Okej, låt oss prata om hederskultur. I dyningarna efter överfallen i Köln och att flera badhus i Sverige gått ut med att de inför separata pooler för män och kvinnor pga sexuella trakasserier har allt fler höjt sina röster om att vi ”måste börja tala om hederskultur”. I min mening är det en debatt som aldrig upphört inom feminismen, men jag kanske bara har rätt folk runt mig. Däremot är det absolut en fråga som behöver diskuteras mer i samhället i stort. Fast innan vi börjar måste vi komma förbi några hinder på vägen:
Män med utseenden som påminner om detta: 
Ni vet, mörkt skägg, mörkare hy än vita svenskar osv. Eller för all del svarta män. Män med dessa utseenden gör inte skit mot kvinnor enbart pga ”hederskultur”. Så fort en person som bedöms ha ”arabiskt eller nordafrikansk härkomst” har gjort något oönskat sexuellt mot en kvinna ropas det ”hederskultur”. Låt oss vara klara med att män från områden som pekas ut för hederskultur kan vara svin ändå. Okej? Bra. Kom också ihåg att majoriteten män med dessa utseenden/ursprung inte beter sig som as.
Nästa grej, män som ser ut såhär:
Ni vet, ”vanliga vita män”, kan också agera utifrån en hederskontext. De är inte alltid ursäktade pga ”för fulla”, ”missförstådda” eller ”enstaka dumma individer”. Vita män kan också vara svin mot kvinnor och ha en allt annat än schyst kvinnosyn.
Så nu när vi lite enkelt slagit fast dessa två saker kan vi gå vidare till nästa steg: Religion har inte med hederskultur att göra! Hederskultur kopplas 9 av 10 ggr ihop med att vara en muslimsk företeelse, vilket helt enkelt inte sant. Jag har påpekat detta förr men gör det igen: vi har två välkända fall av erkända hedersmord i Sverige, det ena var på Fadime, det andra på Pela. Pela och hennes familj var muslimer, Fadimes närmaste familj var Aleviter (andra i familjen icke troende muslimer etc). Varje gång muslimer och enbart muslimer utmålas som hederskultursbärare och Fadime felaktigt utmålas som muslim raderas hennes verkliga bakgrund, och vad som orsakade hennes död. Det är inte schyst, sluta med det.
Så till den faktiska frågan om att diskutera hederskultur. Vad är hederskultur? Hederskultur är när en familj med stöd i samhället runt om anser att framförallt kvinnornas beteende, och i synnerhet deras sexualitet, avspeglar familjens (mannens) heder. För att upprätthålla sin heder skall därför män kontrollera kvinnorna i familjen. Om de misslyckas skall kvinnorna straffas.
Det finns olika nivåer av hederskultur där de mest extrema formerna kan sluta i mord på de kvinnor (men även män) som inte lever upp till kraven på korrekt beteende enligt familjens normer. Hederskultur är INTE en religiös grej som jag redan påpekat, utan ett patrarkalt fenomen. Däremot händer det att det att religion används som en förevändning till att upprätthålla en hederskultur.
Alla patriarkala samhällen har hederskultur i någon form, inklusive Sverige. Även här kan det ta den mer extrema formen av att sluta i mord, men när det sker ses det ofta som något helt annat, ex ”familjedrama”. Mekanismerna är dock densamma och det som generellt skiljer ”svensk” hederskultur mot ex Iransk hederskultur är att den svenska sker mer i det dolda och samhället accepterar genom att se bort. Medan i den Iranska kan det ske helt öppet och samhället godkänner det också helt öppet.
Oavsett form är de som far mest illa barn och kvinnor. Att peka ut vissa grupper som värre, eller de som har en ”äkta” hederskultur gynnar inte någon. Varför? För att det dels gör att de som utsätts från ”icke typiska” gärningsmän inte blir trodda och tvingas kvar i helvetet. Samtidigt som de som kommer från kulturer där folk tror att _alla_ män står för hederskultur inte vågar anmäla för att de inte vill spä på stereotyper. De riskerar också att bli offer för kulturrelativism och helt enkelt inte få hjälp för att det ju bara är sådär män ”från sånna ställen” är…
Ska vi tala om hederskultur bör vi därför lämna ursprung på förövaren borta från det hela och istället snacka om hur det faktiskt tar sig uttryck, hur vi kan känna igen det när vi ser det oavsett hudfärg eller religion hos förövaren och diskutera hur vi kan påverka det.
Ett första steg är att diskutera hur vi talar om sexuella trakasserier. Är det ”Obesvarad kärlek” som anmäls, eller trakasserier tex? När vita män är föremål för kritiken är det ständiga undanflykter om att missförstånd skett, att män måste få flirta, att kvinnor inte ska vara så lättkränkta när de får lite uppmärksamhet. Även om uppmärksamheten består i flera män i ring som garvar och kommer med kränkande ord och kroppslig beröring.
När rasifierade män gör samma sak skriks det hederskultur. Om vi nu ska utgå ifrån att nyanlända i Sverige måste lära sig behandla kvinnor bra, kan vi ju knappast förvänta oss att de kommer bete sig schyst om de samtidigt ser svenska män bete sig som svin. Vi kan helt enkelt inte köra på ett beteende som godkänt för svenska män men inte för andra. Vi måste alltså prata om sexuella trakasserier mot kvinnor på krogen, på stan osv som det MANS problem det är istället för att låta svenska vita män tro att de är oskyldiga och bara peka ut andra som förövarna.
En annan del i att freda kvinnor från sexuella övergrepp och trakasserier i offentliga rum är att helt enkelt sluta skämta om övergrepp som om det är nått kul eller häftigt. Skämt påverkar oss och hur vi ser på allvaret i händelser. Att acceptera skämt om sexuella övergrepp som nått coolt är att acceptera en syn på sexuella övergrepp som nått som inte är så allvarligt trots allt. Det skapar en bild av att de enda riktiga övergreppen är grova överfallsvåldtäkter och också en bild av den vita svenska mannen som missförstådd när han anmäls för övergrepp som ”bara var skämt”.
När vi sen har hela samhällen som vänder offren ryggen, anklagar dem för att vara horor etc för att de anmält övergrepp har hederskulturen fått fullt spelutrymme. Hederskulturen skall alltid skydda männen, och anklaga kvinnorna. Att då ge sig på offren istället för förövarna är en del i detta.
Givetvis ska vi kunna tala om hur hederskulturen skiljer sig åt från olika områden, olika länder eller tom olika bostadsområden inom samma stad. Detta kan dock göras utan att utmåla vissa områden som om de vore rena krigszonerna, eller utmåla vissa män som helt oförmögna till minsta självkontroll. Ska vi kunna föra debatten måste den vara nyanserad och det blir den inte när en unison kör skyller allt på muslimska invandrare.
Vi får inte tillåta oss att fasta i att ursäkta invandrare med att de har en unken kvinnosyn just pga att de är invandrare, men inte heller i atr ursäkta vita svenska mäns kvinnohat med att de skämtar, eller att det kunde vara värre.
Vi måste kunna tala om situationerna på badhusen (som f.ö inte är något nytt, det var samma sak när jag var barn), om sexuella övergrepp i offentliga rum, om kvinnors utsatthet både i hemmet och i det offentliga. Men vi måste kunna göra det utan att skylla på härkomst, hudfärg eller religion. Vi måste kunna prata om hur religionen används som en undanflykt för ett beteende som handlar om patriarkatet. Vi kan aldrig komma förbi hederskulturen om vi tillåter männen att skylla beteendet på annat än vad som faktiskt är grunden: Patriarkatet.
Framförallt måste vi vara tydliga med att detta handlar om ett problem med män. Med mansrollen, med machokulturen. För oavsett härkomst på förövarna, oavsett deras religion, oavsett vilket land övergreppen sker i har de alla en sak gemensamt: De är män.
Vardagsrasismen 
Inte att jag inte håller med om mycket av det du skriver, men upplever att här liksom i så många fall när folk tar till ordet ”hederskultur” så är det inte hederskultur man pratar om – iaf inte om definitionen på hederskultur vi nu använder är en kontext där kollektivet utgörs av en familj eller släkt som utövar förtryck mot individen för att skydda kollektivets heder.
Medan jag håller med om att sexuellt våld handlar om att straffa individer, oftast kvinnor, som agerar utanför normen så handlar det inte alltid om att skydda kollektivets heder. Om motiveringen inte är att skydda det egna kollektivets heder – då rör det väl sig inte om hederskultur? Så män som trakasserar kvinnor de inte har en släktrelation till agerar ju inte (i den stunden iaf) utifrån en hederskulturell kontext, utan utifrån ett misogynt synsätt. Hederskultur är misogyn, ja – men misogyn kvinnosyn är inte lika med hederskultur.
Jag pratade med några trevliga syrier på väg hem på bussen och för några dagar sen där vi kunde prata om lite allt möjligt, detta var väldigt lärorikt. Då frågade jag om det stämmer att en kvinna inom den islamska religionen måste fråga sin man/männen i familjen om lov för att göra något, och enligt vad de sa stämmer detta. Dessa män var sunni muslimer för att förtydliga.
Så för att citera dig ovan ”För att upprätthålla sin heder skall därför män kontrollera kvinnorna i familjen. Om de misslyckas skall kvinnorna straffas”. Det är självklart upp till individen hur den står till detta och hur den agerar när något händer. För de sa även att döda någon var enligt islam det värsta man kunde göra, så jag tror att dessa killar har en bra syn på saker och ting.
Men problemet i mina ögon kvarstår fortfarande och det är just att religionen säger att kvinnan ska underställa sig mannen och om inte borde det bli konsekvenser. Så länge detta finns har männen stöd ifrån religionen att utföra våld mot kvinnor när de inte gör som de vill.
Ett exempel är det jag hörde på P1 från en korrespondent i saudiarabien, att det finns en app som gör att männen kan med ett klick kan anmäla och säga att hans kvinnan är på vift utan hanns tillåtelse. Ett annat exempel jag hört från både svenskfamilj och muslimsk familj är att deras döttrar inte får träffa eller gifta sig med en icke muslim eller för den svenska dottern att hon inte får träffa en svart man. I den svenska familjen är det ren rasism som är grunden men hur är det i den muslimska familjen är det rasism eller är det religionen som säger att det är förbjudet? Det är många gånger här det skiljer i detta ämne. Vissa svenska män är elaka och gör hemska saker men detta är oftast baserat på deras egna åsikter och tankar, det är inget svenska kyrkan eller Sverige som land står bakom. Jag säger absolut inte att fler muslimska män är elaka än svenska män men de muslimska männen verkar många gånger ha stöd ifrån religionen och staten i deras hemland att agerar på ett visst sätt.
Men visst det har ju mycket att göra med patriarkatet, männen som har fått denna makt vill ju självklart inte lämna ifrån sig denna makt. Vi har själva kvar en del av detta patriarkatet i Sverige. Och om det är något nyanlända män ska veta det är att de har inte mer att säga till om än deras kvinnor eller svenska kvinnor, för annars bygger vi väl bara på patriarkatet.
Sist vill jag bara svara och Citerar detta ”ex Iransk hederskultur är att den svenska sker mer i det dolda och samhället accepterar genom att se bort. Medan i den Iranska kan det ske helt öppet och samhället godkänner det också helt öppet”. I Sverige dömer vi efter lagboken och är det ett brott så straffas det utefter lagboken och utifrån den är vi alla lika. I Iran döms du väl delvis av imaner m.m. då dessa även sitter i styrande position och bestämmer ju sådant som lagar, och enligt vad jag skrivit tidigare verkar inte män och kvinnor vara lika enligt muslimsk religion (Ett förtydligande är att det är inte människorna det är fel på utan det är religionen som särskiljer dessa åt). Detta är en väldigt stor skillnad!
Håller med om att patriarkala system, som ser olika ut på olika håll, är grundproblemet. Men däremot tror jag det blir lite snett att därifrån, så som sker i stort sett överallt där detta diskuteras, peka ut enbart männen som problemet / de som måste ändras. Tror att det patriarkala systemet upprätthålls av båda könen.
Håller absolut med här! Tror många inte förstår att en individ kan vara både offer och förövare i en hederskultur. Kvinnor kan skydda sig själva genom att infinna sig på sin plats i den patriarkala strukturen. Har personligen träffat individer som blivit avslöjade av sina mödrar som då tillkallat övrig släkt för att ”hantera” situationen. Så även om moderns levnadsutrymme är extremt begränsat, så utövar hon samtidigt kontroll över barnen. Det är ju del av hennes begränsade roll i hierarkin. Utövar hon inte denna kontroll och makt över barnen så blir ju hon den som bör straffas.
Jag är ganska (helt) övertygad om att du kommer ha svårt att hitta belägg för att kvinnor enbart slår efter de blivit slagna och extremvåld är just, extremfall och där ser man hur man kan jonglera och relativisera med statistik. Men punkt. Ok.
Extremfall? Jo så kan vi såklart se det när 1 kvinna mördas i Sverige av sin partner var 3e vecka. Eller att ungefär var 3e tjej upplevt hot om våld eller våld av en man/pojke de känner innan de ens slutat gymnasiet. För att inte tala om att i varje klass går minst ett barn vars pappa regelbundet slår hens mamma.
Det är inte extremfall att våld från män slutar i svåra skador eller tom död för kvinnan. Det är normen när män utövar våld i relationer och det är precis det som skiljer mäns våld mot kvinnor mot kvinnors våld mot män. Kvinnor slår i självförsvar mellan 60-80% av gångerna (olika forskning visar lite olika resultat) och i majoriteten av de fall de slagit först rör det sig om örfilar, knuffat eller att kasta saker mot mannen för att slippa ur att bli fasthållen, komma från en hotfull situation elle frustration. Är det rätt? Nej. Men det kan och ska inte jämföras med våldet av män mot kvinnor. Nu är det punkt.
Som kommenterat så existerar våld inom enskilda parförhållande också utanför kontexten av en accepterande KULTUR. Att slå samman dessa är att jämföra äpplen med päron.
Och angående våldet inom parförhållanden så finns det sidan som det talas bedövande tyst om inom feminismen, att kvinnor enligt nya studier kan vara ansvariga för nära nog hälften av angreppen. Ett våld som lika tyst accepteras av feminism, männen bad säker om det och förtjänade det. Men män har inte tillgång till det stöd som kvinnor får och blir inte lika lätt trodda och tystas ner.
http://web.csulb.edu/~mfiebert/assault.htm
Nej, kvinnor står inte för hälften av angreppen, de står för knappt hälften av våldet men agerar nästan alltid i självförsvar. Mäns våld mot kvinnor är dessutom EXTREMT mycket allvarligare, går helt enkelt inte att jämföra. Nog för att kvinnors våld mot män inte är okej, och feminister jobbar visst med frågan (jag har tex bloggat om synen på män som offer för våldtäkt), men att påstå att det är lika allvarligt som mäns våld mot kvinnor är inte annat än antifeministiskt dravel för att deraila ett stort samhällsproblem.
Varje fall är ett för mycket. Må vara att flertalet av de allvarligaste extremfallen begås av män, vilket är logiskt i egenskap av en starkare fysik, men förutom studierna jag länkade så säger till och med BRÅs statistik att det är lika mellan könen vad gäller utsatthet för våld i nära relationer.
Erin Prizzy är intressant här då hon som en gång övertygad feminist engagerade sig för misshandlade kvinnor och drev härgärgen, men upptäckte snart att män var i lika stort behov av skydd och startade första härbärget i England för dem. Såklart blev hon utsatt för en lynchmobb, hotad och driven ur landet. Av feminister.
https://en.wikipedia.org/wiki/Erin_Pizzey
All forskning säger ungefär samma sak: Män slår för att de känt sig ”kränkta”, kvinnor slår först när mannen slagit (generellt nu). Kvinnor dödas, skadas så de får livslånga men eller behov av akutvård eller vård extremt mycket oftare än män. Kvinnor upplever också självmordstankar och försöker ta sina liv till följd av våldet oftare än män. Mäns våld ÄR värre, punkt slut.
Det som brukar kallas familjedrama i Sveroge där oftast kvinnan blir mördad är ju händelser som inte stöds av den övriga familjen. Hederskultur däremot stöds av flera familjemedlemmar precis som du själv säger. Därför är detta olika typer av kvinnoförtryck och inte av samma typ.
Inte helt jämförbart med andra ord vilket även Fadime talade om då hon levde.
Finns båda delarna. Finns sånt som kallats familjedrama där hela samhället vetat, där släkt hetsat på och där polisen fått larm men valt att inte agera.
Mkt bra och sann artikel! Mig veterligen är dock inte Fadimes familj kristna utan aleviter. Din poäng kvarstår förstås ändå – men om rätt ska va rätt 🙂
Tack! Hade läst att de var med i en kristen församling, jag uppdaterar!
Jo. Man vill ju t.ex. inte hamna ensam på en buss med en man som har växt upp i Bjästa så som deras kultur ser ut.