Kategoriarkiv: Rasism/Antirasism

Terrorismen slog till igen, och nu då?

JAG TAR AVSTÅND FRÅN TERRORISM! 
Så, då var den självklarheten sagd. Kan vi move on lite? Folk tycker vi ska prata om vad vi kan göra åt terrorism. Så låt oss prata. Men först vill jag bara här säga att nej jag kommer inte i detta inlägg länka några källor. För detta kommer från böcker jag inte orkar (ja jag är lat) kolla om det finns som e-book. Kör Google scholar eller kolla in adlibris efter böcker om kriminalvård baserad på forskning och förlita er inte på att all info finns sammanfattat en läkning bort. Det finns massor av texter och böcker om det jag kommer skriva nu, sortera det som fake eller leta själv upp info, valet är fritt.
Så. I spåren av gårdagens attentat. Vad kan egentligen göras? Jag kikade in lite på Lamottes Facebook för att se kommentarerna. Jag har också i den mån jag hunnit kollat på vad folk skriver till mig. Av de som inte bara håller med ser jag en röd tråd som kan sammanfattas med att många verkar tro att vägen bort från terrorism är:
* Sluta dalta med invandrare.

* Ha tuffare fängelser våra är ju som semester.

* Stäng gränserna, om inte helt så förbjud iaf män från att komma hit. 

* Fler poliser som ska vara brutala och ta till med hårdhandskarna mot ”packet”.

* Hårdare straff och fler utvisningar. 

* Sluta dalta med invandrare. 


Men vad säger egentligen forskning och undersökningar om denna väg? Jo den är entydig: hårda straff avskräcker inte. Tuffa fängelser leder till mer återfall och att folk går från mindre allvarliga brott till riktigt grova. Tuffare mer oempariska poliser leder till tuffare mer oempariska kriminella. De grova brotten ökar. Fler brottsoffer skapas. Utanförskap cementeras och dragningar till extrema rörelser lockar mer. Är det verkligen den vägen vi vill gå? För mig är svaret Hell No! 
I auktoritär högerns öron låter det såklart som överdrivet naivt blaj av typen ”Vi ska kramas till alla är snälla”. Vilket vi såklart inte ska men visste ni tex att husarrest och fotboja är mer avskräckande än fängelse? Att många kriminella upplever fängelse oavsett hur tufft det är att föredra framför husarrest eller fotboja? Det finns faktiskt öht ingen forskning som visar att fängelser har någon som helst effekt på mängden brott som sker. Den enda gången det egentligen är relevant med förvar i fängelse är med personer som helt uppenbart utgör en STOR fara för samhället pga avsaknad av empati. Sådana som redan idag sitter inne på obestämd tid i Sverige.  
När muslimer från en rad länder (både sunni och shiamuslimer) tillfrågades om sitt stöd till grupper som Daesh var ålder, kön, utbildning och fattigdom fyra tydligt starka komponenter i om stöd gavs. Unga män med låg utbildning och som levde i fattigdom hade hög grav av förståelse och sympati med Daesh. När de gavs utbildning om demokrati, vad Daesh faktiskt gjorde och stod för utöver sina egna tillrättalagda propaganda texter sjönk sympatierna kraftigt. Från en majoritet till en minoritet. 
Kriget mot terrorism kan inte ske med vapen. Vapen kanske stoppar ett attentat här och var pga dödar den som tänkte utföra det, men så länge samhället står kvar på samma punkt kommer det finnas nya unga arga män redo att ta dennes plats. Vi kan hugga huvuden av hydran i en evighet men först när vi dödar dens hjärta kommer huvudena sluta växa tillbaka. 


På sikt vinner vi kampen genom utbildning, stöd för att få demokratin att växa sig starkare runt om i världen. Genom att stå fast vid att detta är viktigt och inte tumma på det genom att ex låta Turkiets styre bli allt mer totalitär utan att säga ifrån. Feminismen är också en viktig komponent. Vi måste samarbeta över länders gränser för att lyfta kvinnors position i världen. Ge rätt till utbildning för _alla_ inte bara pojkar/rika. När folk ges möjlighet att lära sig läsa får de också en möjlighet att ta del av information bort från det deras ledare sprider. De kan skapa en mer nyanserad bild och hand i hand med detta följer demokratin. 
Människor med utbildning, en trygg bas i livet med mat, husrum och frihet från krig, en tro på framtiden och en känsla av att spela roll lockas inte av extremism. Människor som känner att samhället skiter i dem, som känner att livet rinner dem förbi och att allt går åt helvete däremot, de lockas av extremism. De lockas av samhörigheten, av att få utlopp för sin rädsla, frustration, ilska. Av att få höras och betyda något i någonting större än dem själva. Å därför blir de farliga. För att de känner att de har allt att vinna på våldet, men inget att förlora.


Skapar vi ett ännu hårdare samhälle där polisen är mer brutal, där fängelserna är hårdare och straffen längre skapar vi också ett samhälle där allt fler kommer hamna i en situation där de känner att de inte längre har något att förlora. Går vi den vägen skapar vi fler farliga män. Är det verkligen vad vi vill?

Öppet brev till Malena, Sanna och Robert.

Hej Malena, Hej Sanna och Hej Robert. 

Vi som skriver detta brev är alla personer som på olika sätt drabbas av rasism. Vi är dessutom alla personer som gärna dras fram när man vill visa upp att det går att integreras i det Svenska samhället. Vi är adopterade och får ofta agera alibis för vita svenskars rasism där vi förväntas hålla med i egenskap av ”inte riktiga invandrare”. Samtidigt som vi möter glåpord, påhopp och ibland även fysiskt våld när vi rör oss i samhället, för det står inte i våra pannor att vi kom till Sverige via adoption. 

Vi riktar oss till er då ni alla sagt er vara emot rasism och rasistiska stereotyper. För att ni hävdar att ni vill vara på vår sida. Ord som just nu klingar extremt falskt. 

Först av allt undrar vi hur ni, Robert och Sanna, tänkte med att reproducera rasism för att visa att rasism är fel? Det är som kring barn, de gör vad vi gör inte vad vi säger. Visar vi rasism genom nidbilder blir rasismen okej oavsett om poängen i slutet är att rasism är fel. Flera av oss bakom denna text har fått uppleva rasisistisk mobbing och trakasserier där populära sketcher och scener ur filmer eller böcker använts som inspiration och som maktmedel för att säga att vi varit för känsliga eller humorlösa när gliringar och hån gjort för ont.

Oscarsteatern: Varför fortsätter ni använda nästan enbart vita skådisar/musiker i era uppsättningar? I en revy om inkludering varför saknas just inkludering och en bredare representation? Det råder ingen brist på duktiga artister som inte är vita, så vari ligger egentligen problemet? Att det bara ”råkat” bli så är inte svar nog.

Robert, vad för vinst finns det för dig att klä ut dig till en stereotyp bild av arab i syfte att säga att alla araber inte är sådär? Vore det inte bättre att gestalta araber på helt andra sätt än stereotyperna föreskriver för att ge publiken en aha upplevelse mitt i skratten? Efter alla år av rasistiska nidbilder i den humor du förmedlar, ex kring samer, är det inte dags att gå vidare nu och bli lite modern? Att du kunnat slinka undan kritiken genom att ligga lågt och inte själv posta något om detta ursäktar inte din utklädnad till ”araben med kamelen”. Att ni alla som arbetar med revyn på Oscars kallar er antirasister är heller ingen ursäkt för detta beteende för du/ni reproducerar rasism, oavsett hur ”god” tanken bakom varit. 

Sanna, du som står upp mot mobbing, varför reflekterade du inte ens en gång över vad din bild kunde skicka för signaler när den delades helt utan bakgrundsinfo? Det är faktiskt din skyldighet att ge kontext till en rasistisk stereotyp, inte att läsaren ska behöva börja googla på vilken revy du är med i och vad bilden kan vara tagen ifrån. (Info som f.ö inte alls är så speciellt tydlig av det som finns på nätet). Varför skriver du om hur arg du blir över att människor pekar på att ditt _handlande_ är rasistiskt (inte att du är rasist) istället för att faktiskt försöka lyssna till kritiken? Vi var flera som backade dig när det drevades om din tröja. Personer som stöttade dig mot nätthatet som nu kallas epitet som sinnessjuka på din facebooksida. Borde inte någon som kämpar så mot mobbing försöka motarbeta det även om det drabbar någon som gett dig kritik? 

Slutligen riktat till Malena. På din Facebook är det lätt att få intrycket att riktig rasism, rasism värd att bekämpa enbart är rasism riktat mot flyktingar. Tror du det gör mindre ont för en adopterad från Korea att höra ”jävla guling, stick tillbaka där du kom ifrån!” än för en flykting? Tror du slagen känns mindre, lämnar färre blåmärken, mindre oro och rädsla eller mindre sår på själen för att ens föräldrar är vita svenskar och du själv adopterad? Rasism är rasism vare sig den riktas mot adopterade, personer som inte ses som svenskar men är födda i Sverige eller nyanlända invandrare och flyktingar. Den gör inte mindre skada vem av oss den än riktas mot. Att skriva att rasism mot östasiater ”kanske” är ett problem, något vi eventuellt får prata om ”i framtiden” är att förminska rasism mot vissa folkgrupper något enormt. Det visar också en stor oförstående över hur rasism fungerar för rasism är så mycket mer än SD och brända flyktingboenden. SD är inte ens problemet, de är symtomet. 

Till sist riktat mot er alla: Rasism är saker som man gör, inte bara något man är. Det går att göra rasism utan att vara rasist. Oscarsteaterns revy gör rasism. Det betyder inte att alla i revyn är rasister. Även med goda intentioner kan det slå fel. Det stora att göra då, om en verkligen är en antirasist, är att be om ursäkt. Läsa på lite mer om rasistiska nidbilders historia och tänka igenom sina handlingar en gång extra. Detta handlar egentligen om något större än er alla tre. Stereotyper med glimten i ögat är helt okej om det i övrigt finns en bred representation av andra gestaltningar. Så är inte fallet med rasistiska nidbilder. 9 av 10 gånger är dessa de enda som lyfts fram och då gör de skada, i vissa extrema fall till och med med en dödlig utgång. 

Självkritik är den svåraste delen av politisk aktivism oavsett vad den gäller, men det är enda vägen till en sann förändring. Vi förstår att det inte är lätt att få kritik när en menat väl men kanske är det just då kritiken egentligen är som mest befogad. Den som gör fel medvetet vet redan att det är fel, det är de omedvetna handlingarna som skadar som vi alla måste vara vaksam mot. När ens största försvarare dessutom är de en normalt tar avstånd från (läs SD svansen) känns det extra angeläget att fundera vad för budskap det är som kommit ut. Rasism börjar inte i brinnande byggnader och våld, det börjar i de små sakerna som en ”kåt geisha” och en arab med sin kamel…. 

Hälsningar: 

Paula (Colombia), Marie (Forna Jugoslavien), Yvonne (Sri-lanka), Katarina (Sydkorea), Markus (Sri-lanka), Lii (Sri-lanka), Bonnie (Chile), Freddy (Ecuador), Maria (Sydkorea), Tarik (Etiopien). 

(Länderna vi adopterats ifrån inom parentes) 

Verb är saker som en gör, till exempel Rasism.

Det pågår något märkligt med debatten om rasism i Sverige. De flesta, undantaget nån enstaka SDare, verkar tämligen överens om att det finns rasism i Sverige, och att det är ett problem. Samtidigt är absolut ingen rasist. Ja det är knappt att nån ens anses göra något rasistiskt över huvud taget och även om deras handlande kan bedömas som rasistiskt är de inte rasister på riktigt.

Ta SD tex, trots utspel efter utspel som omöjligt kan bedömas som annat än ren rasism fortsätter människor att försvara SDs väljare med att de inte är rasister egentligen. De vill ju bara röra om lite i grytan, känna sig hörda… men rasister? Nej nej, det är de inte.

När en dessutom lyfter rasism som inte är som en käftsmäll i nyllet utan lite mer subtilt blir motståndet totalt. Är det verkligen rasism? Är det inte bara missförstånd, någon som haft en dålig dag eller jag som är lite för lättkränkt? Borde jag inte istället fokusera på riktig rasism, brutal rasism, rasism som faktiskt alla kan gå med på är rasism? (Vad nu det skulle vara…)

Det verkar finnas en uppfattning om att rasism för det första bara är något som ”någon annan” står för. Typ de däringa nazisterna, eller KKK i USA. Rasism ska också vara extremt påtagligt, som en krönikör skrev en gång (obs ej direkt citat): ”Rasism smakar av apartheid, förintelsen och blod”… För att något ska ses som rasism behöver det alltså vara så tydligt påtagligt att det inte går att förneka.

naps

När rasism diskuteras ges rasismen ofta egenskapen av att vara ett eget tänkande och kännande väsen. Något som bara finns där, som har uppstått ur tomma intet och ingen vet riktigt varifrån det kom. Precis som bilden säger är rasism inte ett eget fristående väsen, det är något vi får lära oss. Rasism uppstår inte bara av sig självt utan bygger på en struktur i samhället som får sin grogrund i fördomar. När fördomarna getts så mycket utrymme att det genomsyrar hela samhället har vi rasism.

Eftersom rasism är strukturellt betyder det att det går igen i allt i samhället, små saker som stora saker. Det ger uttryck i en rad olika företeelser, tex vithetsnormen. Det vill säga den norm som förutsätter att alla är vita. Att en exempelvis menar ”en vit nordbo” när en kallar någon för ”svensk”, att någon med ”invandrarbakgrund” inte är en norrman utan en person med mörkt hår och mörkare hy än ja..vita nordbor..

Den strukturella rasismen är oftast inte alls sådär direkt påtaglig som många tänker sig ”riktig rasism”, utan mer subtil. Den vardagliga rasismen (som bloggen fått sitt namn ifrån) är smygande, försiktig, slipprigt svår att ta på och många gånger står en där och undrar vad fan det var som egentligen hände. Var det rasism att kassören pratade engelska med mig fast jag svarade på långa meningar svenska, eller var hen bara disträ? Var det rasism att säkerhetsvakten på flyget kollade just min och en annan persons väska av de 100 som var där? Är det rasism när kunden på jobbet frågar var jag är ifrån egentligen och inte nöjer sig med ”Härnösand”?

Svaret på dessa frågor är att ja, det kan bero på rasism, men det måste inte göra det. Det är det som gör det så svårt. För den som drabbas uppstår snart ett mönster av att ständigt bli misstänkliggjord, ständigt utfrågad om ursprung, ständigt utpekad som avvikande. För den som inte drabbas kan allt detta verka harmlöst. De har ju också fått frågor ibland tex för sin dialekt så det är väl inte så märkligt? Just för att denna formen av rasism är så subtil, och dessutom så ingrodd i vardagen, är det enklare att tänka att det bara är slump snarare än att det faktiskt är rasism.

Det vi måste komma ifrån är detta pratet om rasism som något eget form av väsen, och som något som måste vara uppenbart. Rasism är något vi alla aktivt skapar. Medvetet eller omedvetet, mot andra eller mot oss själva. Vi gör rasism i orden vi väljer, i våra ageranden och bemötanden av andra. Att göra rasism måste inte betyda att en är rasist, oavsett bygger det på den rasistiska struktur vi lever i. Precis som med patriarkatet påverkar rasismen oss alla och att helt bli av med de rasistiska föreställningar som finns är inte helt enkelt. Troligen kommer det inte försvinna i vår tid. Det enda vi kan göra är att vara medvetna om hur subtilt rasism kan vara, att lyssna när någon påpekar att även en ”fjantig” sak är rasistisk (ex att säga n*boll) och rannsaka oss själva. Det sista vi ska göra är att vara färgblinda och tro att rasismen försvinner bara vi ignorerar dess existens.

Rasismen är en ständigt pågående process, rasifieringen, och vi skapar och återskapar den i relationen till andra. Precis som med sexism, homofobi, transfobi osv är rasismen något som sker först i kontakt med andra, och det är något vi kan bekämpa enbart genom våra relationer till människor runt oss.

Detta gör att det viktigaste framförallt kanske är att vi börjar peka ut när någon gör rasism framför att peka ut människor som rasister. För att det är lättare att förklara vad någon gör ”fel” och hur personen kan göra ”rätt” framför att ge ett epitet få vill känna igen sig i. Vad tror ni?

 

ignore

The R-Word

Igår skrev Jennifer Wegerup en krönika i Aftonbladet, med tesen att ordet rasist eller rasism överanvänds. För att föra fram sin poäng berättar hon om ett bråk i tvättstugan och hur arg hon blev av att kallas rasist. Tydligen något som verkligen satte spår eftersom det fortfarande gör henne upprörd flera år senare, så upprörd att hon måste skriva en krönika om det. Spontant tänker jag att om vita kunde bli lika upprörda över rasism, som de blir över att ordet enligt dem missbrukas, ja då kanske vi skulle kunna komma någon vart med att motarbeta rasismen i landet och världen. Nu är vi dock inte där, eftersom det värsta i världen tydligen är att kallas rasist, inte rasismen som drabbar folk runt om. Något som blir tydligt eftersom detta traumatiska minne av att kallas rasist i tvättstugan blev det första hon tänkte på när Adam Tensta försökte sig på att lyfta frågan om rasism och vilka som ges utrymme i media. (Denna text handlar dock inte om honom och jag kommer inte besvara en endaste kommentar om vad han sagt eller inte sagt för flera år sedan)

Samtidigt som Jennifer lite käckt använder sig av ”r-ordet” i sin text skriver hon ut n-ordet, i samma mening som hon slår fast att ordet är så kränkande att det ska begravas längst ner i historiens mörka arkiv. Hur vi ska kunna begrava ett ord som fortsätter användas i sin helhet för att påvisa hur hemskt det är förstår jag verkligen inte. Det är en vanlig logik hos vita ”anti”rasister att vi minsann måste säga n-ordet gång på gång för att folk ska förstå hur dåligt det är att använda. Genom detta tilltag lyckas nu Jennifer få ”rasist” att bli ett skällsord lika kränkande som n-ordet. Å andra sidan när hon skriver om vad rasist för henne ger för associationer är jag inte förvånad:

Jag minns fortfarande hur rasande jag blev. Inte främst för att hon menade sig ha rätt att bryta mot reglerna.

Utan för att hon ­miss­brukade ett av de allvarligaste ord som finns. Ett ord som smakar ­apartheid och förintelse, blod och död. Och för att hon utsåg mig till förövare, på grund av min etnicitet. Så rasisten var hon, inte jag.

Detta citat är lite kärnan i hela krönikan. Att kallas rasist är hemskt, för det är tydligen ett av de allvarligaste ord vi har. Kvinnan var rasisten, inte hon, eftersom hon drog till med ”Du är rasist” i ett tvättstugetjaffs. (Hur var det nu med att rasist är det värsta ord vi har?). Mina kommentarer till detta, i punktform för överskådlighet:

  1. Vi vet inte vad som sagts i diskussionen och därmed vet vi inte alls att denna kvinna tyckte sig ha rätt att bryta mot reglerna. Detta är enbart Jennifers (fortfarande sura) tolkning. Kvinnan kanske blandat ihop dag/tid och ärligt trodde hon hade tvättid? Kanske tyckte hon därmed att Jennifer var den som snodde tvättiden, inte hon? Kanske slägnde hon ur sig rasist i en diskussion som blev ilsk för att hon kände att Jennifer hade behandlad henne med mer respekt och vilja till dialog om de båda varit vita? Ingen vet. Troligen inte heller Jennifer för hennes text ger inget som helst intryck i att hon försökt förstå kvinnan i tvättstugan.
  2. Rasism är inte bara apartheid, förintelse, död och blod. Det är inte konstigt att vita upplever att ”allt är rasism” när de har så lite förståelse för vad rasism faktiskt innebär. Förintelse, blod osv är de slutgiltiga extrema utloppen för rasism som vi får när rasismen tillåts få för mycket utrymme. Vi har sett det gång på gång men vägen dit är inte bara blod och ond bråd död. Vägen dit går genom falsk neutralitet, genom ”goda intentioner”, genom förminskande av den vardagliga rasismen och det ständiga behovet av att peka ut annat som ”verklig rasism” för att slippa göra något åt den vardagliga rasismen. Rasism är strukturer, det är strukturell diskriminering som var för sig inte är ”en stor grej” men som tillsammans leder till en rejäl utsatthet där våld kan vara en ingrediens. Rasism är saker såsom sämre betyg i skolan för lika kunskap som vita, det är att få höra att en förtjänar ett MVG i svenska men får VG eftersom svenska inte är ens modersmål, det är att rensas bort i jobbsöken pga sitt namn, eller att se den misstänksamma blicken när intervjuaren för en sökt tjänst ser att en inte har vit hy. Det är att inte kunna få bostad i lite finare hyreslägenheter eller nekas köp i en bostadsrätt för att en inte är vit. Det är att hamna i sämre områden med sämre skolor för och med sämre förutsättningar att få det eftersträvansvärda medelklasslivet. Det är glåpord och påhopp, och en ständig oro över att nedvärderas och diskrimineras. Med allt detta i ens liv är det kanske inte så jävla konstigt att i en pressad situation inte veta om personen som en har en dispyt med skulle behandla en vit på samma sätt, och då ligger det nära till hans att häva ur sig ”du är rasist!”.
  3. Nej, hon var inte rasister. NEJ NEJ NEJ NEJ! Sett utifrån det jag skrev i punkt 2 så är det inte konstigt, det är inte rasistiskt och det är inte ens nödvändigtvis sagt i illvilja att kalla någon rasist i en pressad situation. Å det är en jävla dubbelmoral att först säga att rasism hör ihop med apartheid och förintelse för att sedan säga att någon annan är rasist mot vita européer, fast de aldrig utsatts för den rasism Jennifer menar är ”verklig rasism”.

Texten i sin helhet spelar SD troll och annat pack rakt i händerna. Det spär på fördomen att Sverige inte har problem med rasism ”på riktigt”, att rasifierade som lyfter rasismen bara är gnälliga kränkys som vill få kasta skit, och det spär på bilden av vita som oskyldiga väna små lamm. Det spär helt enkelt på en verklighet som inte finns.

Det är inget stort problem att folk kallas rasist fast de inte gjort något rasistiskt. Rasism däremot ÄR ett stort problem. Att fokusera på de som säger rasism i fel situationer är att deraila diskussionen och den antirasistiska kampen för att slippa ta itu med de verkliga problemen. Det är ett sätt att få blunda för segregation, klassklyftor och strukturell rasism. Framförallt är det ännu ett sätt för vita att agera gatekeepers i antirasismen och flytta fokus från de som utsätts för rasism tillbaka till de vita och hur synd det är om dem som kallas rasist på fel grunder.

För att vara riktig tydlig: Jennifers krönika är en del av den rasistiska strukturen som tystar och trycker ner rasifierade, och som sådan är den också en aktiv handling för att fortsätta upprätthålla de rasistiska strukturerna. Jag tänker inte gå så långt som att säga att detta gör det till en rasistisk handling, men det är inte långt ifrån. Detta är ett bra mycket större problem än att hon kallades för rasist i en tvättstuga för flera år sedan. Jag önskar hon kunde se vilken skada detta gör, men något säger mig att det är för mycket begärt.

I grund och botten handlar detta om vita ”anti”rasisters kränkthet över att rasifierade inte kan läsa i pannan på dem att de är ”goda”. Över den där avsaknaden av tacksamhet för att de ju försöker vara snälla, även om snällheten faktiskt inte gör ett skit för att förbättra något annat än deras egen självbild.

cat

”Om vi svenskar flyttar utomlands får vi anpassa oss”

Gång på gång dyker detta argument upp, generellt i samband med någon diskussion om ”otacksamma invandrare”. Den som argumenterar såhär menar att flyktingar och invandrare i Sverige minsann skall sluta upp att ha minsta lilla åsikt om landet de hamnat i, absolut inte behålla några egna traditioner eller kulturyttringar utan hålla käft, anpassa sig och  vara glada. Oftast riktas dessa åsikter mot muslimer som ju anses lite extra otacksamma och oanpassade i samhället. ”Om vi flyttade till muslimland hade vi minsann fått följa deras regler, kvinnorna hade lynschats om de inte bar sjal!”

Under mitt senaste inlägg ang strumptvång på lekland har detta argument poppat upp flera gånger. Jag känner nu att jag är en liten aning less på att höra detta så jag bemöter det i detta inlägg istället för att skriva samma sorts svar gång på gång. Måhända kommer ni själva få användning av detta inlägg framöver.

Så först av allt kanske vi behöver ta reda på vad som egentligen menas med ”muslimland”? Syftas det på Turkiet, dit svenskar inte verkar ha några som helst problem med att åka på semester, utan att klä sig i burqa? Eller snackar de om Indien? Ett annat land där svenskar gärna reser runt, ”finner sig själva” och där muslimer lever sida vid sida med andra religioner? (I Indien är över 100 miljoner invånare muslimer). Eller är det skattesmitarnas paradis Saudiarabien som åsyftas? Eller något av alla de andra länder som svenskar mer än gärna både turistar eller flyttar till, Indonesien tex?

Hmm, nä. Oftas betyder ”muslimland” Afghanistan, eller Iran eller Somalia. Som om alla dessa länder var exakt samma sak med exakt samma kultur och exakt samma stadsskikt. Även om nu alla muslimska länder var som säg, Iran. Varför ska vi sträva efter att vara lika dåliga som de länder vi pekar ut som sämsta tänkbara? Är det inte ganska märkligt att säga ”Titta där, DÄR är de minsann totalitära och hemska och elaka! Nu går vi och gör samma sak!”. Borde vi inte sträva efter att vara jävligt mycket bättre än det vi ser som sämst?

Så hur är det då egentligen med svenskars anpassning? Jag skulle säga att det är rätt jävla dåligt ställt med den. Exempelvis har Svenska kyrkan tillåtits bygga egna kyrkor utomlands på ca 50 olika platser. Bland annat i det tidigare nämnda muslimska landet Turkiet och i Dubai. Bara de senaste 7 åren har det byggts nästan 6000 nya kristna kyrkor runt om i muslimska länder. Apropå det där med att anpassa sin religion efter det nya landet…

Nå, för att titta vidare mer specifikt på svenskars beteenden utomlands. I Thailand finns tex flera olika svenska kolonier bebodd av vita svenskar som velat flytta till varmare breddgrader. På dessa platser finns svensk kyrka, svensk skola, samt affärer som säljer svenska varor. Så mycket för att anpassa sig right?

flaggor

Liknande kolonier finns i andra länder också dit många svenskar flyttar. I USA finns en hel stad där vägskyltarna är på svenska, där skolan är svensk och de har en svensk kyrka och hela staden firar svenska högtider. Så vi svenskar är visst inte så bra på att anpassa oss eller?

Vad är då min poäng med detta? Jo att det där med att anpassa sig inte är så jäkla enkelt, och kanske inte ens helt önskvärt. När vi flyttar till helt nya länder, oavsett vilket land vi kom ifrån från början, är det naturlig att söka upp och bosätta sig nära andra som flyttat från samma land. Vi dras helt enkelt till de som delar vårt förstaspråk, som vi har vissa gemensamma  beröringspunkter med och som vi känner att vi kan relatera till på ett annat sätt.

Problemet är egentligen först när detta leder till att personerna som flyttat stannar i sina små grupper och inte vill börja knyta kontakt med landets invånare. Här är svenskar som flyttat inte ett dugg bättre än några andra vad gäller att lämna det trygga och knyta kontakter. Lägg nu här till att svenskar som flyttat gör det frivilligt, för att de vill uppleva något nytt. Flyktingar som kommer till oss däremot har inte haft det valet. De kommer inte hit för att de var sugna på äventyr, de kommer hit för att de måste. Ska vi då klandra dem för att de känner trygghet i sina landsmän efter den traumatiska upplevelsen att fly, när vi svenskar kräver samma trygghet för något vi gör av fri vilja?

Nä, kanske dags att sluta kasta sten i glashus och se att det är naturligt att vilja hålla ihop i ett nytt land och att peka ut våra invandrare som mer ovilliga att ta del av det nya landet är ren lögn. Vi är liksom inte ett dugg bättre själva.

På Busfabriken gäller strumpor på för alla.

image

Denna status har börjat florera en del. Skriven i går och sedan dess delad över 4000 gånger. Som vanligt när texter som visar hur muslimer/invandrare ”är” i negativa ordalag delas blir jag nyfiken på vem som döljer sig där bakom egentligen. Vem har skrivit och i vilket syfte?

Jag kikade in på denna Birgittas Facebook. Status på status om hotet från invandrarna, länkar till SD propaganda osv. Här är ett litet uttdrag från de grupper hon är med i:

image

Nå, givetvis kan ju en SDare tala sanning, även om det är mer troligt att det vrids och överdrivs en hel del i frågor som dessa. Jag ringde därför till den utpekade Busfabriken och frågade om det verkligen stämmer att de inte säger till muslimer att ha strumpor på sig på grund av deras reaktioner?

Svaret, föga förvånande, blev:

”Nej, självklart inte. Samma regler gäller för alla. Vilka som sen tar av sig strumporna ändå och inte lyssnar är en annan historia. Vi kan inte se att det skulle vara kopplat till etniciter eller religion, det problemet har vi med besökare oavsett ursprung”

De hade blivit varse om statusen på facebook sedan innan och kommenterade den såhär:

”Det är olyckligt att detta skrivits och delas. Händelsen hon beskriver har inte alls ägt rum och vi står inte bakom dessa åsikter”.

Edit: Busfabriken har nu även svarat via mail om sin syn på händelsen:
image

För mig blir det tydligt att Birgitta vridit på volymen en hel del kring vad som skett för att det ska passa in i hennes agenda och fördomar. Detta blev i hennes variant en perfekt berättelse för att peka ut invandrare/muslimer som bråkiga, stökiga, ovilliga att följa regler och integreras. I kontrast till de snälla svenskarna som lydigt köper och tar på sig sina strumpor. Berättelsen följer samma form av berättarteknik som vi sett från SDare tidigare. Tex i FB statusen om de tysta tacksamma svenska hemlösa och de bråkiga, högljudda romska tiggarna som aldrig var nöjda. En annan FB status som visade sig vara grovt överdriven. Kanske borde alla de som så snabbt vill peka ut muslimer som strumpvägrande busar läsa på lite mer? för när det kommer till fötterna är muslimer nämligen, just pga sin tro, väldigt renliga och att gå barfota på platser där andra också går och drar smuts är inget de gärna gör.

Birgitta har även intervjuats för lokalmedia angående sin status, där uttrycker hon sig bla såhär:

Tidningen har under måndagen pratat med Birgitta Nielsen om varför hon tycker det är viktigt att poängtera vilken religion hon tror att de andra besökarna har.
– För att de var muslimer. Det var inga svenskar. Hade det varit norrmän hade jag skrivit det.

Hur vet du att de inte var svenskar?
– Nu förstår jag inte vad du menar. Har man slöja så är man väl inte svensk.

Menar du att man inte kan vara svensk och muslim?
– Jo, man kan vara svensk medborgare. Men de var inte var kristna och de var av utländsk härkomst.

Så till de svenskar som konverterat till islam, nu vet ni, ni är inte svenskar mer 😉 Läs hela artikeln här: http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2015/07/20/sd-politiker-rasar-mot-strumpregler/

Det är dock inte slut här. Helt fantastiskt vad SDare springer på lekland och stöter på barn som utan problem redogör för sin religiösa tillhörighet inför främlingar. SDs ordförande i Piteå skriver:

image

Ja vad ska en ens säga? Jag börjar tro att SDare har nån form av muslimmagnet som gör att just de bevittnar dessa händelser. Jag har besökt en lång rad olika lekland, säkert totalt en 40-50ggr och aldrig någonsin varit med om nått liknande. Jag har sett barn springa runt utan strumpor, men den enda gemensamma nämnare har varit deras ålder.

Det delas även en status om samma lekland som Birgitta, men där skulle de anklagade istället ha lyssnat på hög musik trotts tillsägelser. Jag har ännu inte hittat belägg för att detta är sant. Jag tror sonliga med rasistiska intressen helt enkelt bör sluta gå på lekland.

Än en gång kan vi dra slutsatsen att källkritik är viktigt. Kanske i synnerhet när det delas runt påstådda händelser som spär på fördomar mot redan utsatta grupper. Sanningen är troligen den att Birgitta för all del sett personer utan strumpor, men att Busfabriken inte gör skillnad på folk och folk.

Inte en främling

När artisten Timbuktu mottog ett pris från 5 i 12 rörelsen för sin musik och arbete för jämlikhet valde han i sitt tal att visa sitt pass för att visa att han är svensk medborgare, hör hemma här och inte är en främling. Detta skapade taggen #jagärjason i sociala medier där kända och okända personer berättade om rasism och deras identitet som svenskar.

Organisationen Teskedsorden tog också fasta på detta och i våras släppte de boken ”Inte en främling”. Boken består av 41 kortare texter av olika personer, vissa mer kända än andra. Bla finns där texter av Soraya Post, Richard Wollf och Behrang Miri. Jag fick ett exemplar av boken som jag nu läst igenom.

image

Jag måste säga att trots ett och annat för mig lite väl liberalt stycke så har boken gett mig mycket. Jag har både skrattat och suckat av igenkänning och ibland även ilska över hur vårt samhälle ser ut. Samtidigt har boken gett mig visst hopp och en sällan upplevd känsla av tillhörighet. Jag skulle vilja se denna bok i alla högstadieskolor runt om i landet! Att få läsa berättelser från andra med liknande erfarenheter är verkligen guld värt och jag har fått en hel del nya citat på lager! Den främsta kritik jag kan ge är att en hel del av texterna känns lite väl försiktiga, som om de är mer eller mindre medvetet utformade med en vit läsare i tankarna. En vit läsare som inte får bli för stött eller uppleva texterna som om skribenterna inte är glada över att bo här. På det stora hela är detta ändå relativt små problem.

För mig blir bokens titel extra viktig, inte en främling. För närvarande har vi ett diskussionsklimat där rasism sällan får kallas just rasism. Istället omskrivs det som okunskap, en persons dåliga dag, individuella korkbollar eller ”främlingsfientlighet”. Som om alla vi som utsätts för rasism är udda, annorlunda, ”främlingar”. Som adopterad blir det extremt tydligt att rasism är rasism och inget annat. Det är inte mina kläder, mitt namn, språket eller min kultur som folk reagerar på, för den är samma som vita svenskars. Det är mitt utseende, min hud, mitt hår, som ger reaktionerna.

När det talas om rasism som fientlighet mot främlingar reduceras rasism till att bara handla om att det skulle vara kulturkrockar eller dyl som skapar motsättningar när sanningen är att rasism är något mer komplext än så. För vi är inte främlingar bara för att vår hy har en annan färg, eller våra ögon en annan form osv. Främlingar blir vi för varandra om ingen vill ta steget och samtala för att få veta vem personen framför dem verkligen är.

Jag kommer på min FB sida lotta ut 2 ex av boken Inte en främling (varde 87:-) bland de som kommenterar inlägget där denna text länkas. OBS: böckerna är sponsrade av Norstedts förlag men åsikterna i detta inlägg är enbart mina egna! Dragning sker söndag 28/6.

Hejdå du vita riddare.

Skulle jag vilja fatta mig kort hade detta inlägg kunnat sammanfattas till: Hej du vita person, sluta tro att du vet bättre än alla andra.
Men jag tänker vara lite mer uttömande än så trots allt. Ämnet för dagen: White savior complex, eller som jag kallar det: Vita riddare på höga hästar.

Vita riddare fenomenet kan ytligt förklaras med att vita personer vill ”frälsa” alla andra. I botten ligger den vithetsnorm som byggts upp under decennier av kolonialisering. Vithetsnormen innebär en syn på vithet och ”vit” (aka västerländsk) kultur som mer förfinad, utvecklad, bättre än andra kulturer/hudfärger/människor. Detta bidrar till rasifieringen som gör att vi är många som utsätts för rasism. Det bidrar till ”antiblackness” vilket är något som genomsyrar i princip alla kulturer i världen där människor värderas utefter nyansen på sin hud där den med mörkast hud ges lägst värde. Vithetsnormen får också rasifierade att vända sig emot varandra och inbördes bråka om vem som är närmast eller längst ifrån att nå upp till vithetsnormen. Marknadskrafter drar nytta av detta genom att tex sälja blekningsfärg för huden.

Nåväl, tillbaka till White savior. Detta fenomenet har funnits länge men ändrat form lite genom århundradena. White savior finns i många skepnader men alla har de några saker gemensamt:
* En tro på att bara (vita) människor utifrån kan hjälpa ”de andra”
* En överlägsenhet i att det västerländska (vita) sättet alltid är det bästa
* Utmålar andra kulturer/länder/människor som mindre kapabla att ta hand om sig själva eller andra
* Avkräver tacksamhet från dem de ”hjälper” även om insatserna skadar mer än de gör nytta

White savior går igen i både små saker och stora saker men absolut tydligast blir detta när ämnen som adoption, biståndsarbete och volontärresor diskuteras.

daenerys-targaryen-white-savior

Den vita riddaren förväntar sig att liksom Daenerys lyftas upp och höjas till skyarna ovanför de tillbedjande bruna människorna. Om någon har mage att ifrågasätta vad för effekter den vita riddarens ”hjälp” har kommer personen att bli ytterst kränkt för hur kan vi tvivla på den vites kunskap och goda vilja?

Nå, den goda viljan är det nog ingen större brist på, problemet är att god vilja inte kommer så långt om det samtidigt finns en tanke om att personerna som ska få hjälpen inte har förmågan att formulera sina behov. Det vill säga: Många gånger utgår hjälp och bistånd ifrån ett utifrånperspektiv där länder i väst ger den hjälp de tycker och tror att biståndstagarna vill ha. Jag tror de flesta förstår att detta rätt ofta slår snett. Framförallt skapar det problem då inhemska initiativ, småföretag och arbetare slås ut av biståndsorganisationerna och deras volontärarbetare.

Exempel: Det byggs en skola i en by. Istället för att utbilda eller anställa lokala förmågor till att undervisa i skolan tillåts volontärarbetare komma dit och undervisa oavsett vilka pedagogiska förkunskaper de har. Detta gör dels att undervisningen för barnen i skolan blir undermålig, barn till rikare föräldrar som kan gå i dyra skolor får en bättre undervisning och klyftorna bevaras. Dels skapar det en beroende situation där skolan räknar med att det ska komma nya volontärer med jämna mellanrum för att hålla personaltätheten. (Diskussionfråga: Hur många i Sverige hade nöjt sig med en skola där barnen nästan helt undervisas av gymnasieungdomar utan pedagogisk utbildning?)

Exempel två: Efter en naturkatastrof saknar många kläder, bostäder och mat för dagen. Lokala firmor försöker få igång en försäljning av billigare kläder och även bygga upp bostäder. Så kommer volontärer och biståndsgrupper som ger kläderna gratis, bygger hus (som är undermåliga) och ”städar upp”. De lokala firmorna går i konkurs, biståndsorganisationerna blir kvar eftersom området nu är beroende av deras hjälp då deras egna medel har knuffats undan.

Eller för att ta ett aktuellt exempel. Vice ordförande för Adoptionscentrum, en organisation som förmedlar adoptioner från en rad olika länder till Sverige har skrivit en debattartikel i metro som fått rubriken ”Adoption ska inte vara en klassfråga”. Bara en vit man kan så effektivt lyckas ”glömma” att adoption alltid är en klassfråga. Eller handlar det inte om klass att lämna bort sitt barn för att ekonomin inte räcker till, eller en är sjuk och kommer dö för att det inte finns vård att få? För svenska föräldrar ska ekonomin inte påverka att få barn, andras barn, barn som lämnas bort på grund av ekonomi. Hur dubbelt är inte det? En dubbelhet som bottnar i White savior. Hur? Jo för att grundtanken blir att barnet minsann får det bättre här, HÄR blir barnet älskat, HÄR får barnet allt hen behöver och HÄR kan barnet växa och må bra med föräldrar som älskar hen. För ”de där andra” älskar inte sina barn på samma sätt, de har inte rätta ekonomin, rätta samhället, rätta allt… För det västerländska vita är bättre än allt annat. (Länk: Adoption ska inte vara en klassfråga )

Sen som sagt på toppen av allt detta förväntas tacksamhet. Tacksamhet över att ha adopterats, tacksamhet över att få ett undermåligt hus byggt, tacksamhet för att barnen får gå i skola även om lärarna saknar all kompetens, tacksamhet tacksamhet tacksamhet. Alltid med argumentet ”jamen det är väll bättre än inget?”. Klart det är bättre än inget, men ska verkligen måttstocken vara att allt som är aningen över hemlöshet/död/noll skolgång är bra? Varför ska folk i rasifierade länder inte få önska mer och förvänta sig mer av sina liv och sin vardag än att i alla fall slippa sova på en soptipp?

Nu är det lätt att säga emot och ifrågasätta om vi bara ska skita i att hjälpa andra. Givetvis ska vi inte det, men vi måste på allvar vara öppna för att fråga vad för hjälp de som ska ha hjälpen faktiskt vill ha, vad har de för behov egentligen och hur kan vi bäst göra så att de i förlängningen kan hjälp sig själva och slippa bli beroende av volontärturister och biståndsarbetare som mest vill få en guldstjärna över vilka Fina Människor de är?
cat

Nä du vita riddare i skinande rustning på din höga häst. Kliv av hästen, snacka med dem du vill hjälpa och fråga hur de vill ha det. Du vet inte bäst, deal with it!

Kulturell apropriering är inte kulturutbyte.

Jag får många frågor angående kulturell apropriering (CA), vad det är men framförallt varför det är något dåligt. Är det inte positivt att kulturer blandas och borde det inte vara något som motverkar rasism? Jag har gjort en liten liknelse som kanske kan hjälpa till lite att förklara vad CA handlar om, för att visa att det är mer än bara kulturella utbyten på lika villkor. Hoppas det kan räta ut lite frågetecken 🙂

Föreställ dig Dalahästen. Något unikt för Sverige som många turister uppskattar och gärna köper just för att den är så unik. Dalahästen används ofta för att symbolisera Sverige och det svenska. Så en dag snappas den upp av folk från en annan kultur som tycker att dalahästen är så häftig att de vill ha den själv men det är omständigt att importera eller själv ta sig till Sverige för att köpa en. Så de börjar tillverka egna dalahästar, de målar den på sätt som inte görs i Sverige för att den skall passa in lite bättre i sin egna kultur. Efter ett tag ger de den också en ny innebörd då någon kommer på en rolig lek att använda dalahästen till. Den andra kulturen börjar massproducera dalahästar till denna lek och allt färre vill köpa de svenska dalahästarna eftersom de dels anses för dyra men även för gammeldags. När svenskar försöker visa sina dalahästar blir de förminskade och det ses ner på dem, för de/vi följer inte den nya normen, den nya standarden för vad en dalahäst är. Våra dalahästar är inte längre fina nog och vi kan heller inte använda dalahästen som en symbol för svensk kultur eller sälja till turister som en prydnad eftersom den nu bara är förknippad med en lek. Det slutar med att den andra kulturen helt tar patent på dalahästar och svenskar kan inte längre visa dalahästar öppet utan att mötas av ifrågasättanden och tom påhopp. Att sälja dalahästar kan nu bara göras nästan i smyg mellan svenskar, ska andra dalahästar säljas måste de anpassas bort från den svenska traditionen för att istället passa den nya kulturen och den påhittade dalahästleken.

Skulle det kännas bra? Skulle det upplevas som byggda broar och ökad förståelse mellan kulturer eller skulle det kännas märkligt att en sak som är så självklar för oss idag som en dalahäst plötsligt är något vi inte längre kan använda för oss själva, på våra villkor eftersom en annan kultur istället definierar vad de är, hur de ska användas och hur de ska se ut?

DET är vad CA handlar om.

Inget utbyte av kulturer. Inget som sker på lika villkor. Det handlar enbart om ett ensidigt tagande och förvrängande av andras kulturer. Dessutom i kombination med att göra ursprungskulturen till något suspekt som inte bör praktiseras.

Nu sitter det garanterat folk här och tycker att det verkar väl inte så farligt, kulturer har ju alltid ändrats lite hit och dit. Vilket är sant. Att kunna se på sin kultur som något helt oviktigt som vem som helst kan ta är dock förunnat de som aldrig ens behövt fundera på att vara i sitsen att inte få uttrycka sin kultur men se andra göra det istället. För de vita i väst har kulturerna aldrig varit hotade för det är ”vi” som tagit från andra. Det är ”vi” som förvanskat innebörden i andras kulturer men gjort vår version till sanningen. Den som redan har all makten behöver liksom inte oroa sig.

Sverige tar fortfarande inte emot alla flyktingar.

I mitt förra inlägg om hur stor del av alla asylsökande individer Sverige tar emot använde jag mig av siffror från 2012. Jag tänkte nu göra ett litet mer aktuellt inlägg, med siffror från i fjol (2014 är ju inte riktigt slut än så jag får återkomma med den statistiken till våren).  Innan jag börjar redovisa siffror tänkte jag besvara ett av de mest förekommande invändningarna mot förra inlägget nämligen detta: ”I andra länder består flyktingmottagandet av tältläger och misär, är det så vi ska göra också för att få in fler i landet?” Svaret är givetvis nej. Tältlägrena är dock ansedda som tillfälliga lösningar, med målet att de som bor där antingen skall slussas vidare till andra länder eller kunna återvända varifrån de flydde. Tyvärr blir det ofta inte alls speciellt tillfälliga lösningar. I Sverige är ju målet att de som kommer hit skall kunna göra sig ett liv här och på sikt bidra till samhället. Därför behövs ett annat mottagande. Oavsett vilket handlar mina siffror inte om kvalitén på mottagandet utan om att motbevisa det ständigt återkommande tjabblet om att Sverige tar emot så enormt många (alla) flyktingar.

Så med det sagt, siffrorna för 2013:
*Inom EU sökte nästan 435.000 personer asyl.

*Hälften av ökningen av asylsökande mottog Tyskland. Ungern och Bulgarien var de två länder vars asylmottagning ökade mest (5 gånger respektive 9 gånger mer fler än 2012).

*De tre länder som ökade mest bland asylsökande var Syrien, Ryssland och Kosovo. Inom EU är Sverige det land med flest asylsökande per milion invånare (nästan 2000 asylsökande per milion invånare).

*De fyra länder inom EU som tar emot flest asylsökande i absoluta tal är (Från flest till minst): Tyskland, Grekland, Italen och Sverige. Av alla asylsökande inom EU fick 1 av 4 uppehållstillstånd under 2013.  Källa: EUs organ för statistik Eurostat (Länken går direkt till pdf filen med statistik).

*I Sverige sökte ca 55.000 personer asyl 2013, det är ca 12.6% av alla asylsökande inom EU. Av ärenden som handlades under 2013 fick mindre än hälften sina asylärenden godkända:

Namnlös

Källa: Migrationsverket.

*Totalt var 52.1 miljoner människor i rörelse från sina hem i slutet av 2013 av blandade orsaker såsom krig, svält, naturkatastrofer etc.

*1.2 miljoner av dessa var asylsökande.

*16.7 miljoner flyktingar boende i andra länder än det de flytt ifrån och strax över 33 miljoner flyktingar inom sitt egna land.

*Varje dag tvingades ca 33.000 personer att lämna sina hem och länder på grund av väpnade konflikter.

*USA tog emot det högsta andelen kvotflyktingar i västvärlden sett till absoluta tal men var bland de som tog emot minst sett till populationsmängd.

*86% av alla flyktingar togs emot av U-länder, ofta grannar till de länder flyktingarna kom ifrån. Detta är den högsta siffran på över 20 år.

*Vid slutet av 2013 hade de fattigaste länderna hand om över 2 miljoner flyktingar.

*5.4 miljoner flyktingar i FNs vård (Ca 46% av totalt antal flyktingar) bodde i flyktingförläggningar i länder vars BNP per capita var under 5.000 dollar/ca 33.000Sek ( Att jämföra med att Sveriges BNP per capita 2013 var ca 393.000 dvs mer än 10 ggr så hög).

* Av totala antalet asylsökande 2013 tog Sverige alltså emot 4.5% och av totala antalet flyktingar tog vi emot 0.3% (vilket är en ökning från 2012 med 0.1%).
*De fem länder med störst flyktingmottagande var (från störst till minst mottagande): Pakistan, Iran, Libanon, Jordanien och Turkiet.
 

*Sverige låg inte ens med på top 20 av länder i världen som tog emot flest flyktingar i absoluta tal, däremot var vi på 5e plats av de länder asylsökande kommer till..
Källa: UNHCR

Så, även denna gång kan vi se, och slå fast, att även om Sverige är ett land som hjälper andra är vi inte ens i närheten av att ta emot ”alla”. Således kan SDarna sova gott ett tag till för vi är inte på väg mot nån fors av flyktingar som alla vill ta sig hit.

”Bonuskuriosa”: 120.000 personer invandrade totalt till Sverige 2013 (då alltså inräknat återvändande svenskar, flyktingar, arbetskraftinvandring, anhöriginvandring och studenter), samtidigt flyttade ca 50.000 personer ut ur landet. Vilket ger en nettoökning av ca 70.000 personer. Av invandrarna var 18% återvändande svenskar och utgjorde den enskilt största gruppen invandrare.
Källa: SCB

Ett svenskt barn kostar ca 130.000 om året om vi inte räknar någon som helst sjukvård, föräldraledighet, boende eller VAB. En nyanländ flykting kostar ca 300.000 per år inkl sjukvård, boende etc om personen inte bor på ett asylboende. En asylsökande kommer i arbete efter i snitt 7 år, ett barn tidigast efter 19 år (obs, om barnet sen pluggar vidare på högskola/universitet blir kostnaden ännu högre!). Mao: Har vi inte råd med asylsökande personer i den mängd som är nu har vi heller inte råd med fler barn.
Källa bla Swedbank och ”SvD faktakoll” om Mona Sahlins tal i Almedalen 2010.