Alla inlägg av Vardagsrasismen

Bara i fantasin är kön en enkel binär konstruktion.

Den 24e juli skrev bloggaren Hanna Bolander en debattartikel om att kön, eller snarare könsidentitet och könsmarkörer, är en fråga om socialisering och långt ifrån en binär uppdelning. Detta fick Psykologen Magnus Wårhag att gå i taket. Att Magnus verkar tillhöra de psykologer som tycker att ständig uppdatering kring senaste rönen om psykologi är onödigt blir snabbt sorgligt tydligt. Han spaltar upp sitt debattsvar i ett antal påståenden som skall ”bevisa” att Hanna är helt ute och cyklar och att transpersoners existens bara beror på att svenskar skulle vara sådär lite extra lättkränkta och sugna på att hitta på något nytt att få vara PK kring. För min egen sinnesfrids skull tänker jag härmed besvara Magnus påståenden.

  1. Nej, uppfostran har en liten del i att pojkar utvecklas till män och flickor till kvinnor. Den genetiska påverkan är naturligtvis mycket stor. Det bevisas bland annat av att Sverige, där invånarna är som mest jämställda, drar de sig mer än någon annanstans sig till yrken som förknippas med deras biologiska kön.

 

Slutsatsen här är rent BS. Det stämmer att svenskar har en i västvärlden osedvanligt könssegregerad arbetsmarknad. Det stämmer också att uppfostran inte har så enormt stor påverkan på hur barn blir som vuxna. Magnus blandar dock ihop korten totalt. First off:  Uppfostran från föräldrarna har en relativt låg inverkan på det vuxna slutresultatet. Det är bevisat i flertal rapporter, här kan du läsa en intervju med en av de första forskarna att ifrågasätta föräldrars inverkan på sina barn. Att OMGIVNINGEN påverkar finns det däremot ingen tvekan om. Det vill säga socialiseringen som sker när barnet möter andra i sin omgivning såsom lärare, vänner, vännernas familj osv. Vänner är faktiskt en rejält stor bit i hur barn växer upp att bli som vuxna. Att svenskar har en könssegregerad arbetsmarknad är något som kallas för ”the backfire effekt”. När samhället är oroligt och allt cirkulerar kring överlevnad finns inte tid över att fundera så mycket kring vem som gör vad. Det finns helt enkelt en större förståelse för att folk gör vad de kan för att överleva och försörja sin familj. Även om det innebär kvinnor i ”mans”yrken. När samhället blir mer stabilt och jämlikheten ökar upplevs en backlash kring könsrollerna som plötsligt blir viktigare. Dels finns det tid att reflektera över dem, dels upplevs det som ”otryggt” att inte veta vad som förväntas av en om en skulle börja gå emot de könsroller som finns. Därför skapas en trygghet i att välja arbete och utbildning ”enligt kön” när valet inte längre måste ske för strikt överlevnad. Det finns dock inga som helst belägg för att detta har det minsta med biologiska mekanismer att göra. Det är helt enkelt inte sant att kvinnor är ”programmerade” biologiskt till att torka bajs, plåstra om sår eller hålla handen på en döende person. Faktum är att rätt få av de så kallade ”mansjobben” är det minsta naturliga för människan och därmed rätt svåra att skylla på ”biologi”.

 

2. Och nej, det finns verkligen inte fler än två kön. I fantasin och leken kan det naturligtvis finnas hur många som helst. Bolander visar här på hur postmodernisterna bedrar sig själva genom att skapa en egen ”verklighet” i språket istället för att låta språket beskriva verkligheten. Det är typiskt för det försvar som personer som har svårt att ta en plats i samhället ägnar sig åt.

 

Här visar Magnus på den retorik som gärna används av framförallt snubbar som tycker att deras sätt att se på omgivningen är den enda korrekta och att de som hyser en annan uppfattning än honom helt enkelt är förvirrade, oförmögna att fixa verkligheten etc. Jag skulle vilja påstå att Magnus sysslar med projicering här, för att han inte klarar av att verkligheten är mer komplex än han önskar. Jag nöjer mig med att hänvisa till denna artikel som går igenom forskningsläget kring kön av idag och tydligt visar att kön är något helt annat än ett binärt ”antingen är du man eller kvinna” .

66f49d1bc6947b8f6af5ff6227d1fc7e

3. Återigen nej, män och kvinnor är olika fysiskt och psykologiskt. De fysiska skillnaderna behöver knappast någon fö

rklaring, däremot de psykologiska. Män och kvinnor skiljer sig på gruppnivå tydligt åt vad gäller intelligens och personlighetsdrag. En enkel sökning på internet ger massvis med information för den intresserade.

 

Tydligt alltså? Om det nu är så tydligt, hur kommer det sig då att det bland biologer, psykologer och andra med expertis inom just hjärnans funktion, intelligens och psyke inte alls finns någon konsensus om att det är någon ”tydlig” skillnad mellan könen? Tvärt om är konsensus att skillnaden är minimal och att det är betydligt större skillnader INOM grupperna ”Män” och ”kvinnor” än vad det är mellan dem. Något vi kan läsa om tex här.

4. Nej, man har inte rätt att bli kallad det man vill. Könsidentitet och identitet överhuvudtaget uppstår i interaktion med omgivningen. Ingen kan till exempel kräva att bli respekterad eller omtyckt bara för att den själv vill det utan att visa prov på beteenden som andra uppskattar, lika lite som en kvinna kan kräva att bli betraktad som en man och omvänt.

 

Okej Magnus. Det är tydligt att du aldrig behövt reflektera kring ditt eget kön, din egen tillhörighet eller något annat som rör din egen innersta kärna av vem du är. Det är ett privilegium som kommer av att vara en vit cisman i dagens samhälle. Du är helt enkelt självklar, du är normen, du är mallen för alla hjältar i filmer, du är den som finns representerad precis över allt. Du är den som aldrig anses sticka ut eller provocera bara genom att finnas till. Så är inte livet för många av oss andra. Vi har helt enkelt inget annat val än att reflektera och fundera över våra identiteter, vilka vi vill vara och hur vi vill ses av vår omgivning. Var glad över att du slipper dessa funderingar, men använd inte den makten till att vara en komplett jävla rövhatt. Ja du råkar vara en vit man, men NEJ det ger dig inte rätt att hur som helst sprida ovetenskaplig dynga och tro att den bara skall accepteras som sanning.

images

Läs på för fan! Ta helst en rejäl paus från att vara psykolog och återkom inte till yrket innan du läst in dig ordentligt på dagens moderna forskning, alla nya rön kring sexualitet, kön och transpersoners hälsa. För innan dess är du livsfarlig som psykolog.
Magnus debattartikel kan du läsa här.

Mobbning med rasistiska motiv är fortfarande mobbning.

Jag kommer ihåg min första dag i skolan. Jag hade sett fram emot den sådär som de allra flesta ser fram emot skolstarten. Spännande, pirrigt, något nytt som betyder att en blivit stor. Dagen innan åkte vi och hämtade min farmor från hemmet hon bodde på. Hon ville absolut vara med och skicka iväg mig till min första skoldag. Det var pappa som var med mig första dagen i skolan. Jag skulle gå i en åldersmixad klass. Ca hälften av oss skulle börja ettan, den andra halvan åk två. När vi kom hem var jag glad och uppspelt och berättade för farmor att vi fått vår första läxa: slå in skolböckerna i papper så de skulle hålla bättre. Jag visste inte då att det skulle vara en av få bra dagar jag hade i skolan…. 

Ganska snabbt började nämligen barnen i klassen mobba mig. Jag var ful. Min hud var ful för den var brun. ”Walla balla n*** mamma” skrek de efter mig på rasten. Jag hade 3 vänner. Varav 2 kom och gick lite som de kände för. Ibland dög jag, ibland tog de mobbarnas sida. Jag klandrar dem inte idag för vad som hände då. Vi var barn och alla kämpade ju för att nå popularitet. Att ge sig på mig kunde ge högre status iaf för stunden. Jag mins en gång hur en av mina vänner utan förvarning tog mitt huvud och körde det hårt rakt in i en tegelvägg. Därefter ljög hon för lärarna om vad sombarnet hade hänt. De skällde på mig och tog mig sedan till sjuksköterskans kontor där jag lämnades ensam. Jag var yr, mådde illa och hade enormt ont i huvudet. Jag mins att jag somnade där på britsen när läraren gått. Hon kom tillbaka efter lektionen och slog fast att jag mådde bra nog för att vara med på resterande lektioner. Att min vän gjort fel som slog mitt huvud i väggen blev det aldrig något större samtal kring. Något av mina starkaste minnen från skolan är just kring detta, de vuxnas problem med att våga se att jag mobbades. Eftersom all mobbing hade en rasistisk botten ville de inte se. Istället skyllde de på att killen som hävdade att jag stank för att jag kletade in mig i bajs varje morgon för att göra min hud brun var kär i mig. Tjejerna som snackade skit och hotade mig var ju bara avundsjuka och i grund och botten var det bara missförsånd. Eller så var jag ju själv med och drev fram det hela genom att vara kaxig, stå på mig och slå tillbaka verbalt mot deras glåpord. 

Bilden ovan är från när jag var ca 9 år gammal, kanske yngre. Jag mins inte riktigt. Vad jaggör mins är iaf att när den bilden togs hade jag börjat ha återkommande fantasier om att ta mitt liv.. 

När jag började högstadiet gick mobbningen från hemsk till helvetet på jorden. Jag var van vid att känna ångest inför skolan. Att veta att jag skulle vara utanför och tvingas stå emot glåpord och hån. Det som förvärrade det hela var att våldet ökade. I korridoren på väg till en lektionbörjan kunde jag plötsligt få en knytnäve i bakhuvudet, i kön till maten kunde det plötsligt komma ett slag i ryggen som fick mig att tappa andan. På skåpet klottrades nazistiska symboler och ord. Det kastades sten på mig, hojtades att jag skulle dra hem till Afrika och spreds rykten. EN lärare tog det på allvar och försökte få någon ordning på det hela. Tyvärr sjukskrevs han och de övriga lärarna tittade bort. 

I åk 8 började jag självskada. Smärtan av att skära i mig var lättare att hantera än smärtan i själen. När jag började gymnasiet hade jag inga vänner kvar. Jag lyckades få två nya i klassen men i övrigt var allt somjag innan. Rasistiska glåpord och utanförskap vartill min vardag. Vid detta laget var min enda tanke att räkna ner hur lång tid jag hade kvar till studenten. Tills jag kunde flytta och börja om på nytt. När jag till sist tog studenten blev det slutet på 12 år av mörker, ångest och ensamhet. Det jag beskrivit här är bara ett axplock av allt som pågick. Att få med alla detaljer skulle bli allt för tungt att läsa. 

Idag har jag få goda vänner. Jag litar helt enkelt inte på att någon verkligen vill vara med mig för att de gillar mig för den jag är och inte för vad de tror att jag kan göra för dem. Alla åren av mobbing och övergrepp har helt enkelt skadat min tillit till människor i grunden. Jag vet att detta gör mig till en udda människa att ungås med, att jag inte är den enklaste att försöka komma nära. Samtidigt har jag idag en större säkerhet på mig själv än jag nånsin haft tidigare och betydligt enklare för att helt enkelt skita i vad andra tycker om mig. 

Resan för att bli en mer hel människa har egentligen bara börjat, men jag är iaf en bit på väg. Jag har förlåtit de somsom mobbade mig, men jag kommer aldrig fullt ut kunna förlåta de vuxna som ville vifta bort mobbningen med att rasismen ju egentligen inte var så farligt, inte var något att ta åt sig av eller berodde på missförstånd. Jag kommer aldrig förlåta att de såg, men vände mig ryggen. Ärren på mina armar, alla bulor och blåmärken har bleknat och försvunnit. Ärren påminner mig om de där åren, men det är ärren på insidan som aldrig slutar skava. Som fortfarande kan viska i mitt huvud att det jag gör inte är bra nog. Att min blogg är skit, min fb sida det sämsta någonsin, att allajag mina texter suger och att ingen egentligen gillar mig. 
Hur mycket jag än vet att det inte längre stämmer finns osäkerheten där. För detta är vad mobbning gör med en människa. Det bryter ner en totalt och de bitar som överlever räcker inte alltid till för att bygga upp en hel människa igen. Mobbning är alltid mobbning oavsett vad mobbarna skyller på. Rasism är i sig en form av mobbning och jag hoppas verkligen vuxna i dagens skola vågar ta tag i problemet. 

Till andra som just nu går igenom detta, eller har gjort det: Ge inte upp! En dag blir det bättre och ni kommer finna någon somsom uppskattar er för den ni är. Om någon vill prata går det alltid att maila mig på vardagsrasismen@hotmail.com eller via min facebooksida jag lovar att svara. Stay strong ❤ 

Att ”förklara” hur det känns att vara trans… 

När transpersoner eller att vara trans kommer på tal är det tämligen snabbt någon som vill ogiltigförklara transpersoners upplevelser genom att fråga hur det egentligen känns att vara trans. När det sen inte kommer något entydigt svar på frågan slås det fast att trans bara är en fix ide och hittepå som beror på att någon är missnöjd med könsrollerna. Därefter brukar debatten falla ner i allmän transfobi, påhopp och motsägelsefulla märkligheter. (Ex att personerna själva tydligt kan säga att de ÄR sitt tilldelade kön och absolut inte det motsatta, men inte själva sätta ord på varför det är så. Samtidigt som de ändå inte kan acceptera at transpersoner kan känna att de ÄR sitt kön, utan att riktigt få ord på varför.)

Nåväl, för att få till en rimlig debatt om transpersoners rättigheter måste alla först av allt ha klart för sig vad en transperson ”är”, det finns nämligen flera olika sätt att vara trans på. Det sätt de flesta vet om är transexuella, dvs de som ex är födda med snopp men är kvinnor. Sen finns det personer som är intergender (ex jag själv), det betyder att vi ser oss som mellan könen, dvs varken man eller kvinna. Sen finns de dem som är genderfluid vilket betyder att de flyter mellan könen och kan variera sitt sätt att klä sig och uttrycka sig beroende på hur de känner sig för dagen. Sen har vi de som är agender/non gender, dvs de har inget kön alls. Å sen finns det de som definierar sig som queer/genderqueer vilket i princip betyder att de är lite av allt samtidigt men inte bekväm med ett mer fast fack. Många av de som är utanför de traditionella tvåkönsnormerna gillar att tilltalas med pronomet hen just för att de inte är varken man eller kvinna eller båda. Sen finns det ytterligare varianter på trans men dessa är de vanligaste och som de flesta transpersoner faller inom. Könsidentitet, dvs vårt psykiska kön, består helt enkelt av ett rejält spektrum. Det ärär även därför könsroller blir så skadliga då de så starkt kopplas ihop med vilket kön vi förväntas vara.

Det framförs ofta argument om att kön enbart sitter i våra könsorgan, att en man är en man så länge han har snopp, görs den om till en snippa blir han en hon men någon med snopp är alltid man och det finns bara två kön. Det anses att kön inte kan sitta i hjärnan och att påstå något sådant skulle vara att cementera könsrollerna. Transpersoner anklagas gärna för att agera bromsklossar i feminismen eftersom det förhindrar ett entydigt prat om män vs kvinnor. Det krävs helt enkelt ett perspektiv till som många inte  vill behöva blanda in. Dessa påståenden är dock allt igenom felaktiga.

Först kan vi ta det rent medicinskt: Könsorganen är inte det enda som bestämmer vad för fysiskt kön en person har, även hormonnivåer och framförallt kromosomer spelar in i att könsbestämma någon rent fysiskt. Forskningen idag är rätt enad om att det finns mer än 2 fysiska kön, det talas tom om så många som 22 olika kön om varje kombination av könsorgan och könskromosomvariation räknas som ett kön. En person med snippa kan ha manliga könskromosomer, är personen verkligen entydigt kvinna? Är det rätt att säga att den personen är en kvinna enbart pga hur könsorganet ser ut när kroppens kromosomer ger signaler i puberteten att producera testosteron, bygga muskler, få mörkare röst osv, ja en manlig pubertet helt enkelt och personen själv ser sig som man? För mig är svaret själklart att den personen är en man för det är hur han definierar sig, och i det fallet har han dessutom biologin på sin sida.
Nu är dock inte kromosomer, hormoner och könsorgan det enda som spelar in, även psyket har sin roll. Hur psyket spelar in vet ingen exakt, det är lika svårförklarligt som vår sexualitet. Faktum är dock att transindivider finns även bland djur som inte alls har samma form av sociala könsmönster som människor. Transpersoner har funnits i alla tider i exakt alla kulturer så det talar också emot att det bara är någon form av fix ide. Att det bara skulle handla om att mixa i könsrollerna är inte heller sant. Det finns ex transmän som fortfarande gillar att sminka sig och ha klänning, men skulle de behålla dessa preferenser öppet skulle de inte ses som ”riktiga” transpersoner och de skulle vägras att få den vård de behöver. Samhället tvingar transpersoner att välja ”sida” för att få en chans till vård ex hormoner eller operation. Även vi som inte är entydigt man eller kvinna tvingas ofta välja bort saker som kodas som det kön vi tilldelades vid födseln. Någon född med snippa ex som är non gender kommer fortsätta att ses som just kvinna om hen söker vård om hen fortfarande ex sminkar sig eller går i högklackade skor. Det finns en myt och ett missförstånd just att det är de olika könsrollerna som lockar och att den som vill könskorrigera sig därför helt måste förkasta könsrollen från sitt tilldelade kön till förmån för könsrollen för sitt faktiskta kön.

Att erkänna trans som något medfött som sitter i psyket är inget som motsätter att samtidigt jobba för att krossa könsrollerna i den mån det går. Även i en jämställd utopi där alla får vara precis som de vill utan att sättas i fack kommer det att finnas transpersoner. Skillnaden mot nu är bara att de kommer slippa löpa gatlopp hela sina liv för rätten att vara sig själva. Precis som det inte går att fullt förstå varför det finns olika smak i musik, varför vi inte alla gillar exakt samma mat eller varför vi har olika klädsmak går det inte att fullt ut förstå varför vissa inte kan identifiera sig med det kön de tilldelades som nyfödda. Frågan är ju om det verkligen måste få en förklaring, kan det inte bara respekteras för hur det faktiskt ser ut? I varje skolklass, i varje förskolegrupp finns minst ett barn med ett könsöverskridande beteende, minst ett barn som skulle må bäst av att slippa få höra att könsorganet definierar hens kön. Kanske är det barnet ditt, kanske är det ditt barns bästa vän. Oavsett förtjänar dessa barn all respekt och att inte ständigt få sina känslor och behov ifrågasatta.

Öppet brev till Åsa Linderborg

Hej Åsa!
Du skickar många frågor till dina kollegor i din senaste krönika. Gott så, att du vill ha svar. Jag har dock några frågor tillbaka till dig (hur dina kollegor resonerat kan jag ju rimligen inte svara på). Anyhow, here it goes:
Du är inte ensam om att skriva krönikor och/eller debattartiklar om hur rasister har rätt att delta och delge sin rasism bara de kan betala för en monter på bokmässan. Ni är många som slår er för bröstet och hojtar om att ni minsann står upp för yttrandefriheten, demokratiska värden och allas rätt till en åsikt. Liksom ni gärna orerar om att det är dags att ”ta debatten”. 
Nu undrar jag lite när NI seriöst tänker börja ta den där beryktade debatten? För av vad jag ser i era texter verkar det liksom kostant som  _någon annan_ skall ta den där debatten. Någon som berörs lite mer direkt av rasismen som sprids kanske? Medan ni själva är fullt upptagna med att ta den tydligen viktigare debatten om hur ”nyvänstern” inte tar debatten….

 
Du kan inte förstå hur Nya tider kopplas till nazism när de inte uttryckligen skriver nazistiska saker i tidningen. Detta visar på just den naivitet kritiker till bokmässans agerande syftar till. Nya tider sprider förintelseförnekelse. Huvudpersonen bakom nya tider (Vavra Suk) har både uttryckt att förintelsen inte skett och att media i sitt spridande av förintelsen som ett faktum blir tydligt styrda av judarna. Nya tider samarbetar också med tex Megafonerna. En uttryckligen nazistisk gruppering som bla hetsat sina följare att tysta reportrar vars journalistik de inte gillar. Du skriver vidare att fascismen inte alls knackar på dörren för att vi ännu inte är en militärstat, har fri press och organisationsfrihet. Har du helt missat högt uppsatta SD politikers löften till sina medlemmar/fan base om att ”rensa ut” i media och tysta den fria nyhetsrapporteringen liknande det som skett i Polen? Liksom de vill förhindra organisationsfrihet genom att bla förbjuda grupperingar som är till för att bevara kulturen inom vissa invandrargrupper. Det skall tex inte vara okej att bilda en Bosnisk/Svensk förening. Jag antar att du bara helt enkelt missat att rätten att bilda parti ligger under samma rätt som att bilda valfri förening? Det är alltså inte alls så långt bort att även vilja förbjuda partier för att de står för något som SD med svans inte gillar… 


Jag som utsätts för rasism pga min bruna hy vill inte alls stå framför rasister på bokmässan och ”ta debatten” om min rätt att existera. Lika lite som jag gissar på att du frivilligt skulle ställa dig vid båset till nån extrem kvinnohatare och börja försvara varför du som kvinna skall få synas i media. Det är helt enkelt jäkligt obehagligt, och faktiskt ovärdigt en demokrati, att tvinga fram situationer där människor skall behöva debattera sin egen rätt att existera samtidigt som de som inte drabbas direkt står på sidan om och suckar om en påstådd ”nyvänster” som tror att det går att lösa problemem med att exkludera de som står för antidemokratiska åsikter. 
Nej kära Åsa. Vad sägs om att du, istället för att gnälla i krönika efter krönika faktiskt promenerar upp till Nya Tiders monter på bokmässan och tar en seriös debatt om varför det inte finns lägre stående folkgrupper, varför förintelsen visst har skett och varför deras artiklar är RASISTISKA och inte främlingsfientliga. Ja helt enkelt tar den där viktiga debatten med rasister så vi som faktiskt direkt utsätts för deras propaganda och åsikter slipper. Jag ser fram emot en krönika om hur det gick, med bildbevis. 

Lycka till!
MvH/ Paula D, Juni 2017

Terrorismen slog till igen, och nu då?

JAG TAR AVSTÅND FRÅN TERRORISM! 
Så, då var den självklarheten sagd. Kan vi move on lite? Folk tycker vi ska prata om vad vi kan göra åt terrorism. Så låt oss prata. Men först vill jag bara här säga att nej jag kommer inte i detta inlägg länka några källor. För detta kommer från böcker jag inte orkar (ja jag är lat) kolla om det finns som e-book. Kör Google scholar eller kolla in adlibris efter böcker om kriminalvård baserad på forskning och förlita er inte på att all info finns sammanfattat en läkning bort. Det finns massor av texter och böcker om det jag kommer skriva nu, sortera det som fake eller leta själv upp info, valet är fritt.
Så. I spåren av gårdagens attentat. Vad kan egentligen göras? Jag kikade in lite på Lamottes Facebook för att se kommentarerna. Jag har också i den mån jag hunnit kollat på vad folk skriver till mig. Av de som inte bara håller med ser jag en röd tråd som kan sammanfattas med att många verkar tro att vägen bort från terrorism är:
* Sluta dalta med invandrare.

* Ha tuffare fängelser våra är ju som semester.

* Stäng gränserna, om inte helt så förbjud iaf män från att komma hit. 

* Fler poliser som ska vara brutala och ta till med hårdhandskarna mot ”packet”.

* Hårdare straff och fler utvisningar. 

* Sluta dalta med invandrare. 


Men vad säger egentligen forskning och undersökningar om denna väg? Jo den är entydig: hårda straff avskräcker inte. Tuffa fängelser leder till mer återfall och att folk går från mindre allvarliga brott till riktigt grova. Tuffare mer oempariska poliser leder till tuffare mer oempariska kriminella. De grova brotten ökar. Fler brottsoffer skapas. Utanförskap cementeras och dragningar till extrema rörelser lockar mer. Är det verkligen den vägen vi vill gå? För mig är svaret Hell No! 
I auktoritär högerns öron låter det såklart som överdrivet naivt blaj av typen ”Vi ska kramas till alla är snälla”. Vilket vi såklart inte ska men visste ni tex att husarrest och fotboja är mer avskräckande än fängelse? Att många kriminella upplever fängelse oavsett hur tufft det är att föredra framför husarrest eller fotboja? Det finns faktiskt öht ingen forskning som visar att fängelser har någon som helst effekt på mängden brott som sker. Den enda gången det egentligen är relevant med förvar i fängelse är med personer som helt uppenbart utgör en STOR fara för samhället pga avsaknad av empati. Sådana som redan idag sitter inne på obestämd tid i Sverige.  
När muslimer från en rad länder (både sunni och shiamuslimer) tillfrågades om sitt stöd till grupper som Daesh var ålder, kön, utbildning och fattigdom fyra tydligt starka komponenter i om stöd gavs. Unga män med låg utbildning och som levde i fattigdom hade hög grav av förståelse och sympati med Daesh. När de gavs utbildning om demokrati, vad Daesh faktiskt gjorde och stod för utöver sina egna tillrättalagda propaganda texter sjönk sympatierna kraftigt. Från en majoritet till en minoritet. 
Kriget mot terrorism kan inte ske med vapen. Vapen kanske stoppar ett attentat här och var pga dödar den som tänkte utföra det, men så länge samhället står kvar på samma punkt kommer det finnas nya unga arga män redo att ta dennes plats. Vi kan hugga huvuden av hydran i en evighet men först när vi dödar dens hjärta kommer huvudena sluta växa tillbaka. 


På sikt vinner vi kampen genom utbildning, stöd för att få demokratin att växa sig starkare runt om i världen. Genom att stå fast vid att detta är viktigt och inte tumma på det genom att ex låta Turkiets styre bli allt mer totalitär utan att säga ifrån. Feminismen är också en viktig komponent. Vi måste samarbeta över länders gränser för att lyfta kvinnors position i världen. Ge rätt till utbildning för _alla_ inte bara pojkar/rika. När folk ges möjlighet att lära sig läsa får de också en möjlighet att ta del av information bort från det deras ledare sprider. De kan skapa en mer nyanserad bild och hand i hand med detta följer demokratin. 
Människor med utbildning, en trygg bas i livet med mat, husrum och frihet från krig, en tro på framtiden och en känsla av att spela roll lockas inte av extremism. Människor som känner att samhället skiter i dem, som känner att livet rinner dem förbi och att allt går åt helvete däremot, de lockas av extremism. De lockas av samhörigheten, av att få utlopp för sin rädsla, frustration, ilska. Av att få höras och betyda något i någonting större än dem själva. Å därför blir de farliga. För att de känner att de har allt att vinna på våldet, men inget att förlora.


Skapar vi ett ännu hårdare samhälle där polisen är mer brutal, där fängelserna är hårdare och straffen längre skapar vi också ett samhälle där allt fler kommer hamna i en situation där de känner att de inte längre har något att förlora. Går vi den vägen skapar vi fler farliga män. Är det verkligen vad vi vill?

Kära män, sluta utmåla er som potentiella våldtäktsmän.

Till de män som surnar till när kvinnor hävdar att de måste behandla alla män som potentiella våldtäktsmän: 
Jag fattar att det suger att generaliseras, tro mig, jag gör verkligen det. Jag fattar att just du, mannen som läser detta och instinktivt vill hejda mig och säga ”inte alla män”, tycker att du är reko. Att vi kvinnor borde fatta det och inte vara rädda eller misstänksamma i din närhet. Om du tycker det är jobbigt att generaliseras kanske du kan försöka förstå hur jobbigt det är att vara den som ständigt har en liten gnagande röst som påpekar när en tar ”risker”, som ständigt kalkylera risken att bli våldtagen eller trakasserad av en ny bekantskap. För hur jobbigt du än tycker det är att inkluderas i en struktur du inte gillar, är det sjujävla mycket jobbigare att vara den som samhället tvingar till rädsla.
”Behandla alla män som potentiella våldtäktsmän” är faktiskt inget från början kvinnligt påfund (även om det finns kvinnor som gärna upprätthåller detta för att vagga in sig i en falsk trygghet om att de är för smarta för att bli våldtagna). Det är öht inte vi som först började påstå att det är ett rimligt sätt att se på män. Nej, det är i grunden MÄN som myntat detta. Så blir du som man sur på en kvinna som säger detta riktar du egentligen ilskan fel, bli arg på männen runt dig istället som envetet håller fast vid bilden av mannen som vid kåthet inte kan tygla sig själv. 
Visste du tex att kyskhetsbälten inte alls kom till för att män skulle bevara kvinnors oskuld utan för att kvinnor BAD om dem för att skydda sig mot gruppvåldtäkter eller sexuella övergrepp om de behövde vara ensamma hemma när mannen drog ut i krig? 


Det är män som hävdar att en kvinna som följer med på en efterfest borde ”vetat vad som förväntas”. Det är män som kallar kvinnor för horor, luder och teasers om de säger nej till sex efter en drink på krogen för hon borde vetat vad drinken betydde. Det är män som hotar med våld och/eller våldtäkt när kvinnor tackar nej till en drink _just för_ att de vet vad drinken implicerar. Det är män som i domstolar vill fria andra män från våldtäkt för att kvinna  hade svarta trosor, hade flirtar flera timmar tidigare, haft ett rikt sexliv eller pratat om BDSM. Män som anser att andra män med detta som bakgrund inte ”kunde förstå” att kvinnan som grät, slogs, skrek eller låg helt apatisk inte ville ha sex. 
Det är män som kallar sin flickvän gnällig för att hon inte uppskattade att väckas genom en anal våldtäkt. ”Hon borde ha vetat vad som gällde….”, ”Om hon inte vill knulla varför sover hon naken bredvid mig?”, ”Vi är tillsammans, då ingår faktiskt sex i dealen!”. Det är män som ursäktar detta beteende med att de nån gång faktiskt träffat en kvinna som också tjurar när hon inte fått sex.  
Faktum är att när kvinnor INTE behandlar alla män, inkl partners, som potentiella våldtäktsmän får de veta att de själva har skuld i en våldtäkt om en sådan sker. Vare sig det är en främling på väg hem från krogen eller pojkvännen sen 5 år tillbaka som står för övergreppet, och det är MÄN som är snabbast på att ropa att kvinnan borde ha fattat bättre och därmed i samma veva själva säga att alla män bör behandlas som potentiella våldtäktsmän. 


Män anser mao att kvinnor ska agera som att alla män, utom just dem själva, är våldtäktsmän. Så istället för att hoppa på kvinnor som berättar om verkligheten och göra ännu en töntig jämförelse till rasism: bli sur på Männen. Männen som våldtar (du känner garanterat minst en), männen som tafsar och trakasserar och männen som skyller sexuellt våld på kvinnor. För det är DE männen som säger att du är en av dem, att du också är en potentiell våldtäktsman som kvinnor bör vara rädd för.
(Båda bilderna via LillaBerlin, följ Ellen på instagram eller Facebook för fler liknande roliga serier!) 

BDSM, porr och lite vanligt hederligt knullande.  

Så var vi där igen. I svårigheten att hålla flera saker i huvudet på samma gång. I det mänskliga behovet av att förenkla verkligheten så att den blir svart/vit och bekvämt rutigt istället för ett myller av färger och former.Denna gånger gäller det debatten om BDSM och porr. Eller ja denna gången får det att låta som nått nytt när diskussionen pågått länge..
 
Idag skrev en känd svensk feminist att BDSM är lika illa som pedofili och att den som tänder på förnedring och smärta behöver vård. Personen själv har bara för några år sedan försvarat den sexuella praktik hon nu finner lämplig att pissa på. Tongångarna hörs dock från fler än henne. BDSM är hemskt, all porr är hemskt, allt sex som inte är mjukt vanligt och helst samkönat är ”problematiskt”. På ena sidan står dessa feminister som verkar avsky allt vad sex heter, på andra sidan står de (män) som slår fullständigt bakut minsta lilla porr eller sex får kritik. 

Låt oss börja med BDSM debacklet…. Det har sagts förr och behöver tydligen upprepas: BDSM är långt långt mer än smärta och förnedring. Det finns så många nyanser, varianter och behov bland de som utövar att det är helt omöjligt att ens ringa in på ett vettigt sätt. Att då ständigt utmåla BDSM som bara våld och förnedring är förminskande mot alla oss som ingår i BDSM scenen. Att likställa BDSM med dominanta män som skiter i gränser och bara vill ha makt är oerhört förolämpande. BDSM scenen har sina problem absolut och de bör diskuteras nyanserat men på det stora hela är det inte mer problem bland BDSM utövare än ”vanilj” folket. 

Givetvis skall sex inte stå fri från granskning kring normer och skadliga beteenden  men det bör då gälla allt sex. För det kvittar om sexet på ytan är fritt från dominans och smisk ifall dialog och samtycke genom akten saknas. Det hela handlar om att lära sig själv och andra att rannsaka sitt sexualliv och verkligen fundera på om en har det sex en faktiskt mår bra av att ha och tänder på. Eller om en bör göra något annat. Kanske kommer en fram till att sex inte är något en ens gillar att ha oavsett form, kanske att sexet är för snällt, eller för hårt, för lite bonde eller för mycket smisk. Inget är fel så länge en hela tiden gör sig själv medveten om vad en faktiskt gillar och inte ställer upp på något bara för någon annans skull. 

Att koppla samman BDSM med våldtäkter av barn eller djur är f.ö så respektlöst att jag inte kommer på vettiga ord för det. Samtycke spelar roll, en gigantiskt stor avgörande roll. Att smiska, kitteltortera eller binda någon som njuter av det är inte fel. Att göra det mot någon som inte vill är ett övergrepp. Att tvinga någon att inte få smisk, bandage eller vad de nu tänder på mest kan beroende på kontext faktiskt också användas som medel i ett psykiskt övergrepp. Om en älskar BDSM och den andra hatar det är det ingen bra sexuell matchning. Då får en gå vidare eller inte leva monogamt. Ingen skall någonsin tvingas leva med ett sexliv de mår dåligt av. Således ska en å ena sidan aldrig kräva av sin partner att gå med på sex den personen inte gillar, men en ska heller aldrig kräva att ens partner skall trycka ner stora delar av sin sexualitet. I diskussioner om relationer idag är normen både att alla ska leva monogamt och att en ska ha sex. Då ställer det höga krav på sexuell matchning. Antingen får en helt enkelt leta till en hittar någon där preferenserna passar ihop, eller helt enkelt arbeta bort ifrån normen att monogami är det ena rätta. Att det går att ha fantastiska kärleksfulla relationer men att det sexuella tillfredsställs på annat håll där alla parter kan få ha sex på sina villkor. 

Om samtycke plötsligt kvittar inom BDSM för att någon som inte är part i sexet tycker det ”känns” fel kan detta rimligen appliceras på allt sex, för det finns alltid någon som tycker en viss form av sex känns fel. Istället för att förminska vikten av ett aktivt samtycke vid sex bör fokus ligga just där, att allt sex ska ske genom ömsesidigt aktivt samtycke i en fortlöpande dialog både före, under och efter sex (med eller utan ord). Först då kan vi börja nå en jämställd sexuell relation, oavsett formen på sexet. Först då kan vi börja bryta normer och tvingande sociala koder om hur vi bör arrangera våra sexliv så att alla kan få det sex de själva trivs bäst med, vare sig det innebär att aldrig ha sex till att bindas upp och tas i en orgie. 

När det kommer till porr så är porrindustrin något vi absolut inte får sluta kritisera. Industrin är smutsig, den skadar människor, precis som vilken mångmiljon industri som helst. Den lättillgängliga porren på nätet leder också till problem i samhället i stort där konsumenter kräver allt grövre saker för att fortsätta tända på porren och där vissa blir ”porrimpotenta” och helt enkelt slutar tända på vanligt sex eftersom det aldrig kan leva upp till det fejkade i porren. Porr i sig måste dock inte nödvändigtvis vara dåligt. Sexuella avbildningar i syfte att få tittaren kåt har existerat så länge människan haft förmågan till bild och skriftspråk. Problemet ligger i mängden konsumtion, framställningen och i vissa fall samhällets kontext. 

Det finns feministisk porr, tecknad porr där inga människor kan komma till skada osv osv. Problemet är att den genomsnittliga brukaren av porr faktiskt skiter i hur det hela framställts och vad filmer på mainstream sajter taggade med ord som ”crying” och ”rape” har för inverkan på unga tittare som inte får stöd av vuxna med att förstå vad de ser. Nyligen filmade ett gäng unga killar när de våldtog en sovande tjej och sände detta live på Facebook. De filmade för att de helt enkelt inte förstod att de gjorde något fel. Vilket kanske inte är så konstigt när varenda porrsajt av lite större popularitet har filmer på folk som  har sex med till synes sovande tjejer. Filmer där detta utmålas som coolt och åtråvärt. Jag kan inte säga att dessa killar kollat på porr och agerat från det, allt jag säger är att det inte skulle förvåna mig det minsta. 

Vill vi ha en vettig porrkonsumtion gäller det att attackera mainstream porren där filmandet sker Industriellt. Lyfta vettiga alternativ och framförallt utbilda yngre i vad de faktiskt ser på när de tittar på porr. Att bara förbjuda hjälper inte, att bara låtsas som att all form av sexuella preferenser per automatik är fritt från problem funkar inte heller. Vi måste kunna diskutera sex, hur sex beskrivs, porr och porrkonsumtion utan att antingen hamna i totalt fördömande ala ”allt heterosex är våldtäkt och BDSM är alltid misshandel” eller total frihet från ifrågasättande av typen ”den som är emot porr är en torrboll som behöver knulla mer”. Vi måste helt enkelt kunna skilja på det strukturella (rättsväsende som ex friar från våldtäktsanklagelser pga fördomar om BDSM) och det privata (två vuxna som ger aktivt samtycke och njuter av akten) för att få en fruktsam diskussion och möjlighet att göra samhället lite bättre. 

Några sista ord till Lotta Gröning

Hej igen Lotta! Tack för ditt svar på mitt öppna brev. Jag tänkte ta och bryta ner det du skrev bit för bit här, som en sista replik. Vi tar det från toppen och ner helt enkelt:

Hej Paula! Jag har med stort intresse läst ditt öppna brev till mig och även med viss förvåning. Om du ska vara trovärdig i din kritik bör första regeln vara att du läser min krönika ordentligt. Det är oseriöst att kritisera mig för något jag inte har sagt eller drivit. Men jag vet att ni i er krets använder er av en strategi där ni själva bestämmer vad er utsedda motståndare har sagt. Jag har inte krävt att SD ska släppas in i politiken. Jag skrev ” Jag är absolut ingen SD-anhängare men jag måste ändå ställa frågan till alla dessa offentliga gråterskor, lever vi på samma planet, delar vi samma verklighet? Vad är ert alternativ?”

Jag känner inte för någon lång utläggning i skriftspråkslära och retorik, men om någon spenderar en inte helt kort text med att besvara den retoriska frågan ”vad är ert alternativ?” (till att låta M samarbeta med SD och därmed släppa in dem i politiken på allvar) och där slutsatsen i texten blir att det inte finns något annat alternativ som är ”bra”. Ja då är det faktiskt, i praktiken, exakt samma sak som att säga SD bör släppas in i politiken. Men eftersom du verkar vara ute efter att finlira med semantiken för att hävda att den enda rimliga tolkningen av din text är felaktig så vill jag bara påpeka: Inte på ett enda ställe i min text står det att du _kräver_ att SD skall släppas in i politiken. Faktum är att jag inte ens skriver att du vill att de ska släppas in i politiken.

Ja Paula jag bor också i en liten håla, Jag bor i en kommun med knappt 5000 invånare som tog emot 900 asylsökande. Jag kan inte säga även fast kommunalrådet grät i radio att rasismen varit särskilt närvarande hos oss. Tvärtom ställer människor upp för de asylsökande. På landsbygden i små kommuner särskilt norrut välkomnas flyktingar ofta med öppna armar. Problemet blev när vi släppte in så många att kommunerna inte klarade sitt uppdrag och människorna som flytt krig och elände sattes i förvar och bröts ner. Jag har skrivit mycket om en ohuman asylpolitik. Om du tror att lösningen är att driva på kommunpolitikerna har du inte överhuvudtaget inte förstått Sveriges organisation när det gäller asylpolitiken. Det är Migrationsverket som bestämmer hur mycket folk som placeras i olika kommuner utifrån en upphandling där den som har billigast boende vinner.

Hmmm…. du startar med att anklaga mig för att inte ha läst din text ordentligt och lägga ord i din mun. Samtidigt är det ju exakt det du gör här? Det jag skrev om att bilda opinion och även lägga press på lokalpolitiken handlade inte enbart om asylinvandringen. Det handlade om _all_ politik. Du tar det så självklart att alla problem som människor upplever i sina liv beror på asylinvandringen och att det är den enda relevanta frågan att du utgår ifrån att jag inte kan ha syftat på något annat än det. Det säger en del om dig…. Jag nämnde landsbygden, lågavlönade yrken och oron bland de arbetande samtidigt som jag nämnde invandrare. Varför? Jo för att du i din text indirekt gör ett likhetstecken mellan lågavlönad=SD röstare. Landsbygd=SD röstare och helt tiger om alla de inom dessa områden som själva är invandrare och aldrig i livet skulle rösta på SD. Du debatterar som om dessa människor inte finns! Du frågar i slutet av din text om jag ens bryr mig om asylsökande. Givetvis gör jag det och just därför vägrar jag köpa en bild av samhället där deras existens osynliggörs eller bara visas upp i negativa artiklar där de utmålas som ett problem! Att du dessutom har mage att hävda att jag, som själv gång på gång hotats med allt från att mördas till grova våldtäkter skulle hota andra är beyond absurt. Jag har aldrig hotat någon och tänker inte göra det heller. Hot är inget jag någonsin står bakom, och det skulle du veta om du tagit dig tid att kolla upp vem jag är istället för tröttsam slentrian om den aggressiva bruna kvinnan. Jag tänker inte säga att du är rasist, men att reflexmässigt utmåla en rasifierad kvinna som aggressiv, hatisk och hotfull är rasism….

När det gäller kriminaliteten i förorterna har jag följt den också på nära håll. Du verkar mest ha suttit och slagit på nätet och ger en bild som passar ditt syfte.

Jag måste fråga dig har du någonsin funderat över varför väljare lägger sina röster på det som etablissemanget kallar för rasism, främlingsfientlighet och nationalism. Det finns en röd tråd som återkommer i nästan alla länder i väst. Det är folket mot etablissemanget.

Nej Lotta, jag har inte bara suttit och slagit på nätet. Men snyggt försök till att förminska min kunskap. Du fortsätter att lägga locket på om att invandrare är överrepressenterade som brottsoffer. Istället hoppar du till att köra en copy paste från din första text. Klart jag har funderat på varför vi har denna röda tråd av en framväxande fascism och rasism i samhället. Det finns flera delorsaker till detta bla:

  • Ekonomisk otrygghet när kapitalismen sviktar, vilket den gör med jämna mellanrum pga så fungerar det med kapitalism.
  • Snabbare nyhetsflöde pga internet där en falsk bild av exploderande nivåer av brott och framförallt grova brott skapas och ger en känsla av otrygghet. Detta trots att brottsnivåerna minskat sedan 90 talet.
  • Att media tagit en mer öppen opinionsbildande roll där rubriker och även innehåll byggs för att generera mest ”klick”. Detta medför paradoxalt nog att allt fler vänder sig till ”alternativa media” med tydliga agendor för att få sin information om samhället idag.

Vi kan nämligen se en annan röd tråd kring den växande rasismen och fascismen, nämligen den att dessa typer av rörelser _alltid_ vuxit i tider av oro. Vid ökade klassklyftor, krig eller ekonomisk nedgång har nationalism, högerextremism och rasism fått fäste. Det är trots allt så Daesh fått sympatier och Hitler kom till makten…. I Sverige har vi ingen ekonomisk kris, men vi _har_ ökande klyftor. Vi har vårdföretag som plockar ut hundratals miljoner i vinster samtidigt som sjukhus lägger ner för att landstinget inte har råd att driva dem. Vi har en uppgång i bostadspriser där allt fler hus passerar 10 miljoner i kostnad, samtidigt som allt fler inte ens kommer in på bostadsmarknaden. Om du faktiskt, på riktigt, ville förändra och mota SD i dörren varför nämner du inte med ett ord dessa saker? Varför ignorerar du helt den bit av min text där jag lyfter en del av allt _bra_ som gjorts politiskt och som faktiskt förtjänar att synas istället för bara ännu en rubrik om ”samhällsförfallet”. 

Du återkommer hela tiden till att det är folket mot etablissemanget. Media är en del av det. Att skriva för en av Sveriges största tidningar är att vara en del av det. DU är en del av etablissemanget. Precis som SD. Sluta försöka utmåla både dig och SD som om ni står utanför det hela.

Jag ställer samma fråga till dig som du ställt till mig; varför vill du hjälpa SD att lyckas? Begriper du inte att du är guld värt för dem? Du ger dem sin särställning du angriper och hatar du mobiliserar nättroll och utnämner människor inklusive jag till nazister. Sover du med gott samvete har du kontroll över din svans?

Denna sista del gör mig ärligt talat bara förbannad. Märker du inte själv hur hela din text bygger på att projicera på mig att jag gör vad du själv gång på gång gör dig skyldig till? Jag har ALDRIG kallat dig nazist, jag har ALDRIG mobiliserat nättroll, jag har INTE varit det minsta hatisk i min text. Jag utmålar inte alla SDs väljare som varken rasister eller nazister, men SD ÄR ett rasistiskt parti med nazistiska rötter som fortfarande hänger med. Varför vill du snacka bort det?

För bara 5 år sedan jobbade SD aktivt emot att svenskar skulle få adoptera utanför norra europa, motiverat med att barn från asien, afrika eller sydamerika var för ”kulturellt olika” för att passa in i ett svensk samhälle. SD vill införa olika regler för medborgarskap beroende på var en är född där den som är född utanför Sverige alltid skall kunna förlora sitt medborgarskap, även om denne inte har något annat medborgarskap än svenskt. SD pratar om människors nedärvda ”essens” som inte kan undertryckas utan att leda till problem och därför bör människor i mesta mån leva i samhällen som är etniskt och kulturellt homogent. Allt detta är rasism. Vet du ens vad det är för parti vars politik du försvarar som rumsren bara för att de fått väljare? För det verkar ärligt talat inte som så.

Slutligen vill jag bara göra klart att är det något jag är så enormt dödligt trött på så är det offentliga skribenter som i högsta grad är en del av det etablissemang de skriver hånfulla texter om som utmålar mista kritik som ”hat”. Sorry not sorry men kritik är inte hat, och i ett demokratiskt samhälle har vi rätt att ifrågasätta varandras åsikter. Att du inte gillade min gör mig varken hotfull, hatisk eller till ett troll. 

MvH/ Paula

Lottas svar i sin helhet hittar du här: http://forfuture.se/oppet-brev-till-paula-som-underhaller-vardagsrasismen/

Öppet brev till Lotta Gröning

Hej Lotta! Detta är ett öppet brev till dig som ett svar på frågan vad alternativet till att släppa in SD i politiken skulle vara. Eller ja…kanske är det inte så mycket ett direkt svar på frågan som allmänt filosoferande kring din text i största allmänhet. 

Först av allt, i din text är det helt enormt tydligt att det du räknar som marginaliserade väljare/grupper är vita normsvenskar. Eller du kanske inte är medveten om att det finns fullt med personer med utomnordisk härkomst även på landsbygden? Bland lågavlönad vårdpersonal? Bland industriarbetare? Faktum är ju till och med att många invandrargrupper hänvisas till just dessa typer av arbeten för att de räknas som ”lågkvalificerade” och vita svenskar vill själva syssla med något finare. Faktum är att många invandrargrupper hänvisas till landsbygden för där finns plats, boenden och kommuner som välkomnar tillskott i befolkningen så bygden skall överleva. Jag bor själv i en liten håla. Jag känner av medias ointresse, politikernas vända ryggar där bara storstäderna räknas. Men lösningen är inte att rösta på ännu ett högerparti med samma fokus på storstaden som alla andra, inte heller att hjälpa till att utmåla dem som rumsrena. Lösningen måste vara att driva på lokalpolitiker och bilda opinion. Fast det är ju jobbigare och mindre klickvänligt än att skylla allt på ”etablissemanget”. 
 
När du skriver som du gör blir det så uppenbart att du exkluderar alla de som SD inte bara är emot, utan fullkomligen hatar. Det du skriver exkluderar över 20% av befolkningen. Det är fler än SDs väljarskara, bara alla de invandrare SD vill kasta ut utgör lika många som de som röstar på SD. Varför skriver du inte krönika efter krönika om dessa exkluderade väljare? Det är trots allt den grupp som har absolut lägst valdeltagande…. Samtidigt är det dessa 20%+ som är de som främst oroas av de hot och våld du nämner. För det är de som främst bor i de mest våldsamma områdena i Sverige och därmed oftast utsätts för våld. De är de som får leva med att så gott som dagligen bespottas, hotas och hånas bara av att gå in på ett bibliotek eller vandra längs en gata. Det är mot dem afrofobi, invandringshat, transfobi,homofobi och rasistiska hatbrott riktas. Den form av brott mot enskild individ som ökat mest. Om detta talar SD inte ett dugg. De pratar om att invandrare är överrepresenterade i brott, aldrig om att de är ännu mer överrepresenterade som brottsoffer. De pratar fina ord om pensioner och svenska arbetares löner och rättigheter. Samtidigt som de aktivt röstar emot alla förslag som skulle ha gett deras väljare vad de önskat. Om detta håller du själv tyst. Detta är inte din första text med stöd till SD, du verkar också gilla att förknippas med bilder av svensk vacker natur ihop med dessa texter. Samma typ av bildspråk SD själv gillar att nyttja om det fina oförstörda svenska idyllen som invandrarna nu hotar att förstöra….och du vill hjälpa SD lyckas, varför?

Du pratar om etablissemanget. Men SD har nu i snart 8 år varit en högst aktiv del av etablissemanget. Att vara ett av Sveriges största partier gör nämligen att en tillhör toppskiktet. Varför tillåter du, ja tom driver på, att SD skall slippa ansvar för den politik de redan för, varför accepterar du bilden av SD som ounderdogs när de tillhör gräddan? Varför köper du så okritiskt deras bild av att vara maktlösa och utstötta när de i själva verket är bland de i Sverige med mest makt just nu? De styr det politiska samtalet, de bjuds in i debatter, föräldrar går så hårt åt skolpersonal om att de inte får lära ut ”PK propaganda” att skolor måste sätta upp regler för hur föräldrarna får kontakta dem. De hotar och pressar bibliotek att gå ifrån sina inköpsregler för att just de böcker de gillar ska behöva köpas in av vartenda bibliotek i hela Sverige. Det finns i princip inga som får synas och höras så mycket som SD och deras väljare men ändå väljer du att kalla dem marginaliserade? 

Ett alternativ till att normalisera SD ännu mer vore att sluta fokusera på SD och faktiskt lyfta den politik som förs UTAN SD. Varför inte skriva mer om den positiva effekten av gratis medicin till barn som hjälp framförallt ensamstående mammor enormt? Varför inte nämna att den mest vårdtunga och samtidigt fattigaste gruppen i vårt samhälle, äldre över 85, nu har gratis sjukvård? Varför inte prata om den politik som försökt genomföras som hade hjälpt dessa marginaliserade grupper men som röstats ner av högern (inkl SD)? Såsom krav på att offentliga upphandlingar måste ha kollektivavtal. Hårdare tag mot frakking. Utökade förmåner för pensionärer. Eller passar det inte in i din världsbild där SD bara är små missförstådda busiga pojkar och alla andra  (låt oss vara ärliga främst vänstern) som passiva mähän? 

SD är ett rasistiskt parti. Att rösta på dem är att rösta för rasism. Detta kan man likt du gör försöka bortförklara till dödens dagar men det ändrar inte fakta. Det är inte någon ”påstådd rasism” som du lite ironiskt skriver, det handlar om faktisk rasism. Du som har adopterat barn kanske borde fundera en vända till på alternativen själv. För den väg du vill vandra hand i hand med SD kommer skada ditt barn. För hur mycket du än ser hen som svensk, var medveten om att hen i SDs ögon aldrig kommer ha en självklar plats i detta land. Rasismen och politiken SD för är ditt barn inte skyddat emot bara för att du tycker det borde vara så. Hen är lika utsatta som vilken annan icke nordisk invandrare som helst. Det kanske du bör beakta när ”gråterskorna” försöker varna dig och alla andra för vad rasism i finrummen leder till. Jag lovar att gråta för och kämpa för även ditt barn, nu när du underskattar faran SD  utgör i vår framtid.

 
MvH/Paula, 11/3-2017

Lottas text finner du här: http://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/ni-som-nobbar-sd–vad-ar-alternativet/

Köp svenska tomater och va lite tacksam!

Det kom ett Mail till mig från Jenny som å sin väns vägnar ville dela med sig av hans upplevelser av att ses som ”den andra” här i Sverige. En berättelse om mellanförskapet, om att höra till fast ändå inte. Om att vara ”den andra” både här, och i föräldrarnas hemland. Den där känslan av att inte få höra till för att andra ska definiera vem man är: 

​”I somras berättade en vän för tredje gången på kort tid om hur han blivit utsatt för rasism och fördomar på Stockholms gator, bussar och mataffärer, bara för att hans föräldrar kom hit från Iran för nästan 30 år sedan. Någon hade skrikit ”You fucking Arab, you scumbag, you are the reason for all the shit in the world, burn in hell you fucking Arab” som cyklade förbi honom, en annan hade utan orsak sagt på engelska att han inte följde de svenska reglerna på bussen och ytterligare en hade sagt att han borde köpa svenska tomater för att visa tacksamhet. Då skrev jag i ilska en text och frågade om de någonsin tänkte på vad deras ord och handlingar innebär och hur de kunde hunsa en annan människa så respektlöst. Den blev kvar i datorn. När det nu finns en folkvald president i USA som vinner makt på människors rädslor och fördomar måste jag försöka hjälpa till att ge röst åt min vän för det behövs mer än någonsin. 

De där människorna på gatan, bussen och i affären verkade inte ens tänkt tanken att han är född och har bott i Sverige hela sitt liv och tvingats leva med de här grymma beteendena lika länge. För det är väl grymt när någon annan ännu en gång skapar en känsla som han har så svårt att sätta ord på att han skickade en rad ur en sångtext, för att uttrycka det. ”Här i Sverige är vi svartskallar, invandrare, utländsk- men i mitt ”hemland” blir jag kallad för svensk…” Att möten som det här gör att han inte kan svara på frågan om han är svensk eller inte. När det händer och det gör det regelbundet, kan han inte hitta ett sätt som känns ok att reagera på. Ska han ta emot kränkningarna och gå vidare (känns extremt fel), bli arg (känns ännu mer fel och kontraproduktivt) eller starta en diskussion (man ska inte behöva försvara sig för att man har ett annat ursprung). Kommentarerna i parenteserna är hans.

Allt det han berättat visar att andra har tagit sig friheten att bestämma vem han är i hela hans liv. Vilken typ av människa och var han hör hemma, som allt för ofta blir ingenstans. Han har nog hoppats att det skulle bli bättre men idag är det värre än någonsin. Fler och fler, som får mer makt kan inte längre se människor utan hot, terrorister och fundamentalister i alla som har eller ser ut att ha ett visst ursprung. Fördomarna ger min vän den isande smärtan och tärande ilskan i att aldrig bli helt accepterad. Och han är inte min enda vän som vittnat om liknande händelser. Soran Ismail bevisade hur mycket fördomar vi bär på och hur lite de stämmer överens med verkligheten i en tv-serie nyss. Att det påverkar och lurar oss blev glasklart i hans ärliga och självutlämnande utforskande. Den borde alla se och nu! Och tänk om de på cykeln, på bussen och i affären kan öppna upp tanken för att människan de möter kanske inte alls är som de först tänker nästa gång. Då skulle vi kanske äntligen och på allvar kunna få ett slut på ”all the shit in the world”. Även om det är mycket svårt att se det hända just nu.” 

Av: Jenny Jernberg


Kort om Jenny:  

Till yrket är hon kommunikatör och projektledare, delar ansvaret för en stiftelse inom välgörenhet men gör även uppdrag som frilans. 

Hon bor i Göteborg och 43 år 

Den här texten har hon skrivit som vän och medmänniska som har mycket svårt att acceptera orättvisor. 

Hon har både i yrket och som privatperson ägnat sig åt att försöka bidra till en positiv utveckling för integration. I höstas skrev hon ett reportage på temat om en annan vän som kom från Irak nyligen, som publicerades i Röda Korsets tidning Henry.