Etikettarkiv: nazism

Terrorismen slog till igen, och nu då?

JAG TAR AVSTÅND FRÅN TERRORISM! 
Så, då var den självklarheten sagd. Kan vi move on lite? Folk tycker vi ska prata om vad vi kan göra åt terrorism. Så låt oss prata. Men först vill jag bara här säga att nej jag kommer inte i detta inlägg länka några källor. För detta kommer från böcker jag inte orkar (ja jag är lat) kolla om det finns som e-book. Kör Google scholar eller kolla in adlibris efter böcker om kriminalvård baserad på forskning och förlita er inte på att all info finns sammanfattat en läkning bort. Det finns massor av texter och böcker om det jag kommer skriva nu, sortera det som fake eller leta själv upp info, valet är fritt.
Så. I spåren av gårdagens attentat. Vad kan egentligen göras? Jag kikade in lite på Lamottes Facebook för att se kommentarerna. Jag har också i den mån jag hunnit kollat på vad folk skriver till mig. Av de som inte bara håller med ser jag en röd tråd som kan sammanfattas med att många verkar tro att vägen bort från terrorism är:
* Sluta dalta med invandrare.

* Ha tuffare fängelser våra är ju som semester.

* Stäng gränserna, om inte helt så förbjud iaf män från att komma hit. 

* Fler poliser som ska vara brutala och ta till med hårdhandskarna mot ”packet”.

* Hårdare straff och fler utvisningar. 

* Sluta dalta med invandrare. 


Men vad säger egentligen forskning och undersökningar om denna väg? Jo den är entydig: hårda straff avskräcker inte. Tuffa fängelser leder till mer återfall och att folk går från mindre allvarliga brott till riktigt grova. Tuffare mer oempariska poliser leder till tuffare mer oempariska kriminella. De grova brotten ökar. Fler brottsoffer skapas. Utanförskap cementeras och dragningar till extrema rörelser lockar mer. Är det verkligen den vägen vi vill gå? För mig är svaret Hell No! 
I auktoritär högerns öron låter det såklart som överdrivet naivt blaj av typen ”Vi ska kramas till alla är snälla”. Vilket vi såklart inte ska men visste ni tex att husarrest och fotboja är mer avskräckande än fängelse? Att många kriminella upplever fängelse oavsett hur tufft det är att föredra framför husarrest eller fotboja? Det finns faktiskt öht ingen forskning som visar att fängelser har någon som helst effekt på mängden brott som sker. Den enda gången det egentligen är relevant med förvar i fängelse är med personer som helt uppenbart utgör en STOR fara för samhället pga avsaknad av empati. Sådana som redan idag sitter inne på obestämd tid i Sverige.  
När muslimer från en rad länder (både sunni och shiamuslimer) tillfrågades om sitt stöd till grupper som Daesh var ålder, kön, utbildning och fattigdom fyra tydligt starka komponenter i om stöd gavs. Unga män med låg utbildning och som levde i fattigdom hade hög grav av förståelse och sympati med Daesh. När de gavs utbildning om demokrati, vad Daesh faktiskt gjorde och stod för utöver sina egna tillrättalagda propaganda texter sjönk sympatierna kraftigt. Från en majoritet till en minoritet. 
Kriget mot terrorism kan inte ske med vapen. Vapen kanske stoppar ett attentat här och var pga dödar den som tänkte utföra det, men så länge samhället står kvar på samma punkt kommer det finnas nya unga arga män redo att ta dennes plats. Vi kan hugga huvuden av hydran i en evighet men först när vi dödar dens hjärta kommer huvudena sluta växa tillbaka. 


På sikt vinner vi kampen genom utbildning, stöd för att få demokratin att växa sig starkare runt om i världen. Genom att stå fast vid att detta är viktigt och inte tumma på det genom att ex låta Turkiets styre bli allt mer totalitär utan att säga ifrån. Feminismen är också en viktig komponent. Vi måste samarbeta över länders gränser för att lyfta kvinnors position i världen. Ge rätt till utbildning för _alla_ inte bara pojkar/rika. När folk ges möjlighet att lära sig läsa får de också en möjlighet att ta del av information bort från det deras ledare sprider. De kan skapa en mer nyanserad bild och hand i hand med detta följer demokratin. 
Människor med utbildning, en trygg bas i livet med mat, husrum och frihet från krig, en tro på framtiden och en känsla av att spela roll lockas inte av extremism. Människor som känner att samhället skiter i dem, som känner att livet rinner dem förbi och att allt går åt helvete däremot, de lockas av extremism. De lockas av samhörigheten, av att få utlopp för sin rädsla, frustration, ilska. Av att få höras och betyda något i någonting större än dem själva. Å därför blir de farliga. För att de känner att de har allt att vinna på våldet, men inget att förlora.


Skapar vi ett ännu hårdare samhälle där polisen är mer brutal, där fängelserna är hårdare och straffen längre skapar vi också ett samhälle där allt fler kommer hamna i en situation där de känner att de inte längre har något att förlora. Går vi den vägen skapar vi fler farliga män. Är det verkligen vad vi vill?

Annonser

Nazismen vs kommunismens döda

Får ibland frågan från andra på vänsterkanten varför jag är demokratisk socialist och inte kommunist. Samtidigt som högerfolk älskar att kalla mig kommunist, ifrågasätta varför jag skriver om nazismen som farlig men inte kommunismen och dra till med saker som ”kommunismen har ju dödat 10ggr fler!!”. Här kommer ett kombinerat svar på båda delarna. 
Kommunismen har dödat 4 ggr fler än Nazismen. Enligt boken ”the communist black book” som sammanställt antalet döda i världens alla kommunistiska stater uppgår siffran till 96 miljoner döda. Ofta avrundat uppåt till jämnt 100 miljoner räknat på att somliga troligen dog av ex svält utan att det räknades som något utöver det vanliga  (dvs att det hade skett oavsett styre). Den officiella siffran döda i nazismens namn är 25 miljoner (15 miljoner om vi bara räknar utrotningsläger och arbetsläger).  
När det kommer till ideologi är kommunismens mål att _avskaffa_ staten och att _inte_ ha en uttalad ledare utan en av folket vald grupp som sköter större saker såsom rättsskippning och sjukvård. Att ha en stark totalitär stat med en diktator är alltså tvärs emot vad den kommunistiska ideologin förespråkar och arbetar för. Kommunismen som ideologi förespråkar också alla människors lika värde vilket är varför det efter ryska revolutionen ex gavs fullständiga rättigheter till homosexuella och rösträtt för alla oavsett kön. (Vilket sen upphävdes när Sovjet bildades efter Lenins bortgång). Imo är kommunismens stora svaghet, och varför jag inte är kommunist, att ideologin är för lätt att utnyttja av en person som vill få totalitär makt och därför för lätt leder till diktatur. Kommunismen har också svårt att komma till makten utan våld, och det som tas med våld måste behållas med våld.

 

Nazismen å sin sida bygger helt och hållet på att människor har olika värden. Att den ”rena” delen av människorna skall styra över de andra och att de pga sitt högre värde har rätt att förslava, tortera och mörda de som anses mindre värda. Det vill säga totala motsatsen till kommunismens grundtanke. Nazismen bygger också uttalat på att våld är ett måste för att tvinga människor in i en homogen kultur och politisk åskådning. 


Med det sagt. När siffrorna ang döda jämförs behövs det tas i beaktande två saker.
1. Nazismen har hittills haft makt i EN stat, i totalt 12 år. Ändå hann de döda 25 miljoner människor. Kommunismen å sin sida har funnits i 27 stater i 100 år (räknat från Ryska revolutionen till idag).

  

Om vi räknar 15 miljoner dödade på 12 år är det i snitt 1.25 miljoner om året som strök med i koncentrationsläger och arbetsläger. Med 25 miljoner döda är det strax över 2 miljoner per år. Kommunismen har i snitt  1.4 miljoner liv på sitt samvete per år om vi räknar att alla dödsfall skedde under Sovjets tid. Slår vi istället ut det hela vägen till dags dato blir det istället i snitt 1 miljon per år. Nazismen dödade alltså med ungefär dubbel hastighet jämfört kommunismen.  
2. I kommunismens siffror räknas det in de som dog av svält och armod vilket i flera fall faktiskt uppstått pga krig med andra länder som försökt motverka kommunismen. I nazismens siffror däremot räknas inte svält offer in vilket det ändå fanns gott om i Nazitysklands ockuperade områden. 
Det är med andra ord helt irrelevant att jämföra siffrorna mellan Nazismen och Kommunismen bara sådär rakt av. Hade Hitler fått fortsätta lika länge som Sovjet och expanderat in i 27 stater hade siffrorna över nazismen döda legat på runt 140 miljoner istället för 25, eller 250 miljoner om det fortsatt in idag och ingen annan stat dödat med högre frenesi än Hitler.


Å ska vi vara sånna förresten och diskutera ideologi efter vad totalitära ledare gjort och inte vad ideologin faktiskt strävar water så: USAs liberala ideologi har dödat fler än kommunismen om vi _enbart_ räknar de som dödades av nybyggare. Det är sällan nybyggarna från Europa som grundade USA ses som ideologiskt motiverade i sitt handlande men det var de. ”The land of the free” dödade ca 120 miljoner av den amerikanska ursprungsbefolkningen eftersom de ansågs vara ”vildar” som motarbetade deras civiliserade fria landsbygge. USA har f.ö av ideologiska skäl dödat nästan lika många civila som nazismen efter andra världskriget i sina krig (ca 20 miljoner.). Sååå….. När ska folk börja fråga vad som är värst: Liberalism eller nazism?

Tryggare kan ingen vara….

Vad säger lagen om hets mot folkgrupp?

8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800).

I prejudicerande fall vet vi att bärande av nazistsymboler räknas in i detta. Kom ihåg det längre fram i texten.

Vad säger lagen om att beviljas mötestillstånd, eller kanske viktigare: om att inte beviljas tillstånd? 

10 § Tillstånd till en allmän sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.

(Min markering)

Vad jag vill ha sagt med detta är att det faktiskt finns grund i lagen att inte tillåta nazistiska SvP att demonstrera. Med lagen i ryggen kan det ges avslag med hänvisning till att ordning och säkerhet inte kan garanteras, och om möte ändå hålls kan (och ska) polisen ingripa vid hets mot folkgrupp, exempelvis om SvP har nazistiska symboler på sig. Om polisen vill se till att torgmöte genomförs till varje pris har de också rätten att bestämma att mötet får hållas på annan plats. Jag återkommer till detta senare.

Dessa bilder är från Malmö igår:

image

image

image

Polisens ridatack fångad på film

Detta är inte bilder från någon militärjunta som vill slå ner minsta motstånd, detta är inte bilder från en diktatur. Det är Sverige, 2014, där polisen istället för att flytta 5 nynazister med stöd i lagen väljer att med grovt våld slå ner på motdemonstranter för att skingra dem och tillåta nazisternas torgmöte. Ja, nazisterna hade rätt att ha sitt möte, men det betyder inte att det absolut måte hållas på den plats som bestämts om polisen gör bedömningen att annan plats blir bättre. Polisen måste på intet sätt gå in med våld för att tillåta några nazister att hålla tal. Det finns flera lagligs utvägar för att förhindra sådant.

När nyheterna rapporterat om det som skedde i Malmö har de valt nazisternas vinkling eller polisens som givetvis vill försvara sitt handlande. Här uppmärksammar twittrare arnstad en rätt intressant skillnad mellan vad reporter på plats direktrapporterar vs vad som sedan skrivs i tidningen:

image

Det finns många som försvarar polisen, ”de gör bara sitt jobb” , ”de måste agera vid hot”, ”klart demonstranterna gjorde något annars hade detta inte skett”, ”de får skylla sig själva, hur skulle det se ut om polisen inte gjorde sitt arbete?”.
Så låt oss komma tillbaka till starten av inlägget: Polisen hade gjort sitt jobb om de inte gav tillstånd till SvP, de hade gjort sitt jobb om de bytt plats på torgmötet i sista sekund, de hade gjort sitt jobb utan att attackera demonstranterna. Det kan aldrig vara ok eller försvarligt att Polisen, de som skall skydda oss, skickar 15-20 pers med skallskador till sjukhus när de ”gör sitt jobb”. Det kan aldrig vara försvarligt att polisen inte dödat någon av ren tur. Å hur en än vänder det kan det aldrig förvaras att en polis kör på en icke hotfull demonstrant! 

Oavsett det agerande som delar av motdemonstranterna eventuellt kan lastas för bör det för alla stå fullständigt klart att det agerande polisen uppvisade igår är bortom all rimlighet. Polisen har tydligt valt sida, samma sida som nazisterna. Sett till vårens händelser där medlemmar ut SvP bevisligen var med vid mordförsöket på ett antal vänsteraktivister, så borde det gett stöd nog för polisen att neka SvP tillstånd till gårdagens möte med hänvisning till den uppenbara provokation detta möte utgjorde. Istället kan jag inte annat än tolka polisens agerade som att de visste precis vad deras beslut att godkänna SvPs ansökan medförde och bestämde sig att ta till alla medel för att försvara det beslutet. Att jag säger att polisen tagit ställning för nazismen beror inte bara på hur de agerar mot motdemonstranter utan även hur de agerar mot deltagarna från SvP. De tillåts gå med fanor med nazistiska symboler. De tillåts vara maskerade när maskeringsförbud råder. De tillåts göra utfall mot meningsmotståndare och de tillåts skandera om ett vitt Sverige. Allt är förbjudet i lag, ändå blundar polisen och slår istället med batong för att skingra personer vars brott består i att sjunga psalmer.

Polisen skall vara vår trygghet, de vi kan vända oss till om vi utsätts för brott. I går blev polisens vår fiende, idag fortsätter SvP till Göteborg och jag vet att många som går dit är mer rädda för polisen än de är för nazisterna. Så skall det inte se ut i en rättsstat.

Tryggare kan ingen vara, än nynazister i Sverige 2014. Liberaler står bakom dem, polisen skyddar dem, media försvarar dem. Värdeförskjutningen är ett faktum. I den hastighet detta går upprepas historien och Hitlers välde inom en inte allt för lång framtid. Jag och många av mina vänner har börjat skissa på flyktplaner, på var vi kan ta vägen när Sverige inte längre är ett land för oss. När polisen så tydligt väljer nazismen är det dags att bli rädd, och det är vi många som är. Tryggare kan ingen vara….ännu lever hoppet om att nazismen skall krossas, vi ska inte ge upp utan fajt, no pasaran! Tryggare kan ingen vara….

Mitt första år med Vardagsrasismen, en tillbakablick.

Ok, så idag firar jag mitt första år under nicket Vardagsrasismen. För ett år sedan startade jag min twitter under detta namn. Jag tänkte se tillbaka på året som varit. Det påtalas nämligen gärna att rasism, nazism och hot mot rasifierade, hbtq personer mfl skulle vara myter, överdrivna för att sitta och tycka synd om sig själva. Så hur har året egentligen sett ut? Nedan följer ett litet axplock:

Ja vi kan börja med att Mona Sahlin blev förföljd och bla kallad landsförädare av personer från Svenskarnas parti när hon var på väg hem till sitt boende i Visby under förra årets Almedalsvecka. Att de för det första tilläts komma och för det andra inte hade någon övervakning för vad de pysslade med är under all kritik.

I augusti annordnades Hijabuppropet som ett sätt att belysa den rasism som möter kvinnor som bär sjal. Hijabuppropet var en reaktion på att flera olika muslimska kvinnor fått sina sjalar våldsamt avslitna och även misshandlats pga av sjalarna. Ett specifikt fall blev droppen och hijabuppropet lanserades. Detta ledde till stor debatt då många ansåg att hijabuppropet var ett svek mot de kvinnor som tvingas att bära sjal mot sin vilja.

I September i fjol avslöjades att polisen i Skåne hade ett detaljerat, och olagligt, register över romer. Från små barn på bara nått år till döda fanns med i registrets som påstods enbart innehålla tungt kriminella. Polisens bortförklaringar var många men strax innan jul slogs det fast att registret var olagligt upprättat.

I Oktober slog inte bara svensk utan europeisk media på stora trumman med varning om att romer rövade bort blonda barn. Tidningarnas förstasidor pryddes av en liten blond flicka som kallades ”Maria” och löpsedlar lät även göra gällande att flickan  ”kan vara svensk”.  Efter ungefär en vecka av massiva artikeldelningar, tumult och misstänksamhet mot romer kom sanningen fram. ”Maria” var inte alls kidnappad, de vuxna som togs fast som kidnappare var barnvakter, hennes mamma var på en resa, inget brott hade skett. I spåren av detta blev bla 2 barn omhändertagna på Irland efter anmälan om att de var blonda och ”troligen kidnappade, precis som Maria”. Rasistiska sidor som ex Exponerat såg detta fallet som ett kvitto på varför Romregistret hos skånepolisen var ett måste och krävde tom att det skulle utökas. Åsikter de inte tog tillbaka efter att det kom fram att inget brott hade skett.

I september blev en man grovt misshandlad och nästan slängd från en viadukt ner på en trafikerad väg. Misshandeln skedde av flera personer inför hans då 1.5 år gamla son. Orsak till misshandeln? Mannen var svart. Detta gav fart till en debatt om den växande afrofobin (rasism speciellt riktat mot personer med afrikanskt ursprung) och ledde till att det i februari i år publicerades en nygjord utredning kring afrofobi och rasism.

I september rapporterades även att en grupp kvinnor med östasiatiskt ursprung nekats tillträde till en krog enbart på grund av sina utseenden. Krogen hävdade att detta skett för att motarbeta prostitution trots att det inte fanns några belägg för att just dessa kvinnor var prostituerade. I en dom slogs det senare fast att detta inte rörde sig om diskriminering för ”syftet var legitimt” vilket gör att kampen mot sexköp nu tagit sig ytterst rasistiska uttryck.

I november tilläts nazister från Svenskarnas parti att hålla en demonstration med tillhörande demonstrationståg på minnesdagen för kristallnatten. Att det dessutom var exakt 75 år sedan kristallnatten inföll sågs som ett extra stort hån mot alla de som föll offer för förintelsen.

I december attackerar nazister en antirasistisk demonstration i Kärrtorp. Flera skadas och polisen möter hård kritik för att de inte tillsatte fler poliser för att övervaka demon när de visste i förväg att det fanns en hotbild. Redan innan denna nazistattack hade flera ensamma privatpersoner misshandlats av nazister i Kärrtorp, bland annat en ung man som knivhöggs i magen på väg från tunnelbanan. Som en motreaktion samlas senare den hittills största demonstrationen mot nazism i Sverige då ca 16.000 personer sökte sig till Kärrtorp bara dagar innan jul.

I mars attackerade nazister en liten grupp med antirasister som just lämnat en antivåldsdemonstration i Malmö. Flera knivhöggs och en av dem utsattes för grovt våld mot huvudet, så pass att han hamnade i koma och ett tag svävade mellan liv och död. Attacken rubricerades som mordförsök men trots detta valde media att länge omtala händelsen som ett ömsesidigt bråk där båda ”sidor” var lika skyldiga och det spreds även ut ogrundad information att nazisterna skulle ha attackerat i självförsvar. Något som senare kunde motbevisas. Efter attacken arrangerades flera antinazistiska demonstrationer runt om i landet till stöd för de drabbade och som ett ställningstagande mot den ökade nazistiska aktiviteten.

På 1a maj tilläts Svenskarnas parti hålla marsch och torgmöte i Jönköping, trots massiv kritik mot beslutet och att tom Jönköping kommun bad polisen att ändra beslutet med hänvisning till allmän ordning stod beslutet kvar. Nazisterna möttes dock av ett massivt motstånd och Jönköpings kyrkoklockor ringde varning för fara för första gången sedan inledningen av andra världskriget.

Under våren har flera elever på olika skolor blivit avvisade från skollokalerna, ombetts sitta tysta för att inte tvingas lämna lokalen etc för att de protesterat mot SDs besök. I ett fall fick en elev som på förhand försök mobilisera motstånd mot SD inte ens befinna sig på skolområdet under SDs besök. Detta är ett klart hot mot elevernas yttrandefrihet då de har all rätt att protestera mot närvaron av partier de inte vill se i sin skola. Även elever har rätt till en trygg arbetsmiljö! Samtidigt som protesterna från elever haglat slog Skolverket nyligen fast att alla politiska partier skall vara välkomna till skolor för att tala och hålla bokbord. Även nazistiska partier som SvP skall vara välkomna, så länge de är ett officiellt parti får skolor inte längre neka dem tillträde i valtider.

Ok, jag stannar här för denna gång. Utöver alla dessa händelser bär jag med mig kraften från det enade motståndet, alla nya inspirerande aktivister jag mött via twitter, känslan av att se en bred folklig antirasistisk kamp växa fram genom vända ryggar mot SD, protester i skolan, protester på arbetsplatser och en växande medvetenhet. Det finns hopp! Kampen mot rasismen, fascismen och nazismen och alla sorters förtryck fortsätter. Jag hoppas du vill hänga med mig ett år till! Från idag finns jag även på facebook där jag kommer dela nya blogginlägg, nyheter, och tankar, välkommen att följa mig där. 🙂

 

 

 

 

Demokratin är döende, länge leve demokratin

Det är något märkligt som sker i Sverige och Europa, en smygande förändring, en samhälldebatt som blir allt mer sjuk. Samhället och politiken behöver vård, för nu är vi illa ute, demokratin är döende.

Som jag skrev om i går gick flera högerextrema och i vissa fall öppet nazistiska partier (ex Gyllene gryning i Grekland) starkt framåt i Eu parlamentsvalet som var i söndags, totalt fick dessa partier fler mandat än vad Sverige får skicka från samtliga av våra partier. Detta ska dock inte handla om dessa antidemokratiska partier utan den synnerligen sjuka debatt som följt, men som även pågått en tid nu.

I går skrevs en märklig krönika, en krönika som la skulden på framgångarna för bla SD på de som protesterat och belyst det rasistiska och antidemokratiska i deras värderingar och politik. Krönikören verkat tycka att det bästa sättet att värna demokrati och motarbeta antidemokratiska strömmingar är att se bort, blunda, och vara tysta. I går hölls även ett evenemang med en tyst minut för att visa den sorg men även ilska som valresultatet gett upphov till. Att många är rädda och ledsna över de högersextrama partiernas framfart som nu kommer ha en stor inverkan på våra liv är inte konstigt, vi är många som kommer kunna drabbas högst negativt av den värld de önskar skapa. Eventet blev snabbt invaderade av människor som kallade eventet odemokratiskt, som ifrågasatte rätten att få protestera mot hur valresultatet blivit, som hävdade att i en demokrati har en inte rätt att ifrågasätta hur andra röstat och att bli upprörd över valresultat. Det demokratiska är att tyst acceptera vilka som får makt över våra liv utan protester, utan rädsla, utan sorg.

Samtidigt som detta utspelar sig slås det en gång för alla fast att nazistiska partier skall ha rätt att få tala ostört inför skolbarn, det godkänns att SvP skall få tala under almedalsveckan. Nazisterna är på frammarsch, men vi får inte protestera, inte visa vår avsky, för då hotar vi demokratin heter det. Det ironiska i det hela är dessutom att alla dessa förespråkare för det fria ordet och allas rätt att tycka vad de vill så intensivt och hämningslöst försöker tysta oss som vill protestera mot nazismen och fascismens ökade inflytande i våra liv. Alla för tycka som de vill gäller alltså bara så länge det där tyckandet inte ifrågasätter fascism eller nazism.

Vad många verkar ”glömma” gång på gång är att demokrati och rätten att tycka vad man vill går åt flera håll. Den som röstat för SD i Sverige, eller Front National i Frankrike osv har rätten att göra det, men erkänner de öppet att de gjort det valet eller försvarar dessa partier så måste de också ta att andra kommer reagera och ifrågasätta, precis som den som röstat på M, S eller F! självklart skall kunna argumentera för det valet om någon kristerar det eller undrar varför. För lika mycket rätt som vi har att rösta hur vi vill har andra rätt att ifrågasätta det valet. Att vi tyst skulle behöva acceptera valresultat för att inte vara antidemokratiska är helt fel. Vi kan inte göra något åt resultatet men vi har all rätt att ifrågasätta utgången och ifrågasätta hur folk tänkt som gett det valresultat som blev. Många verkar ha en tanke om att demokratin är felfri, att det som röstas igenom/de partier som röstas igenom per automatik har ”rätt” eftersom folk röstat på ett visst sätt, att alla som är valbara per automatik är demokratiska. Att människor helt enkelt inte kan rösta fel.
Demokratin är inte alls felfri, tvärt om har den många brister och en av de allvarligare är just att demokratin kan döda sig själv i demokratins namn. Om demokratibegreppet missbrukas så som det är på väg att missbrukas idag kan antidemokratiska strömningar ta makt och avskaffa demokratin utan att någon protesterar eftersom det gått ”rätt” till. Vi vet om denna brist sedan länge, det var så Hitler kom till makten och skapade sin diktatur. Vi vet också att vad majoriteten tycker är rätt inte nödvändigtvis är det. Majoriteten har tex en gång i tiden varit för slaveri, dödsstraff, skampåle och tortyr, men jag tror få idag tycker att dessa saker (möjligen undantaget dödsstraff) på allvar är bra grejer värda att bevara.

Vad som också är viktigt att minnas när det kommer till just val är att det är väldigt sällan ett parti har egen majoritet. Dvs sällan sker det att mer än 50% av rösterna går till samma parti. Det betyder att även om flest röstat på ex M kan det fortfarande vara så att majoriteten inte gjort det. I en demokrati måste det vara självklart att de som inte röstade för vissa partier skall få protestera om de fått stort stöd. Här kommer en annan märklig grej i detta: När andra partier är föremål för kritik, när andra partiers framgångar sörjs eller protesteras emot är det få som kallar det antidemokratiskt, då är det en del i det politiska spelet. När M subtilt ifrågasätter hur Vs väljare tänkt är det en del av demokratin, men om S ifrågasätter hur SDs väljare tänkt är det smutskastning och antidemokratiskt.

Just nu erhåller fascistiska och nazistiska partier en särställning i politiken där deras åsikter och värdegrunder inte tillåts ifrågasättas, där det direkt skriks om odemokratiska tillvägagångssätt om de inte får tala okritiserat. I skolor blir elever tillsagda att sitta ner och vara tysta om de protesterar mot något som sägs från SD, elever avvisas från skolan eller förbjuds att komma dit om de försöker protestera mot SD eller SvP. Elever tvingas i skolan att lyssna till partier som ifrågasätter deras rätt att bo i landet eller i vissa fall deras rätt att ens existera samtidigt som de förbjuds att protestera mot detta. Hur kan det vara demokrati?

Utöver detta har vi en poliskår som i demokratins namn krävs ett ställningstagande _mot_ demokratiska rättigheter. De tvingas avhysa människor som utnyttjar sina demokratiska rättigheter att bua, protestera eller helt tyst visa sin avsky mot ett partis förda politik genom vända ryggar. Efter Husbykravallerna påstår nu polisen att en bidragande orsak till att dessa skedde var att organiseringen ”Alby är inte till salu” använde sina demokratiska rättigheter för att försöka få igenom en folkomröstning för att förhindra en försäljning av bostäder. Det blir allt tydligare att demokrati bara gäller för vissa, medan andra alltid gör fel oavsett hur noga de är att spela efter uppsatta demokratiska regler.

När jag gick i högstadiet var det obligatoriskt för alla att läsa boken ”Om detta må ni berätta” och se filmen ”The Wave”. Syftet var att få oss att känna igen nazistisk och fascistisk retorik för att förhindra att historien upprepar sig. Idag ser jag det ske, historien upprepar sig, många reagerar men många röstar också fram denna upprepning, och många ytterligare försvarar den och försöker tysta de som höjer sina röster för att varna för vad som är på väg att ske.

Vi har fått en märklig samhällsdebatt där enbart rasister, fascister och nazister okritiserat skall ha rätten att tycka vad de vill medan alla andra skall tystas. I demokratins namn är vi nu på väg att effektivt ta död på den istället. Vi måste nu hjälpas åt att föra debatten tillbaka till den punkt där alla får tycka vad de vill, men där alla också får kritisera åsikter och valresultat. Vi har en situation där personer som flytt från krig nu börjar överväga att fly igen för att minska risken att hamna i krig igen, men de ska inte ha rätten att vädra denna oro eller försöka påverka människor politiskt att tänka om. Jag frågar igen: Hur är det demokratiskt?

Detta är snart vår framtid, ska vi verkligen se på medan det sker med mantrat ”värna demokratin” som en förgörande kör?

Image

Nej, det verkliga hotet mot demokratin är alla de som försöker tysta oss som reagerar och protesterar  mot fascismens och nazismens ökande makt.

(Bilden är lånad med tillstånd av min vän Emanu, kika in hans fantastiska politiska satir på facebook)

Låt oss tala om demokrati

Bevarandet av demokratin och yttrandefriheten debatteras frekvent just nu, till stor del på grund av alla de demonstrationer som möter SD vid varje torgmöte men även de motdemos som hållits mot tex SvP, på grund av att nazister attackerat vänsteraktivister och antinazistiska demonstrationer etc. Det är helt enkelt en het fråga, men många verkar ha missat lite vad det här med en demokrati och yttrandefrihet faktiskt är och vad de därmed försöker försvara med näbbar och klor.

I Sverige har vi representativ demokrati, det betyder att vi väljer representanter som vi tror kommer lyfta de frågor vi vill och driva den politik vi önskar oss. För att välja dessa representanter har vi fria val där vi får rösta på vem vi vill från vilket parti vi vill. Demokratin innebär också att staten inte får gå in och förbjuda någon från att starta parti, det är därför vi exempelvis har ett neonazistisk parti (SvP) som ställer upp i kommunvalen. Att valen sköts genom anonyma röster, att staten inte får gå in och med hot eller våld styra röstningen eller enbart tillåta vissa utvalda partier att rösta på är lite av grundpelarna i demokratin. Det hela handlar främst om vad staten har för skyldigheter gentemot individen.

Yttrandefrihet är en del ur demokratin och reglerar enbart vad staten får eller inte får göra mot privata aktörer. Staten får tex inte gå in och stänga av hemsidor de tycker har fel budskap, de får inte förbjuda partier eller organisationer att hålla tal bara för att de talar emot regeringen osv. Yttrandefriheten har däremot inget att göra kring vad som sker mellan privatpersoner. Det betyder tex att det varken är ett hot mot demokratin eller ett brott mot yttrandefriheten om en moderator på ett privat forum plockar bort inlägg hen inte anser hör till forumets ämnen. Det är heller inget hot mot demokratin att jag förhandsmodererar kommentarer till bloggen 😉

Vidare finns det inskränkningar i yttrandefriheten som reglerar att vi får säga nästan vad som helst, men inte allt. Lagen om hets mot folkgrupp är exempelvis en av inskränkningarna i yttrandefriheten. Det vill säga du får tycka bäst du vill att homosexuella är skadliga för samhället och borde skjutas omgående (även om det är synnerligen korkat), men går du ut och säger det under ett torgmöte är det straffbart. Lika så har vi tryckfrihetsförordningen som säger att du har rätt att ge ut texter och böcker, trycka tidningar osv utan att staten får ingripa, så länge du inte genom texterna försöker uppmana till brott eller hetsa mot en folkgrupp. Vad som faller under det senare är däremot rätt luddigt och tja, det ska väldigt mycket till för att passera gränsen för vad som är ok där.

När det kommer till rätten att hålla offentliga politiska möten, ex demonstrationer får alltså inte staten gå in och förbjuda detta, de ska även se till att mötena kan bli av. Vad som däremot är fullständigt tillåtet är att hålla motdemonstration. Det är varje invånares demokratiska rätt att göra sin röst hörd kring budskap de inte delar. Vad de inte får göra är att bruka våld för att tysta motståndare, eller hot om våld i samma syfte. Att överrösta möten är lite av en gråzon, i vissa fall bedöms det som störning av mötesordning, i andra fall som ok ifall mötet ändå genomfördes. Så det finns inga klara regler för exakt hur mycket oljud som får göras.

Det är alltså en demokratisk rättighet att hålla torgmöten och att gå dit för att lyssna, men det är även en demokratisk rättighet att gå dit för att visa sitt missnöje. Att försöka få det till att handla om hot mot demokrati och yttrandefrihet att det hålls aktioner mot ex SD och SvP är således en grov misstolkning av demokratibegreppet och vad yttrandefrihetslagen har för syfte.

Att förorda att de som inte gillar vissa politiska budskap skall stanna hemma eller vara tysta för att ”alla tycker som de vill” är däremot ett steg närmare en diktatur. Om alla ska få tycka som de vill gäller det ju givetvis även för de som vill visa sitt missnöje. Det är en nog så vacker tanke att felcitera Voltaire (”Jag delar inte din åsikt..” etc etc) men det är ytterst priviligierat synsätt. Visst kan jag dö för demokratin, men inte för att folk skall få stå på gatorna och aggitera att jag inte borde existera. En vän till mig skrev häromdagen ”Din yttrandefrihet slutar där mina mänskliga rättigheter tar vid” och det håller jag med om. Jag har en mänsklig rättighet att finnas, att leva, att känna mig trygg fri från förföljelse. De som vill argumentera emot detta får göra det, men de kommer aldrig få göra det ostört.

I valet mellan min egen och andra förtryckta gruppers existens och nazisters rätt att föra ut sin politik ostört väljer jag alla gånger alternativ ett. Makthavare försökte tala Hitler och NSDAP till rätta, motargumentera och visa på deras bristande resonemang, ”ta debatten”. Vi vet hur det slutade, ska vi göra om samma misstag?

Kålsuparteorier och snack om att ”verkliga demokrater” tillåter alla att föra ut sin propaganda ostört är vad som kommer leda oss raka spåret ner i mörkret, vi ser redan vilken värdeförskjutning som skett i samhället till nazismens fördel. För 20 år sedan blev en lärare på ett universitet avstängt för att hon lät en nazist tala inför vuxna elever. Det blev folkstorm och ansågs både oansvarigt och oetiskt att utsätta sina elever för en nazist åsikt då det oundvikligen blev att elever i klassen fick sin existensrätt ifrågasatt. I dagarna slog skolverket fast att i demokratins namn ska SvP tillåtas ha bokbord och tala på skolor ”som vilket parti som helst”. Att de utgör ett hot mot många elever i skolorna är sekundärt. Nazismen har våldet inbyggt i sig, att bruka våld är en del av utövandet av nazism, men vi som drabbas skall bara tysta ta emot detta i demokratins namn? I dag slutar de mänskliga rättigheterna där yttrandefriheten tar vid, ska vi bara tysta köpa det? För mig är svaret nej, vad är det för dig?

Vem håller min hand?

Nazismen växer, hoten från dem ökar. Rasismen växer och hoten det innebär. 2: maj begicks ett terrorattentat i Odessa där över 60 vänsteraktivister mördades av nazister i en kallblodig aktion. Strax innan jul här hos oss attackerades en fredlig demo i Kärrtorp av just nynazister. 1a maj, bara dagen innan attentatet i Odessa marscherade nynazister i Jönköping eskorterade av polis. De var maskerade och beväpnade och bråkade med både polis och motdemonstranter. Utöya, mordförsöket på Showan osv.  Nazismen är en ideologi enbart baserat på våld och hot om våld, med syfte att avskaffa arbetarrörelsen och demokrati. Min vän Bilbo skriver mer om Odessa och vad vi bör dra för lärdomar. Även Adori Rahman skriver bra hos Tempermagazine om hotet från nazismen. Jag kommer därför inte skriva så himla mycket om just nazismens hot i detta, utan mer om en annan aspekt av nazismen: hur vi rasifierade igen glöms bort till förmån för vita.

 

De flesta har rätt bra koll tror jag på vilka nazisterna hatar mest, vänsteraktiva, hbtq personer, rasifierade. Ändå stannar ofta diskussionerna i att det är vänsteraktivisterna som är rädda,och de som lyfts och hörs mest är vita vänsteraktiva. Faktum är ju dock att det är ett val att vara engagerad i antirasism, antifascism osv. Ett bra val, jag säger inget annat, men ändock ett val. Att vara rasifierad eller hbtq person är däremot inget du kan välja, det är något du föds som. Nazsister utgör ett hot mot vita vänsteraktivister enbart när de vet om dennes politiska åsikt, mot rasifierade och hbtq personer är de ett hot alltid. Vi kan inte klä oss och bete oss på ett sätt som gör att vi passerar nazisternas radar, vi är alltid en måltavla för deras hot. Även om en rasifierad person har åsikter åt höger, anpassar sig efter konstens alla regler för att smälta in i det svenska samhället kommer nazismen utgöra ett hot mot hen. Det finns ingen väg att fly, inga åtgärder för att gömma sig.

Ändå är fokuset på vita, på vita aktivister som blir måltavlor pga val av politik. Jag ser ofta vita prata om sin rädsla för nazisters närvaro, sin rädsla för att nazismen växer och hotar deras tillvaro. Jag ser även hur de skriver om chocken när vänner och släktingar uttrycker rasistiska eller tom nazistiska åsikter. Förståelsen, peppningarna och sympatierna kommer alltid i överflöd från andra vita, med råd, och en värmande hand. När jag eller andra rasifierade skriver om vår rädsla däremot blir bemötandet mycket mer avmätt. Ibland känns det som att folk nästan tycker vi borde vara vana, att det väl inte är nått nytt att nazisterna finns och är jobbiga? Samtidigt som vi ska ge lite extra värme till vita som väljer en vänsterpolitisk hållning just för att de då samtidigt (till viss del) väljer att bli en måltavla för nazister.

 

Här i området där jag bor är majoriteten personer med annan bakgrund en vit och svensk. På senare tiden har både SvP och SMR rört sig i området, affischerat och satt upp klisterlappar med budskap om hur vi som bor här borde jagas ur landet. Jag har tom sett klisterlappar om hur vi borde hängas från ett träd. Jag mår dåligt av detta givetvis, det gör mig otrygg, det känns läskigt att veta att de rör sig precis utanför min dörr, att de troligen bara är en tidsfråga innan första våldsdådet kommer. När jag uttrycker denna oro för mina vänner blir resultatet som ovan, är jag inte van? De kommer inte våga attackera iaf. De är säkert få. De siktar säkert in sig på män.
”Pepp” som aldrig möter mina vita vänners oro för nazister. Varför är min rädsla inte lika befogad bara för att de vet, och jag vet, att nazismen alltid utgör ett hot mot min kropp?

Vem håller min hand nu när det stormar? Vem skyddar min rygg när nazismen växer? Vem ser till min säkerhet när SvP marscherar på gatorna? Att staten skulle göra det har jag redan räknat bort, deras ”neutralitet” gör att nazisternas hat får företräde framför min säkerhet. Antirasister och feminister då? Ni som påstår er vara mot nazismen och på min sida? Var finns ni när mitt hjärta rusar och magen knyter sig till en liten boll av rädsla att gå ut för att jag ser hur nya märken från SvP och SMR kommer upp gång på gång på gång. Jag vet ju att ni finns där ute, jag vet att jag inte står ensam. Bara det att ibland vore det så skönt att få en hand i min som lugnar och inte bara hurtiga tillrop om att kämpa vidare, krossa rasismen  nu nu nu för att sedan ge en kram till den vita kamraten bredvid. Jag behöver också en kram ibland.

Nazismens hot finns alltid

Igår på uppdrag granskning undersöktes nynazisters åsikter, bruk av våld och organisering. Ett bra program på det stora hela även om rättsväsendets flathet kring dessa individer fick allt för litet utrymme. Samt faktumet att de lät programmet både starta och sluta med kommentarer om att vänstern också brukar våld. Vilket ju känns som väldigt viktigt att ha med när det tas upp det faktum att nazismen mobiliserar mest folk någonsin i vår historia…eller inte.

Reaktionerna efter programmet var ungefär som väntat. Mängder av människor som pratar om hur hemskt det är med nazister, vilken ”ögonöppnare” detta var, att de blir rädda för nazismen nu osv. Samt en och annan som försöker flika in om att vänstern är lika goda kålsupare.

Men helt ärliga nu. Vi har hört detta förut. Alla vet ju egentligen vad nazister går för. Det är ingen hemlighet att våld är en del av ideologin. Vi vet att de inte tvekar att misshandla, eller mörda, meningsmotståndare. Detta är inte det första program som görs angående nazistiska organisationer, hur de fungerar och deras våldsvurm. Vi har sett det förut. Reaktionerna har vi också sett förut. Ändå är vi kvar och stampar på samma punkt. Ett program görs, folk förfäras, men sedan då? Jo den stora massan går vidare i livet, de som verkligen lever undet nazismens hot kämpar vidare. Försöker få gemene människa att förstå vad som sker, att de är farliga. Tills nästa program kommer och folk förfasas igen.

Efter varje program tänds också hoppet. Är det denna gång allmänheten ska vakna? Är det nu som vi faktiskt ska få se verkliga förslag från regeringshåll på hur detta bekämpas? Kommer detta en gång för alla tas på allvar och inte glömmas bort vid nästa lets dance?

För faktum är ju, att för de som nazismen inte utgör ett verkligt hot för just nu är det lätt att glömma, men för alla oss andra finns hotet kvar, varje dag, året om, oavsett om det visas på TV. Så kan denna gång bli den gången då alla lyssnar, ser vad vi har att göra med, reser oss från TV soffan och går ut på gatorna och faktiskt på allvar motarbetar detta?

1:a maj i Jönköping demonstrerar Svenskarnas Parti med tillstånd från polisen. Kl 11.00 på Västra torget samlas en motdemo. De som kan bör ta sig dit, det är en bra start för att visa att detta program inte faller i glömska direkt. Sen går vi vidare och fortsätter kampen, tillsammans!

Den falska neutraliteten

När jag gick i skolan pratades det minst en gång per läsår om förintelsen och andra världskriget. I varje lärobok, oavsett vilken lärare vi hade pratades det om hur hemskt förintelsen var, hur neutrala Sverige var (sagt med stolthet varje gång) och hur vi hjälpte judarna att komma ifrån kriget mot slutet. På liknande sätt pratades det om slaveriet, det var något USA handlade med och infödda afrikaner samt araber var de som pysslade med infångandet av de personer som sedan skeppades över havet för att plocka bomull på amerikanska plantage.

 

Vad som inte nämndes lika noga (eller i vissa fall alls) var att den där ”neutraliteten” under andra världskriget innebar att nazisterna fick fri lejd genom Sverige, eller att det kom från svenskt håll att det där med judestjärna i passen vore bra så att vi inte skulle släppa in judarna till oss. Sverige var länge tom på Hitlers sida, han var ju trots allt folkligt vald. Det var ju först när det stod klart att Hitler skulle förlora kriget som Sverige på riktigt öppnade gränserna och skickade ut hjälparbetare. När det kommer till slaveriet var det inte en enda lärare eller för den delen annan vuxen som någonsin nämnde att Sverige hade flera slavkolonier och tom var tredje största landet att handla med slavar. Vi var bara så fint neutrala att ingen fick hålla slavar i Sverige och vi tog inte ställning när USA och delar av Europa tog strid för att avgöra huruvida slaveriet skulle fortgå.

 

Idag är neutralitet ett mycket aktuellt ämne igen. Fascismen växer både i Sverige och övriga Europa med flera fascistiska partier som vinner mark. Samtidigt vägrar media ta ställning mot fascismen med hänvisning till att de ska vara neutrala. Med fascismens framsteg blir också rasismen och de fascistiska åsikterna igen mer rumsrena att yttra i det privata. De vädras vid lunchen på jobbet, på familjemiddagen, bland vänner. Ofta hör jag personer som lite besvärat säger att de inte vill ta ställning, att de inte vill skapa dålig stämning och därför håller sig neutrala, att de inte vill värdera.

 

Tidigare i år gick SVT/SR ut med en skrivelse om att de skulle förhålla sig neutrala under valåret, detta ledde bland annat till att Soran Ismail som är en av radiopratarna för SR tog ”time out” tills valet varit eftersom hans ställningstaganden mot rasism och mot SD inte ansågs neutrala. Ungefär samtidigt spreds ett brev som en löpeld i sociala media där public service anställda uppmanades tänka på sin neutrala hållning även privat och inte dela ställningstaganden mot rasism, för mänskliga rättigheter och dyl. Det är självklart inte bara public service som vägrar ta ställning för MR eller mot rasism i neutralitetens namn, i princip alla annan större media gör samma sak. Ex tillät DN en mycket rasistisk annons på en helsida i sin tidning med hänvisning till neutralitet och vikten av att låta ”alla röster höras”.

 

Vad vill jag nu ha sagt med alla dessa exempel? Jo detta: Även neutralitet är ett ställningstagande. Tar en inte ställning för mänskliga rättigheter betyder det att en indirekt tar ställning för de krafter som motarbetar MR. Tar en inte ställning mot rasism betyder det att en tillåter rasismen att frodas osv. Det går inte att vara neutral när det kommer till förtryck. Du kan vara neutral i huruvida du tycker gouda är en smaklig ost eller ej, men du kan inte vara neutral i om rasifierade ska ha samma rättigheter som vita, om grupper ska slippa kränkningar eller för den delen om fascistiska partier ska få utrymme i media utan ifrågasättande.

 

Denna påstådda neutralitet ger också en förskjutning i fråga om värderingar, var gränser dras för det acceptabla och vilka åsikter som ses som rumsrena. Detta syns tydligt i hur media beskriver SD före och efter de kom in i riksdagen. Innan deras intåg var media enade, de var ett främlingsfientligt och starkt problematiskt parti. Nu är de ett av 8 riksdagspartier och har med detta vunnit legitimitet. Att vara emot SD är att inte vara neutral, att ta ställning mot SD är tom ofta ansett som att vara ”extrem”. Detta flyttar i sin tur gränserna för om SDs retorik, politik och åsikter är att anse som ”neutrala” att släppa fram måste det till extremare åsikter för att det ska ses som extrema åt höger, samtidigt som det behövs mindre för att anses extrem på vänsterkanten. Detta såg vi klart och tydligt i en artikel hos SVT där hat och rasistsajten beskrevs som en ”nyhetssida många SD medlemmar gillar att läsa”. Att Avpixlat sysslat med mängder av påhopp, rasistiska uthängningar och att kommentarsfälten haglar med mordhot, våldtäktshot och hot i största allmänhet fyllda med rasism och sexism gör det till allt annat än en nyhetssajt. Ändå var det så det valdes att beskrivas, varför? För neutraliteten då SD toppar bevisats ha stort inflytande över Avpixlat, då tom Jimmie Åkesson uttalat sig positiv till sajten. På samma vis har SD gått från att beskrivas som neofascistiskt, främlingsfientligt och rasistiskt till att beskrivas som ”högerpopulistiskt” och Svenskarnas parti, ett tydligt nazistiskt parti har börjat omskrivas mer neutralt som ”högerextremt”. Frågor som tidigare inte ansågs det minsta relevanta eller rakt av rasistiska ställs nu i bästa sändningstid, tex ”Hur mycket invandring tål Sverige?”. För att inte anklagas att ta ställning anammas en rasistisk retorik och gränserna för rumsrena åsikter flyttas ytterligare lite, och sen ytterligare lite. En stor ängslan att anklagas för att inte vara neutral slår rot, så hårt att det som sagt tom anses ”oneutralt” att stå upp för sådant som borde vara självklarhet, som mänskliga rättigheter.

 

Det jag vill att alla som läser denna text ska ta med sig ut i livet är detta: Det finns ingen sann neutralitet, för i neutraliteten får fascism, rasism och förtryck sin näring och växer. Våga ta ställning!

SD, ett parti bland andra?

Som vi alla vet kom Sverigedemokraterna (SD) in i riksdagen efter förra valet. Detta har lett till att de fått en viss legitimitet och ofta upprepas det att de är folkligt valda och därmed borde behandlas som ”alla andra partier”. Frågan är då, är verkligen SD ett parti bland andra som kan behandlas på samma vis som tex S eller M? Svaret för mig är enkelt: Nej det är de inte.

 

SD härstammar från nynazistiska grupperingar och även om de putsat fasaderna har inte den egentliga argumentationen ändrats över tiden, de påvisas också ständigt nya kopplingar till rasistiska och nazistiska grupperingar. Ett parti som vill inskränka demokratin och tydligt diskriminera stora grupper människor i landet är inte ”ett parti bland andra”. Tvärt om är de ett stort hot och bör behandlas därefter. Här kommer lite exempel på propaganda från SDs historia. De flesta användes i slutet av 90-talet.

ImageImage

Image

 

Verkar denna propaganda komma från ett parti bland andra? Nej inte riktigt va?

 

Även om SD topparna (eller ja, främst Jimmie Åkesson om vi ska vara ärliga) har tränat språket för att låta finare, klätt sig i kostym och mildrat sina åsikter finns grunden kvar. Grunden som utmålar invandringen som ett hot och som skyller ja..allt negativt på invandrare.

SD påstår sig inte vara rasister eftersom de inte pratar ras. Detta är egentligen bara ett spel för galleriorna för rasister är de lika fullt. Ras har bara bytts ut mot ”etnicitet” eller ”kultur” men innebörden kvarstår, vita infödda svenskar är lite finare, lite bättre än andra och bör därför bevaras. Att de vill begränsa demokratiska rättigheter är däremot inget de gömmer undan utan står för helt öppet. Bland annat vill de förbjuda invandrare och deras barn att uttala sig negativt om den svenska staten och kungahuset. Något Jimmie själv kommenterar såhär:

Image(Bild SDcitat.se)

Vi har även politiker inom SD som tycker att det är rimligt att i en riksdagsdebatt ogiltigförklara motdebattörens argument med att han är invandrare:

Image

Så sent som 2004 var SD fortfarande tydligt emot utomeuropeiska adoptioner med hänvisning till att barnen som kom skulle vara för kulturellt olika och att det vore grymt att beröva dem deras rätta kultur. Därför skulle alla statliga ekonomiska bidrag slopas.

Jag tycker även att SD röstare och gräsrötters åsikter säger rätt mycket om partiet, det kan inte vara en slump att de drar till sig mängder av nazister och rasister eller hur?

Som tex denna dam som är fd aktiv i SD:

Image

Eller vad sägs om denna propagandabild runtskickad av SD sympatisörer?

Image

 

Nu är dock SD inte bara ett parti som är emot invandrare och personer med utländsk härkomst. De är även ett parti som är emot kvinnans frihet, HBTQ personer och personer med funktionsnedsättningar. Bland annat vill de inskränka aborträttigheten, propagera för begränsad användning av p-medel (för att ”gynna” barnafödande), kallar unga flickor som gör abort för egoister osv. Utöver det har de fler än en gång skrivit nedvärderande om homosexuella, transpersoner och andra inom HBTQ rörelsen. Får de makten vill de förbjuda samkönade äktenskap och att regnbågsfamiljer adopterar. Deras enda argument för att vara ett HBTQ vänligt parti är att de är emot islam..

 

Utöver detta kan vi fråga oss: Hur många andra partier har personer som tar kort av, och hänger ut, personer som protesterar vid deras torgmöten eller debatterar emot vid deras bokbord? Hur många andra partier har folk som direkt mordhotar meningsmotståndare som protesterar mot deras politik? Hur många andra partier kallar en sida som bland annat hängt ut, mordhotat, våldtäktshotat och kränkt minderåriga barn för ”en sund politisk röst på internet”?

 

Bara dessa frågor och svaren på dem bör räcka för att förstå att SD inte är ett parti bland andra, som kan behandlas på samma vis som övriga partier i riksdagen. Att de är demokratiskt valda är inte en garanti för ett demokratiskt parti, det är heller inte en garanti för att de om de kommer till makten bevarar demokratin. Uttjatat exempel men ändå viktigt: Hitler var också demokratiskt vald, det tog lång tid innan motstånd restes mot honom just på grund av att folket valt fram honom och hans parti. För en gångs skull kanske vi ska lära av historien och inte upprepa den?

Läs mer om SDs företrädare och den politik de står för här och här, eller kolla in Expos sida om SDs historia och politik.