prostitutionen. Dock totalt osynliggjorda.

Eller vad sägs om rösträtten? Allmän rösträtt har i de flesta länder kommit samtidigt för kvinnor och män, i Sverige hade kvinnor allmän rösträtt först medan männens rösträtt ytterligare några år var villkorad (den som inte gjorde väpnad tjänst inom försvarsmakten fick inte rösta).

Vi kan också dra in etnicitet i det hela: När svarta förslavades i USA var en av orsakerna till varför de ansågs lägre stående att kvinnorna hade samma rätt att leva ut sin sexualitet som männen. Vita kvinnor som ville utmana anammade lite av de svarta kvinnornas frigjorda sexualitet samtidigt som de ändå såg ner på dem för att de inte var kristligt kyska. Här kommer vi förövrigt in på ännu en aspekt i det hela nämligen det att patriarkatet inte fått kraft utan att kvinnor själva bidragit. För hur provocerande det än kan låta: Kvinnor har genom tiderna själva bidragit till, upprätthållit och faktiskt gillat att leva i ett patriarkat. De reformer som gjorts för ökad frihet för kvinnor har oftast gjorts mot majoriteten av kvinnors egna önskemål. Detta gör inte att reformerna varit dåliga, givetvis har det varit bra, men det går inte att skylla patriarkatet helt på männen.

Patriarkatet är ett utslag av kapitalismen, det slår lika hårt mot kvinnor som män men på olika sätt. Patriarkatets utformning gör att vi ser mest män i toppen för kvinnor har svårare att få en ekonomisk, ägande och politisk makt, men å andra sidan ser vi också absolut mest män på botten, för de får betydligt mindre hjälp att ta sig upp. En man som inte lever upp till mansidealet fråntas sin rätt att vara just man, både från män och kvinnor. Så hur kan jag ändå påstå att det finns ett patriarkat? Jo för att saker som kodas som manligt värderas högre. Männen i sig gör det inte, men egenskaper som skapar en mansroll gör det, en roll män inte är menade att kunna leva upp till mer än i undantag, men ämnad att få alla att sträva efter eftersom vinsten är makt och status. Att fler män återfinns i toppen gör dock ändå inte att gruppen män förtrycket gruppen kvinnor, i patriarkatet bidrar alla till förtrycket av alla, men maktfördelningen går inte att se utan att även se klass, etnicitet osv.

Jag är fullt medveten om att detta kan tolkas som ett ”män männen dååå” inlägg, att jag hjälper män att ta på en offerkofta och vägra se de privilegier de har. Så är det inte. Jag tycker inte synd om männen, å de borde se de fördelar de får i samhället. Däremot anser jag att kvinnor också borde se sina fördelar de får i samhället. Varken män eller kvinnor är viljelösa offer oförmögna att påverka sina liv. Tyvärr utmålas kvinnor allt för ofta av feminismen som enbart offer för omständigheter, utan minsta egna ansvar för sina liv där allt skylls på mäns förtryck. Vi måste se våra styrkor, oavsett könsidentitet för hur ska vi kunna befria någon alls från förtryck om vi lär oss att vi inte har makten att bryta oss loss?

Advertisements

18 thoughts on “Myten om kvinnans ständiga underordning”

  1. Ett intressant inlägg. Har själva ofta funderat över de historiska perspektiven. Det är också därför som jag inte köper den feministiska världsbeskrivningen, eftersom den är alltför enögd. Våra olika samhällen är oerhört komplexa, och beroende på vad man studerar kommer man få olika svar på den frågor man ställer.

  2. Jag ska titta igenom undersökningen du nämnde, jag antar att det är Brås nationella trygghetsundersökning 2013 du menar?

    Det skulle vara väldigt intressant att se vad du kan dra för slutsatser kring http://www.domesticviolenceresearch.org/ då jag själv bara skummat genom den ytligt och fläckvis. Skulle inte bli förvånad om jag missat kontext gällande några av de citat jag använt – är själv säkerligen inte i närheten lika insatt i frågan som du själv. Dock verkar projektet väldigt gediget:

    ”In this unprecedented undertaking, a total of 42 scholars and 70 research assistants at 20 universities and research institutions spent two years or more researching their topics and writing the results. Approximately 12,000 studies were considered and more than 1,700 were summarized and organized into tables. The 17 manuscripts, which provide a review of findings on each of the topics, for a total of 2,657 pages, appear in 5 consecutive special issues of Partner Abuse published between April, 2012 and April, 2013. All conclusions, including the extent to which the research evidence supports or undermines current theories, are based strictly on the data collected.”

    Dock vet jag inte hur mycket data de har från ett svenskt perspektiv.

    1. Det svåra är ju att det dels handlar om vilka undersökningar de valt ut, därefter hur dessa gjorts. Det finns tex undersökningar som visar att på direkta frågan ”har du blivit misshandlad av en partner” svarar de flesta nej, men om frågan ändras till tex ”har du nån gång blivit knuffar, våldsamt fasthållen eller dyl av en partner” svarar många fler ja.

      Dvs både män och kvinnor tenderar att underraportera huruvida de utsätts för misshandel om de får frågor med laddade ord. Så det är en väldigt komplex fråga. Helt klart är dock att kvinnor som förövare osynliggör i hög grad vilket är ett svek mot dem som drabbas av deras våld, men även mot kvinnorna som inte får hjälp med sitt beteende.

  3. Fantastiskt inlägg, ett perspektiv som jag ser alltför sällan i ”debatten”.

    Jag tycker alltid det är otroligt lurigt när det generaliseras över huvud taget, trots att jag inser nödvändigheten i det sam gör det själv för att illustrera resonemang och åsikter.

    Det har nämnts flera gånger i kommentarsfältet att en del av patriarkatet är att män ”generellt” sett förtrycker kvinnor i förhållanden. Det jag undrar över är vilka studier som kommit fram till den slutsatsen? Det finns säkerligen ett flertal, eftersom det verkar vara vedertaget här. Jag kan inte säga emot, eftersom jag inte gjort just den efterforskningen själv, däremot kan jag säga att i mina förhållanden och majoriteten av förhållanden bland mina närstående vänner så stämmer det inte alls.

    När det gäller ju misshandel – både fysisk och emotionell – så ser ju verkligheten inte riktigt ut som den ofta avbildas i feministisk retorik, d.v.s. att män förtrycker och brukar våld i relationer oftare än kvinnor.

    Jag kan varmt rekommendera ett besök på PASK, http://www.domesticviolenceresearch.org/index.htm, mig veterligen det största projektet när det gäller forskning kring våld och förtryck inom relationer.

    Ett utdrag från deras översikt över resultaten:
    ”Among large population samples, 57.9% of IPV reported was bi-directional, 42% unidirectional; 13.8% of the unidirectional violence was male to female (MFPV), 28.3% was female to male (FMPV)”

    Där står det tydligt att intimate partner violence (IPV) i 57,9% av fallen utövades av båda i relationen, där våldet var enbart riktat från den ena parten mot den andra så var det dubbelt så vanligt att det var kvinnor som brukade våld mot män.

    Min poäng med detta inlägg är väl liknande din bloggpost – att nyansera debatten och lyfta fram sådant som vanligtvis inte tas upp. Känslan jag får när jag snappar upp diskussion om feminism är att det verkar finnas någon slags vedertagen uppfattning om sakernas tillstånd, vare sig det är att män förtrycker kvinnor (och andra män), eller att det inte finns något förtryck alls, eller att det är kvinnor som förtrycker män. Jag tror att det är alldeles för vanligt att man utgår ifrån sitt eget liv (hur skulle man kunna göra något annat?) och drar vissa slutsatser kring hur t.ex. relationer ser ut baserat på ens egna relationer och de man kommer i nära kontakt med. Faktum är ju att det är i slutändan bara de två som befinner sig i relationen som verkligen vet exakt vad som pågår (om ens de vet!), allt annat är ju främst andra- eller tredjehandsinformation.

    Att den patriarkala maktstrukturen finns i vårt samhälle krävs det en enorm blindhet för att förneka, med dess förvridna så kallade ”manliga” ideal som slår, som du nämnde, hårt och på olika sätt med orimliga krav på både män och kvinnor för att passa in i mallen. Det är dock en annan situation när man ser till individen, vilket jag anser är otroligt viktigt. Jessica här ovan nämnde att ett argument kan vara att man inte kan se till individen, utan bara se till gruppen. Det blir ju tokigt, då det i alla fall i relationer alltid är en individ, oavsett kön på alla inblandade, som utövar förtryck.

    Det är också alltid en individ som stannar kvar i en situation där den blir förtryckt. Jag anser att det vore otroligt olyckligt att frånta människor sitt individuella ansvar att utgå från den situation man befinner sig i, både externt (människor i sin närhet, förhålladen etc.) och internt (ens emotionella ärr, utveckling och mognad t.ex.) för att nå ett tillstånd där man helt enkelt inte accepterar en situation där man förtrycker eller blir förtryckt. Det krävs självklart ett enormt mod att resa sig ur en sådan situation, och betingningen som hjälper till att skapa sådana situationer ska vi också bekämpa, men jag anser att man aldrig får glömma individen.

    Nu blev det väldigt mycket text och möjligen ett ganska spretigt inlägg, men det verkar som att jag hade mycket att säga i detta nu, hoppas det är någon till gagn :-).

    1. Hej!
      Tack för länken, mycket intressant!
      Det jag gärna brukar se som den viktigare skillnaden i våld mellan män och kvinnor är inte bara vem som brukar våldet eller hur ofta utan också vilka men det ger. Kvinnor är inblandade i våld mot sin partner lika ofta eller mer än män, men det är männens våld mot kvinnorna som i betydligt högre grad leder till svåra skador, självmordstankar, social isolering och i extrema fall mord. Om vi bara ser till Sverige mördas ca 12 kvinnor per år av en partner eller ex partner som hämnas. Omvänt är siffran ungefär 1 man var 3e år. Enorm skillnad alltså. Så även om kvinnor också är inblandade får männens våld större konsekvenser.

      Detta är givetvis ingen ursäkt för kvinnors våld, det är heller inget som gör att det ska ignoreras. Tvärt om. Däremot kan det vara bra att se att det inte går att jämföra rakt av.

      1. Nu är ju många av siffrorna från PASK fokuserade på USA och jag kan inte säga exakt vilka skillnader de siffrorna samt de som är från resten av världen har gentemot svensk statistik. Att 12 kvinnor per år mördas av en partner per år är självklart en hemsk styggelse, men det är ju relativt sällsynta extremfall.

        När det gäller annat än mord och svåra skador, som du nämnde social isolering, självmordstankar, även depression och PTSD o.s.v. så är det ju aspekter som ingår i de siffrorna jag lade fram. Två intressanta citat är dessa:

        ”When severe aggression has been perpetrated (e.g., punching, kicking, using a weapon), rates of injury are much higher among female victims than male victims, and those injuries are more likely to be life-threatening and require a visit to an emergency room or hospital. However, when mild-to-moderate aggression is perpetrated (e.g., shoving, pushing, slapping), men and women tend to report similar rates of injury.”

        Samt:

        ”Because research on the psychological consequences of abuse on male victims is very limited and has yielded mixed findings (some studies find comparable effects of psychological abuse across gender, while others do not) it is premature to draw any firm conclusions about this issue.”

        Det är inget snack om att män är de absolut vanligaste förövarna vid misshandel (82% enligt BRÅ), de är även de vanligast förekommande offren (57%, 11% barn och resten kvinnor). Sen om detta beror på biologiska faktorer som högre testosteron eller betingning vet jag inte om det finns några studier på. Dock är jag intresserad av om du har någon källa som visar att de andra faktorerna, förutom kraftigt fysiskt våld och mord, är vanligare vid mäns förtryck av kvinnor i intima relationer än exempelvis kvinnors förtryck av män eller andra ”könskombinationer”?

        Slutligen, att män i större utsträckning tenderar att utöva grovt våld är ett stort problem i min mening, men det är också viktigt att dra gränsen exakt där den går:

        ”Psychological victimization is at least as strongly related as physical victimization to depression, PTSD, and alcohol use as is physical victimization, and effects of psychological victimization remain even after accounting for the effects of physical victimization.”

        Jag tror att för att få en balanserad och objektiv syn på frågan ska man vara noggrann med att inte dra slutsatser det inte finns statistik för. T.ex. att kvinnor får men förutom de rent fysiska skadorna finns det ju belägg för, men att det skulle vara vanligare än bland män (återigen, förutom de rent fysiska skadorna i de förhållandevis få fallen som förtrycket i en relation går såpass långt) finns det inga belägg för.

      2. Det gjordes alldeles nyligen en svensk undersökning om våld i relationer. Sök på trygghetsundersökninh män våld så bör den dyka upp. Där visar det bla att självmordstankar bland våldsutsatta kvinnor är betydligt högre än bland män. Samt att män i högre grad slår först och kvinnor slår tillbaka. Ska kolla in din länk mer när jag hinner för att se hur fakta samlats in osv innan jag säger mer om den. Blir bara aningen misstänksam när det du citerar från den går tvärt emot all annan forskning på området.

  4. Jag håller verkligen med dig i mycket av det du skriver!
    Tack för att du ger nya perspektiv på ämnet som alltför ofta bara lunkar på i samma spår.
    Jag har personligen väldigt svårt att förstå det där med att alla män förtrycker kvinnor på både medvetna och omedvetna sätt. Då jag hävdar att min man inte gör detnoch inte heller har några problem med att kliva ur sin ”mansroll”, hävdar folk att jag har fel och inte märker det själv. Eller så säger de att en inte jan se till individer utan bara se grupperna.
    Jag är en individ, jag valde en individ. Om folk är korkade nog att välja personer som inte är bra för dem eller om de curlar sina partner och tar hand om tex det sociala. Ja då får de skylla sig själva helt enkelt. Jag pratar nu inte om förhållanden där den ene misshandlar den andra och hen inte vågar lämna, utan helt vanliga normala förhållanden

  5. Jag säger inte att män vinner på att förtrycka kvinnor i det långa loppet (genom sånt här i relationer) eller att män är svin – bara att de förtrycker. Helt omedvetet. Precis som jag säkert förtrycker folk helt omedvetet, som inte är vita, utan funktionsnedsättning etc. Och jag tror det är viktigt att benämna detta som just förtryck och inte bara konstatera att män visst också far illa.

    Men alltså the bottom line är: även om kvinnor blir förtryckta av män (generellt) så betyder inte det att männen är lyckligare eller har ett bättre liv än kvinnor. Att vara i förtryckarroll är inte direkt balsam för själen. Män vinner inte så mycket på att förtrycka, men detta görs ändå pga vi lärt oss att så ska det va.

    Det jag tror på är främst att i yngre åldrar arbeta mycket med normkritik och genus, att tjejer och killar inte behöver vara olika osv. Och där lyfts det självklart fram hur båda män och kvinnor (alla öht) förlorar på patriarkatet.

    Parallellt med detta tror jag dock det behövs tas med en maktaspekt i lite andra forum. Typ diskutera hur den manliga förtryckarrollen ser ut och vad både män och kvinnor kan göra för att få ett mer jämställt förhållande. Detta handlar inte om att vilja starta nåt slags könskrig där allt handlar om att smutskasta män, utan det handlar om att problemet behöver påtalas och diskuteras för att kunna nå förändring.

    1. Som sagt, jag tycker inte synd om männen, de har massor av privilegier och fler behöver bli medvetna om det. Samtidigt tycker jag ofta att det talas om män som om de är medvetet taskiga för att de socialiserats in i vanliga könsroller. Det tas mycket hänsyn till psykologiska mekanismer när det talas om kvinnor, hur det är svårt att gå emot samhällets normer för att leva som en vill, sluta bry sig om utseendehets osv osv men när det talas om män försvinner detta ur analysen. Det blir istället ett tal om kvinnor som ofrivilliga offer men män som elaka som bara kan välja att bete sig ”rätt”. Dvs att det glöms bort hur samhället straffar de män som försöker välja en annan väg precis som kvinnor straffas.

      Jag vill mao inte på nått sätt påstå att det är värre för män däremot att det inte går att påstå (vilket jag ofta ses göra) att det är värre för kvinnor. Det är helt enkelt olika förtryck som samverkar och skapar kassa situationer för absoluta majoriteten av människorna.

  6. Alltså OMG vad mitt huvud spinner runt kring det här. Får ingen ordning på det. Håller med om allt kring den intersektionella biten och att både män och kvinnor upprätthåller patriarkatet, män förlorar också på det osv.
    MEN! Tror ändå det är skitviktigt att inte bortse från den form av förtryck många kvinnor möter i sina heterosexuella parrelationer eller övriga relationer de har med män, där hon ofta får ta mer känslomässigt ansvar, anpassa sig efter mannens världsbild osv osv (typ alla Fanny Åströms relationstexter ever liksom). Och därför ser jag att män (generellt) förtrycker kvinnor. Och att kvinnor inte utsätter män för detta ens i jämförlig grad.

    1. Ja kvinnan anpassar sig efter mannens världsbild, tar mer känslomässigt ansvar för det har hon lärt sig att göra från barnsben osv. Men å andra sidan, vad händer med mannen när kvinnan slutar ta detta ansvar? Jo han blir ensam. Eftersom kvinnan fått ansvara för hans sociala kontakter utanför sin yrkesroll är det allt han har. När saker havererar står han där ensam utan nära vänner, med sämre relation till ev barn osv osv. Nu menar jag absolut inte att kvinnor därför skall fortsätta detta beteende och serva mannen. Absolut inte. Fler kvinnor borde få hjälp att se sitt egna värde och göra saker för sig själv istället för andra. Det jag snarare menar är att männen inte alls är vinnare i detta. Ja de vinner ofta i möjlighet till karriär och ”egentid” men vi måste också se till vad de förlorar. Vilket är väldigt väldigt mycket.

      Kvinnan har ett val att anpassa sig efter mannen. Mannen har ett val att sluta vägra ta ansvar för sina relationer. Samtidigt är möjligheten att göra dessa val inskränkta av normer och fostran. Det är så lätt att säga att män är svin för att kvinnorna tar ansvar för deras relationer, men å andra sidan hur skall männen kunna träna sig att ta det ansvaret när kvinnor gör det utan att reflektera? Eller när de (männen) får skit om de gör tabbar på vägen? Problemet till stor del idag är ju att alla är barn av vår tid. Vilket betyder att när det kommer till relationer har män i regel mycket att lära vilket de aldrig kan så länge kvinnorna accepterar skeva förhållanden så som vi lärt oss att göra. Det är mao en rejäl härva av förluster och vinster inom ett förhållande, där det inte går att entydigt säga att ena alltid förtrycker och den andra aldrig gör det. En kvinna som slår sin man har bra mkt mer makt över honom än omvänt oavsett vad de föddes med för könsorgan.

      (Å du kanske kan räkna ut att jag inte är helt fan av Fannys analyser av förhållanden och män vs kvinnor)

      1. NÄÄÄJ MIN FETT LÅNGA KOMMENTAR SOM FÖRSVANN!
        Iaf, det jag sa i den var att jag ser det såhär: Män förtrycker kvinnor (generellt sett). Nu pratar jag inte om privilegier såsom att vara norm i samhället eller få högre lön enbart, utan även inom relationer i vardagen osv. MEN! Män vinner inte på att förtrycka. Det är inte givande att (“tvingas”) vara i en förtryckarposition, det suger. Mansrollen är förtryckande (det innebär tolkningsföreträde, mindre känslomässigt ansvar etc) men män kan inte fritt välja att kliva utanför mansrollen – för då straffas de pga inte manliga nog. Så ser vårt samhälle ut – skevt jävla system där varken kvinnor, män eller ickebinära får leva “i frihet” (jamen du fattar).
        Så alltså: Kvinnor blir förtryckta av män. Det betyder inte att män är lyckligare eller friare individer. Men idag världen över, liksom historiskt, förtrycks kvinnor på olika vis. Främst av män.

  7. Andra svar: Din analys om att det skulle vara tjejerna som ”själva” ville vara underlägsna är helt absurd. Det var norm att vara det och kvinnorna/samhället ansåg att det var så det skulle vara. Om lönerna, det var inte tjejerna själva som skaffade sig lägre löner. Det var omgivningen och arbetsgivarna runt om som ”antag” hur mycket kvinnornas arbete skulle prissättas till och ge signal om hur mycket de var värda. Kvinnor äger!

  8. Du har fel när det gäller om prostitution. Prostitutionen äger rum på grund av männens efterfrågan. De flesta som köper sex av män är män. Det råder 200 miljoner kvinnor som är i sexhandeln och 500 000 män. Det beror på kvinnors förbisedda rättigheter och möjligheter. Det är en effekt av att män har haft makt över kvinnan i 4000 år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s