Etikettarkiv: rasism

Mobbning med rasistiska motiv är fortfarande mobbning.

Jag kommer ihåg min första dag i skolan. Jag hade sett fram emot den sådär som de allra flesta ser fram emot skolstarten. Spännande, pirrigt, något nytt som betyder att en blivit stor. Dagen innan åkte vi och hämtade min farmor från hemmet hon bodde på. Hon ville absolut vara med och skicka iväg mig till min första skoldag. Det var pappa som var med mig första dagen i skolan. Jag skulle gå i en åldersmixad klass. Ca hälften av oss skulle börja ettan, den andra halvan åk två. När vi kom hem var jag glad och uppspelt och berättade för farmor att vi fått vår första läxa: slå in skolböckerna i papper så de skulle hålla bättre. Jag visste inte då att det skulle vara en av få bra dagar jag hade i skolan…. 

Ganska snabbt började nämligen barnen i klassen mobba mig. Jag var ful. Min hud var ful för den var brun. ”Walla balla n*** mamma” skrek de efter mig på rasten. Jag hade 3 vänner. Varav 2 kom och gick lite som de kände för. Ibland dög jag, ibland tog de mobbarnas sida. Jag klandrar dem inte idag för vad som hände då. Vi var barn och alla kämpade ju för att nå popularitet. Att ge sig på mig kunde ge högre status iaf för stunden. Jag mins en gång hur en av mina vänner utan förvarning tog mitt huvud och körde det hårt rakt in i en tegelvägg. Därefter ljög hon för lärarna om vad sombarnet hade hänt. De skällde på mig och tog mig sedan till sjuksköterskans kontor där jag lämnades ensam. Jag var yr, mådde illa och hade enormt ont i huvudet. Jag mins att jag somnade där på britsen när läraren gått. Hon kom tillbaka efter lektionen och slog fast att jag mådde bra nog för att vara med på resterande lektioner. Att min vän gjort fel som slog mitt huvud i väggen blev det aldrig något större samtal kring. Något av mina starkaste minnen från skolan är just kring detta, de vuxnas problem med att våga se att jag mobbades. Eftersom all mobbing hade en rasistisk botten ville de inte se. Istället skyllde de på att killen som hävdade att jag stank för att jag kletade in mig i bajs varje morgon för att göra min hud brun var kär i mig. Tjejerna som snackade skit och hotade mig var ju bara avundsjuka och i grund och botten var det bara missförsånd. Eller så var jag ju själv med och drev fram det hela genom att vara kaxig, stå på mig och slå tillbaka verbalt mot deras glåpord. 

Bilden ovan är från när jag var ca 9 år gammal, kanske yngre. Jag mins inte riktigt. Vad jaggör mins är iaf att när den bilden togs hade jag börjat ha återkommande fantasier om att ta mitt liv.. 

När jag började högstadiet gick mobbningen från hemsk till helvetet på jorden. Jag var van vid att känna ångest inför skolan. Att veta att jag skulle vara utanför och tvingas stå emot glåpord och hån. Det som förvärrade det hela var att våldet ökade. I korridoren på väg till en lektionbörjan kunde jag plötsligt få en knytnäve i bakhuvudet, i kön till maten kunde det plötsligt komma ett slag i ryggen som fick mig att tappa andan. På skåpet klottrades nazistiska symboler och ord. Det kastades sten på mig, hojtades att jag skulle dra hem till Afrika och spreds rykten. EN lärare tog det på allvar och försökte få någon ordning på det hela. Tyvärr sjukskrevs han och de övriga lärarna tittade bort. 

I åk 8 började jag självskada. Smärtan av att skära i mig var lättare att hantera än smärtan i själen. När jag började gymnasiet hade jag inga vänner kvar. Jag lyckades få två nya i klassen men i övrigt var allt somjag innan. Rasistiska glåpord och utanförskap vartill min vardag. Vid detta laget var min enda tanke att räkna ner hur lång tid jag hade kvar till studenten. Tills jag kunde flytta och börja om på nytt. När jag till sist tog studenten blev det slutet på 12 år av mörker, ångest och ensamhet. Det jag beskrivit här är bara ett axplock av allt som pågick. Att få med alla detaljer skulle bli allt för tungt att läsa. 

Idag har jag få goda vänner. Jag litar helt enkelt inte på att någon verkligen vill vara med mig för att de gillar mig för den jag är och inte för vad de tror att jag kan göra för dem. Alla åren av mobbing och övergrepp har helt enkelt skadat min tillit till människor i grunden. Jag vet att detta gör mig till en udda människa att ungås med, att jag inte är den enklaste att försöka komma nära. Samtidigt har jag idag en större säkerhet på mig själv än jag nånsin haft tidigare och betydligt enklare för att helt enkelt skita i vad andra tycker om mig. 

Resan för att bli en mer hel människa har egentligen bara börjat, men jag är iaf en bit på väg. Jag har förlåtit de somsom mobbade mig, men jag kommer aldrig fullt ut kunna förlåta de vuxna som ville vifta bort mobbningen med att rasismen ju egentligen inte var så farligt, inte var något att ta åt sig av eller berodde på missförstånd. Jag kommer aldrig förlåta att de såg, men vände mig ryggen. Ärren på mina armar, alla bulor och blåmärken har bleknat och försvunnit. Ärren påminner mig om de där åren, men det är ärren på insidan som aldrig slutar skava. Som fortfarande kan viska i mitt huvud att det jag gör inte är bra nog. Att min blogg är skit, min fb sida det sämsta någonsin, att allajag mina texter suger och att ingen egentligen gillar mig. 
Hur mycket jag än vet att det inte längre stämmer finns osäkerheten där. För detta är vad mobbning gör med en människa. Det bryter ner en totalt och de bitar som överlever räcker inte alltid till för att bygga upp en hel människa igen. Mobbning är alltid mobbning oavsett vad mobbarna skyller på. Rasism är i sig en form av mobbning och jag hoppas verkligen vuxna i dagens skola vågar ta tag i problemet. 

Till andra som just nu går igenom detta, eller har gjort det: Ge inte upp! En dag blir det bättre och ni kommer finna någon somsom uppskattar er för den ni är. Om någon vill prata går det alltid att maila mig på vardagsrasismen@hotmail.com eller via min facebooksida jag lovar att svara. Stay strong ❤ 

Annonser

Terrorismen slog till igen, och nu då?

JAG TAR AVSTÅND FRÅN TERRORISM! 
Så, då var den självklarheten sagd. Kan vi move on lite? Folk tycker vi ska prata om vad vi kan göra åt terrorism. Så låt oss prata. Men först vill jag bara här säga att nej jag kommer inte i detta inlägg länka några källor. För detta kommer från böcker jag inte orkar (ja jag är lat) kolla om det finns som e-book. Kör Google scholar eller kolla in adlibris efter böcker om kriminalvård baserad på forskning och förlita er inte på att all info finns sammanfattat en läkning bort. Det finns massor av texter och böcker om det jag kommer skriva nu, sortera det som fake eller leta själv upp info, valet är fritt.
Så. I spåren av gårdagens attentat. Vad kan egentligen göras? Jag kikade in lite på Lamottes Facebook för att se kommentarerna. Jag har också i den mån jag hunnit kollat på vad folk skriver till mig. Av de som inte bara håller med ser jag en röd tråd som kan sammanfattas med att många verkar tro att vägen bort från terrorism är:
* Sluta dalta med invandrare.

* Ha tuffare fängelser våra är ju som semester.

* Stäng gränserna, om inte helt så förbjud iaf män från att komma hit. 

* Fler poliser som ska vara brutala och ta till med hårdhandskarna mot ”packet”.

* Hårdare straff och fler utvisningar. 

* Sluta dalta med invandrare. 


Men vad säger egentligen forskning och undersökningar om denna väg? Jo den är entydig: hårda straff avskräcker inte. Tuffa fängelser leder till mer återfall och att folk går från mindre allvarliga brott till riktigt grova. Tuffare mer oempariska poliser leder till tuffare mer oempariska kriminella. De grova brotten ökar. Fler brottsoffer skapas. Utanförskap cementeras och dragningar till extrema rörelser lockar mer. Är det verkligen den vägen vi vill gå? För mig är svaret Hell No! 
I auktoritär högerns öron låter det såklart som överdrivet naivt blaj av typen ”Vi ska kramas till alla är snälla”. Vilket vi såklart inte ska men visste ni tex att husarrest och fotboja är mer avskräckande än fängelse? Att många kriminella upplever fängelse oavsett hur tufft det är att föredra framför husarrest eller fotboja? Det finns faktiskt öht ingen forskning som visar att fängelser har någon som helst effekt på mängden brott som sker. Den enda gången det egentligen är relevant med förvar i fängelse är med personer som helt uppenbart utgör en STOR fara för samhället pga avsaknad av empati. Sådana som redan idag sitter inne på obestämd tid i Sverige.  
När muslimer från en rad länder (både sunni och shiamuslimer) tillfrågades om sitt stöd till grupper som Daesh var ålder, kön, utbildning och fattigdom fyra tydligt starka komponenter i om stöd gavs. Unga män med låg utbildning och som levde i fattigdom hade hög grav av förståelse och sympati med Daesh. När de gavs utbildning om demokrati, vad Daesh faktiskt gjorde och stod för utöver sina egna tillrättalagda propaganda texter sjönk sympatierna kraftigt. Från en majoritet till en minoritet. 
Kriget mot terrorism kan inte ske med vapen. Vapen kanske stoppar ett attentat här och var pga dödar den som tänkte utföra det, men så länge samhället står kvar på samma punkt kommer det finnas nya unga arga män redo att ta dennes plats. Vi kan hugga huvuden av hydran i en evighet men först när vi dödar dens hjärta kommer huvudena sluta växa tillbaka. 


På sikt vinner vi kampen genom utbildning, stöd för att få demokratin att växa sig starkare runt om i världen. Genom att stå fast vid att detta är viktigt och inte tumma på det genom att ex låta Turkiets styre bli allt mer totalitär utan att säga ifrån. Feminismen är också en viktig komponent. Vi måste samarbeta över länders gränser för att lyfta kvinnors position i världen. Ge rätt till utbildning för _alla_ inte bara pojkar/rika. När folk ges möjlighet att lära sig läsa får de också en möjlighet att ta del av information bort från det deras ledare sprider. De kan skapa en mer nyanserad bild och hand i hand med detta följer demokratin. 
Människor med utbildning, en trygg bas i livet med mat, husrum och frihet från krig, en tro på framtiden och en känsla av att spela roll lockas inte av extremism. Människor som känner att samhället skiter i dem, som känner att livet rinner dem förbi och att allt går åt helvete däremot, de lockas av extremism. De lockas av samhörigheten, av att få utlopp för sin rädsla, frustration, ilska. Av att få höras och betyda något i någonting större än dem själva. Å därför blir de farliga. För att de känner att de har allt att vinna på våldet, men inget att förlora.


Skapar vi ett ännu hårdare samhälle där polisen är mer brutal, där fängelserna är hårdare och straffen längre skapar vi också ett samhälle där allt fler kommer hamna i en situation där de känner att de inte längre har något att förlora. Går vi den vägen skapar vi fler farliga män. Är det verkligen vad vi vill?

Några sista ord till Lotta Gröning

Hej igen Lotta! Tack för ditt svar på mitt öppna brev. Jag tänkte ta och bryta ner det du skrev bit för bit här, som en sista replik. Vi tar det från toppen och ner helt enkelt:

Hej Paula! Jag har med stort intresse läst ditt öppna brev till mig och även med viss förvåning. Om du ska vara trovärdig i din kritik bör första regeln vara att du läser min krönika ordentligt. Det är oseriöst att kritisera mig för något jag inte har sagt eller drivit. Men jag vet att ni i er krets använder er av en strategi där ni själva bestämmer vad er utsedda motståndare har sagt. Jag har inte krävt att SD ska släppas in i politiken. Jag skrev ” Jag är absolut ingen SD-anhängare men jag måste ändå ställa frågan till alla dessa offentliga gråterskor, lever vi på samma planet, delar vi samma verklighet? Vad är ert alternativ?”

Jag känner inte för någon lång utläggning i skriftspråkslära och retorik, men om någon spenderar en inte helt kort text med att besvara den retoriska frågan ”vad är ert alternativ?” (till att låta M samarbeta med SD och därmed släppa in dem i politiken på allvar) och där slutsatsen i texten blir att det inte finns något annat alternativ som är ”bra”. Ja då är det faktiskt, i praktiken, exakt samma sak som att säga SD bör släppas in i politiken. Men eftersom du verkar vara ute efter att finlira med semantiken för att hävda att den enda rimliga tolkningen av din text är felaktig så vill jag bara påpeka: Inte på ett enda ställe i min text står det att du _kräver_ att SD skall släppas in i politiken. Faktum är att jag inte ens skriver att du vill att de ska släppas in i politiken.

Ja Paula jag bor också i en liten håla, Jag bor i en kommun med knappt 5000 invånare som tog emot 900 asylsökande. Jag kan inte säga även fast kommunalrådet grät i radio att rasismen varit särskilt närvarande hos oss. Tvärtom ställer människor upp för de asylsökande. På landsbygden i små kommuner särskilt norrut välkomnas flyktingar ofta med öppna armar. Problemet blev när vi släppte in så många att kommunerna inte klarade sitt uppdrag och människorna som flytt krig och elände sattes i förvar och bröts ner. Jag har skrivit mycket om en ohuman asylpolitik. Om du tror att lösningen är att driva på kommunpolitikerna har du inte överhuvudtaget inte förstått Sveriges organisation när det gäller asylpolitiken. Det är Migrationsverket som bestämmer hur mycket folk som placeras i olika kommuner utifrån en upphandling där den som har billigast boende vinner.

Hmmm…. du startar med att anklaga mig för att inte ha läst din text ordentligt och lägga ord i din mun. Samtidigt är det ju exakt det du gör här? Det jag skrev om att bilda opinion och även lägga press på lokalpolitiken handlade inte enbart om asylinvandringen. Det handlade om _all_ politik. Du tar det så självklart att alla problem som människor upplever i sina liv beror på asylinvandringen och att det är den enda relevanta frågan att du utgår ifrån att jag inte kan ha syftat på något annat än det. Det säger en del om dig…. Jag nämnde landsbygden, lågavlönade yrken och oron bland de arbetande samtidigt som jag nämnde invandrare. Varför? Jo för att du i din text indirekt gör ett likhetstecken mellan lågavlönad=SD röstare. Landsbygd=SD röstare och helt tiger om alla de inom dessa områden som själva är invandrare och aldrig i livet skulle rösta på SD. Du debatterar som om dessa människor inte finns! Du frågar i slutet av din text om jag ens bryr mig om asylsökande. Givetvis gör jag det och just därför vägrar jag köpa en bild av samhället där deras existens osynliggörs eller bara visas upp i negativa artiklar där de utmålas som ett problem! Att du dessutom har mage att hävda att jag, som själv gång på gång hotats med allt från att mördas till grova våldtäkter skulle hota andra är beyond absurt. Jag har aldrig hotat någon och tänker inte göra det heller. Hot är inget jag någonsin står bakom, och det skulle du veta om du tagit dig tid att kolla upp vem jag är istället för tröttsam slentrian om den aggressiva bruna kvinnan. Jag tänker inte säga att du är rasist, men att reflexmässigt utmåla en rasifierad kvinna som aggressiv, hatisk och hotfull är rasism….

När det gäller kriminaliteten i förorterna har jag följt den också på nära håll. Du verkar mest ha suttit och slagit på nätet och ger en bild som passar ditt syfte.

Jag måste fråga dig har du någonsin funderat över varför väljare lägger sina röster på det som etablissemanget kallar för rasism, främlingsfientlighet och nationalism. Det finns en röd tråd som återkommer i nästan alla länder i väst. Det är folket mot etablissemanget.

Nej Lotta, jag har inte bara suttit och slagit på nätet. Men snyggt försök till att förminska min kunskap. Du fortsätter att lägga locket på om att invandrare är överrepressenterade som brottsoffer. Istället hoppar du till att köra en copy paste från din första text. Klart jag har funderat på varför vi har denna röda tråd av en framväxande fascism och rasism i samhället. Det finns flera delorsaker till detta bla:

  • Ekonomisk otrygghet när kapitalismen sviktar, vilket den gör med jämna mellanrum pga så fungerar det med kapitalism.
  • Snabbare nyhetsflöde pga internet där en falsk bild av exploderande nivåer av brott och framförallt grova brott skapas och ger en känsla av otrygghet. Detta trots att brottsnivåerna minskat sedan 90 talet.
  • Att media tagit en mer öppen opinionsbildande roll där rubriker och även innehåll byggs för att generera mest ”klick”. Detta medför paradoxalt nog att allt fler vänder sig till ”alternativa media” med tydliga agendor för att få sin information om samhället idag.

Vi kan nämligen se en annan röd tråd kring den växande rasismen och fascismen, nämligen den att dessa typer av rörelser _alltid_ vuxit i tider av oro. Vid ökade klassklyftor, krig eller ekonomisk nedgång har nationalism, högerextremism och rasism fått fäste. Det är trots allt så Daesh fått sympatier och Hitler kom till makten…. I Sverige har vi ingen ekonomisk kris, men vi _har_ ökande klyftor. Vi har vårdföretag som plockar ut hundratals miljoner i vinster samtidigt som sjukhus lägger ner för att landstinget inte har råd att driva dem. Vi har en uppgång i bostadspriser där allt fler hus passerar 10 miljoner i kostnad, samtidigt som allt fler inte ens kommer in på bostadsmarknaden. Om du faktiskt, på riktigt, ville förändra och mota SD i dörren varför nämner du inte med ett ord dessa saker? Varför ignorerar du helt den bit av min text där jag lyfter en del av allt _bra_ som gjorts politiskt och som faktiskt förtjänar att synas istället för bara ännu en rubrik om ”samhällsförfallet”. 

Du återkommer hela tiden till att det är folket mot etablissemanget. Media är en del av det. Att skriva för en av Sveriges största tidningar är att vara en del av det. DU är en del av etablissemanget. Precis som SD. Sluta försöka utmåla både dig och SD som om ni står utanför det hela.

Jag ställer samma fråga till dig som du ställt till mig; varför vill du hjälpa SD att lyckas? Begriper du inte att du är guld värt för dem? Du ger dem sin särställning du angriper och hatar du mobiliserar nättroll och utnämner människor inklusive jag till nazister. Sover du med gott samvete har du kontroll över din svans?

Denna sista del gör mig ärligt talat bara förbannad. Märker du inte själv hur hela din text bygger på att projicera på mig att jag gör vad du själv gång på gång gör dig skyldig till? Jag har ALDRIG kallat dig nazist, jag har ALDRIG mobiliserat nättroll, jag har INTE varit det minsta hatisk i min text. Jag utmålar inte alla SDs väljare som varken rasister eller nazister, men SD ÄR ett rasistiskt parti med nazistiska rötter som fortfarande hänger med. Varför vill du snacka bort det?

För bara 5 år sedan jobbade SD aktivt emot att svenskar skulle få adoptera utanför norra europa, motiverat med att barn från asien, afrika eller sydamerika var för ”kulturellt olika” för att passa in i ett svensk samhälle. SD vill införa olika regler för medborgarskap beroende på var en är född där den som är född utanför Sverige alltid skall kunna förlora sitt medborgarskap, även om denne inte har något annat medborgarskap än svenskt. SD pratar om människors nedärvda ”essens” som inte kan undertryckas utan att leda till problem och därför bör människor i mesta mån leva i samhällen som är etniskt och kulturellt homogent. Allt detta är rasism. Vet du ens vad det är för parti vars politik du försvarar som rumsren bara för att de fått väljare? För det verkar ärligt talat inte som så.

Slutligen vill jag bara göra klart att är det något jag är så enormt dödligt trött på så är det offentliga skribenter som i högsta grad är en del av det etablissemang de skriver hånfulla texter om som utmålar mista kritik som ”hat”. Sorry not sorry men kritik är inte hat, och i ett demokratiskt samhälle har vi rätt att ifrågasätta varandras åsikter. Att du inte gillade min gör mig varken hotfull, hatisk eller till ett troll. 

MvH/ Paula

Lottas svar i sin helhet hittar du här: http://forfuture.se/oppet-brev-till-paula-som-underhaller-vardagsrasismen/

Öppet brev till Lotta Gröning

Hej Lotta! Detta är ett öppet brev till dig som ett svar på frågan vad alternativet till att släppa in SD i politiken skulle vara. Eller ja…kanske är det inte så mycket ett direkt svar på frågan som allmänt filosoferande kring din text i största allmänhet. 

Först av allt, i din text är det helt enormt tydligt att det du räknar som marginaliserade väljare/grupper är vita normsvenskar. Eller du kanske inte är medveten om att det finns fullt med personer med utomnordisk härkomst även på landsbygden? Bland lågavlönad vårdpersonal? Bland industriarbetare? Faktum är ju till och med att många invandrargrupper hänvisas till just dessa typer av arbeten för att de räknas som ”lågkvalificerade” och vita svenskar vill själva syssla med något finare. Faktum är att många invandrargrupper hänvisas till landsbygden för där finns plats, boenden och kommuner som välkomnar tillskott i befolkningen så bygden skall överleva. Jag bor själv i en liten håla. Jag känner av medias ointresse, politikernas vända ryggar där bara storstäderna räknas. Men lösningen är inte att rösta på ännu ett högerparti med samma fokus på storstaden som alla andra, inte heller att hjälpa till att utmåla dem som rumsrena. Lösningen måste vara att driva på lokalpolitiker och bilda opinion. Fast det är ju jobbigare och mindre klickvänligt än att skylla allt på ”etablissemanget”. 
 
När du skriver som du gör blir det så uppenbart att du exkluderar alla de som SD inte bara är emot, utan fullkomligen hatar. Det du skriver exkluderar över 20% av befolkningen. Det är fler än SDs väljarskara, bara alla de invandrare SD vill kasta ut utgör lika många som de som röstar på SD. Varför skriver du inte krönika efter krönika om dessa exkluderade väljare? Det är trots allt den grupp som har absolut lägst valdeltagande…. Samtidigt är det dessa 20%+ som är de som främst oroas av de hot och våld du nämner. För det är de som främst bor i de mest våldsamma områdena i Sverige och därmed oftast utsätts för våld. De är de som får leva med att så gott som dagligen bespottas, hotas och hånas bara av att gå in på ett bibliotek eller vandra längs en gata. Det är mot dem afrofobi, invandringshat, transfobi,homofobi och rasistiska hatbrott riktas. Den form av brott mot enskild individ som ökat mest. Om detta talar SD inte ett dugg. De pratar om att invandrare är överrepresenterade i brott, aldrig om att de är ännu mer överrepresenterade som brottsoffer. De pratar fina ord om pensioner och svenska arbetares löner och rättigheter. Samtidigt som de aktivt röstar emot alla förslag som skulle ha gett deras väljare vad de önskat. Om detta håller du själv tyst. Detta är inte din första text med stöd till SD, du verkar också gilla att förknippas med bilder av svensk vacker natur ihop med dessa texter. Samma typ av bildspråk SD själv gillar att nyttja om det fina oförstörda svenska idyllen som invandrarna nu hotar att förstöra….och du vill hjälpa SD lyckas, varför?

Du pratar om etablissemanget. Men SD har nu i snart 8 år varit en högst aktiv del av etablissemanget. Att vara ett av Sveriges största partier gör nämligen att en tillhör toppskiktet. Varför tillåter du, ja tom driver på, att SD skall slippa ansvar för den politik de redan för, varför accepterar du bilden av SD som ounderdogs när de tillhör gräddan? Varför köper du så okritiskt deras bild av att vara maktlösa och utstötta när de i själva verket är bland de i Sverige med mest makt just nu? De styr det politiska samtalet, de bjuds in i debatter, föräldrar går så hårt åt skolpersonal om att de inte får lära ut ”PK propaganda” att skolor måste sätta upp regler för hur föräldrarna får kontakta dem. De hotar och pressar bibliotek att gå ifrån sina inköpsregler för att just de böcker de gillar ska behöva köpas in av vartenda bibliotek i hela Sverige. Det finns i princip inga som får synas och höras så mycket som SD och deras väljare men ändå väljer du att kalla dem marginaliserade? 

Ett alternativ till att normalisera SD ännu mer vore att sluta fokusera på SD och faktiskt lyfta den politik som förs UTAN SD. Varför inte skriva mer om den positiva effekten av gratis medicin till barn som hjälp framförallt ensamstående mammor enormt? Varför inte nämna att den mest vårdtunga och samtidigt fattigaste gruppen i vårt samhälle, äldre över 85, nu har gratis sjukvård? Varför inte prata om den politik som försökt genomföras som hade hjälpt dessa marginaliserade grupper men som röstats ner av högern (inkl SD)? Såsom krav på att offentliga upphandlingar måste ha kollektivavtal. Hårdare tag mot frakking. Utökade förmåner för pensionärer. Eller passar det inte in i din världsbild där SD bara är små missförstådda busiga pojkar och alla andra  (låt oss vara ärliga främst vänstern) som passiva mähän? 

SD är ett rasistiskt parti. Att rösta på dem är att rösta för rasism. Detta kan man likt du gör försöka bortförklara till dödens dagar men det ändrar inte fakta. Det är inte någon ”påstådd rasism” som du lite ironiskt skriver, det handlar om faktisk rasism. Du som har adopterat barn kanske borde fundera en vända till på alternativen själv. För den väg du vill vandra hand i hand med SD kommer skada ditt barn. För hur mycket du än ser hen som svensk, var medveten om att hen i SDs ögon aldrig kommer ha en självklar plats i detta land. Rasismen och politiken SD för är ditt barn inte skyddat emot bara för att du tycker det borde vara så. Hen är lika utsatta som vilken annan icke nordisk invandrare som helst. Det kanske du bör beakta när ”gråterskorna” försöker varna dig och alla andra för vad rasism i finrummen leder till. Jag lovar att gråta för och kämpa för även ditt barn, nu när du underskattar faran SD  utgör i vår framtid.

 
MvH/Paula, 11/3-2017

Lottas text finner du här: http://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/ni-som-nobbar-sd–vad-ar-alternativet/

Köp svenska tomater och va lite tacksam!

Det kom ett Mail till mig från Jenny som å sin väns vägnar ville dela med sig av hans upplevelser av att ses som ”den andra” här i Sverige. En berättelse om mellanförskapet, om att höra till fast ändå inte. Om att vara ”den andra” både här, och i föräldrarnas hemland. Den där känslan av att inte få höra till för att andra ska definiera vem man är: 

​”I somras berättade en vän för tredje gången på kort tid om hur han blivit utsatt för rasism och fördomar på Stockholms gator, bussar och mataffärer, bara för att hans föräldrar kom hit från Iran för nästan 30 år sedan. Någon hade skrikit ”You fucking Arab, you scumbag, you are the reason for all the shit in the world, burn in hell you fucking Arab” som cyklade förbi honom, en annan hade utan orsak sagt på engelska att han inte följde de svenska reglerna på bussen och ytterligare en hade sagt att han borde köpa svenska tomater för att visa tacksamhet. Då skrev jag i ilska en text och frågade om de någonsin tänkte på vad deras ord och handlingar innebär och hur de kunde hunsa en annan människa så respektlöst. Den blev kvar i datorn. När det nu finns en folkvald president i USA som vinner makt på människors rädslor och fördomar måste jag försöka hjälpa till att ge röst åt min vän för det behövs mer än någonsin. 

De där människorna på gatan, bussen och i affären verkade inte ens tänkt tanken att han är född och har bott i Sverige hela sitt liv och tvingats leva med de här grymma beteendena lika länge. För det är väl grymt när någon annan ännu en gång skapar en känsla som han har så svårt att sätta ord på att han skickade en rad ur en sångtext, för att uttrycka det. ”Här i Sverige är vi svartskallar, invandrare, utländsk- men i mitt ”hemland” blir jag kallad för svensk…” Att möten som det här gör att han inte kan svara på frågan om han är svensk eller inte. När det händer och det gör det regelbundet, kan han inte hitta ett sätt som känns ok att reagera på. Ska han ta emot kränkningarna och gå vidare (känns extremt fel), bli arg (känns ännu mer fel och kontraproduktivt) eller starta en diskussion (man ska inte behöva försvara sig för att man har ett annat ursprung). Kommentarerna i parenteserna är hans.

Allt det han berättat visar att andra har tagit sig friheten att bestämma vem han är i hela hans liv. Vilken typ av människa och var han hör hemma, som allt för ofta blir ingenstans. Han har nog hoppats att det skulle bli bättre men idag är det värre än någonsin. Fler och fler, som får mer makt kan inte längre se människor utan hot, terrorister och fundamentalister i alla som har eller ser ut att ha ett visst ursprung. Fördomarna ger min vän den isande smärtan och tärande ilskan i att aldrig bli helt accepterad. Och han är inte min enda vän som vittnat om liknande händelser. Soran Ismail bevisade hur mycket fördomar vi bär på och hur lite de stämmer överens med verkligheten i en tv-serie nyss. Att det påverkar och lurar oss blev glasklart i hans ärliga och självutlämnande utforskande. Den borde alla se och nu! Och tänk om de på cykeln, på bussen och i affären kan öppna upp tanken för att människan de möter kanske inte alls är som de först tänker nästa gång. Då skulle vi kanske äntligen och på allvar kunna få ett slut på ”all the shit in the world”. Även om det är mycket svårt att se det hända just nu.” 

Av: Jenny Jernberg


Kort om Jenny:  

Till yrket är hon kommunikatör och projektledare, delar ansvaret för en stiftelse inom välgörenhet men gör även uppdrag som frilans. 

Hon bor i Göteborg och 43 år 

Den här texten har hon skrivit som vän och medmänniska som har mycket svårt att acceptera orättvisor. 

Hon har både i yrket och som privatperson ägnat sig åt att försöka bidra till en positiv utveckling för integration. I höstas skrev hon ett reportage på temat om en annan vän som kom från Irak nyligen, som publicerades i Röda Korsets tidning Henry. 

Hey SD svansen, låt oss prata om våldtäkt. 

​Hör upp lilla SD svansen och alla ”Sverigevänner”, vi behöver snacka lite om det här med Sverige som våldtäktslandet nr 1 och hur ni får ihop det med att samtidigt hävda att tjejer ljuger om våldtäkter och att siffran 2% av svenska kvinnor våldtas varje år är ”för hög”. 
Vi börjar med det här med falska anmälningar av våldtäkter. Det brukar uppges att 7-14% av alla anmälningar är falska, ibland florerar absurda siffror upp till 80%. Sanningen är att bara ca 1-1.5% av anmälningar är bevisbart falska anmälningar. Av dessa har en majoritet ingen utpekad förövare  (vilket är en huvudorsak till att de bedöms som falska). Den vanligaste falska anmälningen är en ung tjej som hävdar sig blivit våldtagen på en offentlig plats. I många fall finns misstanke om att annat brott begåtts som tjejen inte kan/vågar anmäla. Dvs offret HAR blivit utsatt för något, bara inte den våldtäkt hon anmäler. (1,2) BRÅ beräknar att det sker ca 112 våldtäkter varje dag. Majoriteten sker i ett förhållande men det är främst våldtäkter med ytligt eller helt okänd gärningsman som offren vågar anmäla eller ens erkänna att de skett. 
Vad gäller Sverige som landet med flest våldtäkter och att detta enbart skulle bero på att invandrare våldtar. I Sverige har ca 30% av befolkningen rötter utanför Sverige. Det vill säga är själva födda utanför Sverige eller har en eller två föräldrar födda utanför Sverige. Strax över hälften av dessa är män (ca 16% av befolkningen). Ca 7% av befolkningen är män med utomeuropeisk härkomst. Samtidigt uppskattas ungefär 25% av Sveriges kvinnor blivit våldtagna någon gång i sitt liv. De 7% utomeuropeiska manliga invandrarna  (inkl 1åriga pojkar) verkar ligga i rejält för att hinna med allt det. Alternativet är att européer och svenska vita män hjälper till rätt bra med att hålla statistiken uppe… 


Nå. Det åt sidan. 25% dvs 1 av 4 kvinnor har någon gång våldtagits. Det låter enormt högt eller hur? Det är mycket. Men inte högst i världen. I Indien är siffran nästan den dubbla. I Sydafrika uppges 1 av 3 kvinnor blivit våldtagna bara senaste 12 månaderna, andra siffror uppger att ca 3600 kvinnor våldtas i sydafrika _varje dag_ (4). I Kongo uppskattas mellan 80-90% av alla flickor och kvinnor över 13 ha blivit brutalt våldtagna. I USA har lite mer än var fjärde kvinna blivit våldtagen. Jag kan fortsätta. Sveriges statistik beror på en rad saker. Exempelvis att vi är ett av få länder som räknar ALL penetration utan tillstånd som våldtäkt. Oavsett kön på den som blir utsatt, oavsett vad det är som används för penetrationen. Vi har också exakt samma regler för våldtäkt i ett äktenskap som utanför det. Något många länder inte har där våld och våldtäkt inom en relation inte räknas som olagligt. Vi har dessutom en pågående diskussion om sexuellt våld där kvinnor idag tex är rätt medvetna om att det ÄR olagligt om någon tafsar på dem på en festival eller trycker upp ett finger mellan deras ben i kön till krogtoan. Saker som i många andra samhällen (och trots allt även här) fortfarande ses som sånt kvinnor får räkna med och stå ut med. (3) Vi har också ett system där varje enskild våldtäkt registreras för sig OCH per gärningsman. Dvs om jag våldtas 30 ggr av min partner ger det 30 anmälningar i statistiken. Om en person våldtas av 4 män ger det 4 anmälningar om gruppvåldtäkt i statistiken.  Det är helt enkelt vanskligt att jämföra statistik rakt över. Men ska vi nödvändigtvis göra det så är det snarare BRA att vår anmälningsbenägenhet och vida begrepp av sexuellt våld är vad den är. Vi sticker ut, men det är inte nödvändigtvis negativt. 
Så lilla SD svansen, hur vill ni ha det? Är Sverige drabbat av en ”våg” av våldtäkter eller ljuger kvinnor om sin utsatthet? Ni vet, ni kan inte få båda delarna. Om A får ni också acceptera att svenska män våldtar mer än ni vill tro att de gör. 
(1) http://www.expressen.se/gt/falska-valdtaktsanmalningar-ytterst-ovanliga/

(2) https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2008/Nr-4-2008-Argang-74/Felaktiga-forestallningar-om-falska-valdtaktsanmalningar-gor-att-de-mest-utsatta-kvinnorna-sviks/

(3) http://www.metro.se/artikel/här-är-sanningen-bakom-statistiken-för-våldtäktslandet-sverige-xr

(4) https://www.wits.ac.za/news/latest-news/general-news/2015/2015-06/rape-stats-poorly-reflect-reality.html

Öppet brev till Malena, Sanna och Robert.

Hej Malena, Hej Sanna och Hej Robert. 

Vi som skriver detta brev är alla personer som på olika sätt drabbas av rasism. Vi är dessutom alla personer som gärna dras fram när man vill visa upp att det går att integreras i det Svenska samhället. Vi är adopterade och får ofta agera alibis för vita svenskars rasism där vi förväntas hålla med i egenskap av ”inte riktiga invandrare”. Samtidigt som vi möter glåpord, påhopp och ibland även fysiskt våld när vi rör oss i samhället, för det står inte i våra pannor att vi kom till Sverige via adoption. 

Vi riktar oss till er då ni alla sagt er vara emot rasism och rasistiska stereotyper. För att ni hävdar att ni vill vara på vår sida. Ord som just nu klingar extremt falskt. 

Först av allt undrar vi hur ni, Robert och Sanna, tänkte med att reproducera rasism för att visa att rasism är fel? Det är som kring barn, de gör vad vi gör inte vad vi säger. Visar vi rasism genom nidbilder blir rasismen okej oavsett om poängen i slutet är att rasism är fel. Flera av oss bakom denna text har fått uppleva rasisistisk mobbing och trakasserier där populära sketcher och scener ur filmer eller böcker använts som inspiration och som maktmedel för att säga att vi varit för känsliga eller humorlösa när gliringar och hån gjort för ont.

Oscarsteatern: Varför fortsätter ni använda nästan enbart vita skådisar/musiker i era uppsättningar? I en revy om inkludering varför saknas just inkludering och en bredare representation? Det råder ingen brist på duktiga artister som inte är vita, så vari ligger egentligen problemet? Att det bara ”råkat” bli så är inte svar nog.

Robert, vad för vinst finns det för dig att klä ut dig till en stereotyp bild av arab i syfte att säga att alla araber inte är sådär? Vore det inte bättre att gestalta araber på helt andra sätt än stereotyperna föreskriver för att ge publiken en aha upplevelse mitt i skratten? Efter alla år av rasistiska nidbilder i den humor du förmedlar, ex kring samer, är det inte dags att gå vidare nu och bli lite modern? Att du kunnat slinka undan kritiken genom att ligga lågt och inte själv posta något om detta ursäktar inte din utklädnad till ”araben med kamelen”. Att ni alla som arbetar med revyn på Oscars kallar er antirasister är heller ingen ursäkt för detta beteende för du/ni reproducerar rasism, oavsett hur ”god” tanken bakom varit. 

Sanna, du som står upp mot mobbing, varför reflekterade du inte ens en gång över vad din bild kunde skicka för signaler när den delades helt utan bakgrundsinfo? Det är faktiskt din skyldighet att ge kontext till en rasistisk stereotyp, inte att läsaren ska behöva börja googla på vilken revy du är med i och vad bilden kan vara tagen ifrån. (Info som f.ö inte alls är så speciellt tydlig av det som finns på nätet). Varför skriver du om hur arg du blir över att människor pekar på att ditt _handlande_ är rasistiskt (inte att du är rasist) istället för att faktiskt försöka lyssna till kritiken? Vi var flera som backade dig när det drevades om din tröja. Personer som stöttade dig mot nätthatet som nu kallas epitet som sinnessjuka på din facebooksida. Borde inte någon som kämpar så mot mobbing försöka motarbeta det även om det drabbar någon som gett dig kritik? 

Slutligen riktat till Malena. På din Facebook är det lätt att få intrycket att riktig rasism, rasism värd att bekämpa enbart är rasism riktat mot flyktingar. Tror du det gör mindre ont för en adopterad från Korea att höra ”jävla guling, stick tillbaka där du kom ifrån!” än för en flykting? Tror du slagen känns mindre, lämnar färre blåmärken, mindre oro och rädsla eller mindre sår på själen för att ens föräldrar är vita svenskar och du själv adopterad? Rasism är rasism vare sig den riktas mot adopterade, personer som inte ses som svenskar men är födda i Sverige eller nyanlända invandrare och flyktingar. Den gör inte mindre skada vem av oss den än riktas mot. Att skriva att rasism mot östasiater ”kanske” är ett problem, något vi eventuellt får prata om ”i framtiden” är att förminska rasism mot vissa folkgrupper något enormt. Det visar också en stor oförstående över hur rasism fungerar för rasism är så mycket mer än SD och brända flyktingboenden. SD är inte ens problemet, de är symtomet. 

Till sist riktat mot er alla: Rasism är saker som man gör, inte bara något man är. Det går att göra rasism utan att vara rasist. Oscarsteaterns revy gör rasism. Det betyder inte att alla i revyn är rasister. Även med goda intentioner kan det slå fel. Det stora att göra då, om en verkligen är en antirasist, är att be om ursäkt. Läsa på lite mer om rasistiska nidbilders historia och tänka igenom sina handlingar en gång extra. Detta handlar egentligen om något större än er alla tre. Stereotyper med glimten i ögat är helt okej om det i övrigt finns en bred representation av andra gestaltningar. Så är inte fallet med rasistiska nidbilder. 9 av 10 gånger är dessa de enda som lyfts fram och då gör de skada, i vissa extrema fall till och med med en dödlig utgång. 

Självkritik är den svåraste delen av politisk aktivism oavsett vad den gäller, men det är enda vägen till en sann förändring. Vi förstår att det inte är lätt att få kritik när en menat väl men kanske är det just då kritiken egentligen är som mest befogad. Den som gör fel medvetet vet redan att det är fel, det är de omedvetna handlingarna som skadar som vi alla måste vara vaksam mot. När ens största försvarare dessutom är de en normalt tar avstånd från (läs SD svansen) känns det extra angeläget att fundera vad för budskap det är som kommit ut. Rasism börjar inte i brinnande byggnader och våld, det börjar i de små sakerna som en ”kåt geisha” och en arab med sin kamel…. 

Hälsningar: 

Paula (Colombia), Marie (Forna Jugoslavien), Yvonne (Sri-lanka), Katarina (Sydkorea), Markus (Sri-lanka), Lii (Sri-lanka), Bonnie (Chile), Freddy (Ecuador), Maria (Sydkorea), Tarik (Etiopien). 

(Länderna vi adopterats ifrån inom parentes) 

Människors beteenden har aldrig enkla lösningar.

De ”invandringskritiska” så kallade ”Sverigevännerna” har tre för närvarande ständigt återkommande diskussioner där de tycker att svaren och lösningarna är enkla. Att SD med svans ständigt letar enkla svar är inget ovanligt, men i detta fallet verkar även icke SDare anse att svaren är enkla. När det kommer till människor och människors förehavanden finns dock aldrig enkla lösningar. Människor är svåra varelser, hur vi agerar med och mot varandra är ännu knepigare att reda i. Jag tänkte ge mina tankar om dessa tre återkommande frågor: 1. Utvisa alla invandrare som gjort grova brott oavsett situation. 2. Vägra separata badtider för kvinnor/de som inte är män. 3. Förbjud minderåriga gifta flickor att bo ihop med sina män.

  1. Utvisa alla invandrare som gjort grova brott.

det_svarta_fc3a5ret

Debatten om att kunna utvisa alla invandrare för grova brott blossade upp strax innan jul. Bland annat uppeldat av Joakim Lamottes (minst sagt) onyanserade FB inlägg om 4 killar från Nordafrika som inte kan utvisas då det inte finns några bevis på varifrån de kommer. Detta tyckte Lamotte med en stor rad följare inte ska spela någon roll. Det var bara att utvisa packet, om de hamnade i tortyr, avrättades eller dumpades i något land de inte hade kopplingar till kvittade totalt. Ut skulle det.

Det kan verka enkelt när känslorna svallar efter att 4 killar gjort en fasansfull våldtäkt att de bara ska ut, oavsett pris. Samtidigt skall vi föreställa ett rättssäkert land (insert ironiskt skratt) och där funkar det helt enkelt inte att utvisa personer när en inte vet varifrån de kom, eller när en vet varifrån de kom och att de kommer torteras eller dödas om de blir utvisade tillbaka. I Svensk lag är det redan okej att utvisa invandrare som ännu inte fått svensk medborgarskap om de utför grövre brott, tex rån/våldtäkt/mord. Detta är dock villkorat utifrån mänskliga rättigheter där utvisning inte får ske om det är stor sannolikhet att personen kommer utsättas för tortyr eller avrättning.

Att tumma på de mänskliga rättigheterna är för många enkelt när det gäller personer som de anser gjort så grova brott att de inte längre har ett mänskligt värde. Problemet är att om vi börjar se förbi de mänskliga rättigheterna är det inte alls svårt att tumma på det i andra fall också. Att asylrätten och den mänskliga rättigheten att slippa krig och förföljelse börjar utarmas eller rent av struntas i helt är en reell fara för _alla_. De länder som gått längst i att ignorera asylrätten är också de länder som i rask takt börjat inskränka saker som pressfrihet, tryckfrihet och åsiktsfrihet genom att tex förbjuda demonstrationer. Är det dit vi vill gå?

2. Vägra separata badtider.

c3a4ventyrsbad.jpg

Detta är en fråga som delar feministiska kretsar men verkar ganska självklart för många: Att ha separata badtider är ett steg i fel riktning och enligt islamofoberna ett tydligt tecken på islamiseringen.

Separata badtider är inget nytt. Många badhus har länge haft 2-3 timmar i veckan där bara kvinnor får bada och 2-3 timmar bara för män. Det finns också tider där motionssim inte är tillåtet och tider där bara motionssim är okej. Ingen protesterar mot motionssimningen men separata badtider pga kön är det många som får dåndimpen över. Eller ja, det har inte varit ett problem alls fören det började skyllas på muslimer. Troligen har det inte varit ett problem innan eftersom 1. de flesta har förstått varför framförallt kvinnor uppskattat att ha en möjlighet att bada utan mäns närvaro. 2. Det har inte funnits en rasistisk aspekt i argumenten för och emot separata badtider. Många som är emot idag är inte emot för att de inte ser vitsen med separata tider, utan för att de bara inte vill tillåta något som gör livet lite lättare för en del muslimska kvinnor.

Det är enkelt att se separata badtider som ett steg bakåt, å andra sidan verkar vi ju inte gått bakåt av alla de tiotals år detta redan existerat. Vi lever heller inte i en perfekt värld ännu, och hur fel det än känns att kvinnor och transpersoner inte skall våga bada med män är det så det ser ut. Den situationen ändrar vi inte genom att be kvinnor eller transpersoner att skärpa till sig, svälja sin rädsla och bada ändå. Det måste gå att jobba parallellt med dessa frågor. Att dels tillåta de som inte är män att få andrum i badandet och slippa män. Dels arbeta med att män helt enkelt ska ge fan i att bete sig rövigt mot personer som inte är män i badhuset.

Imo är det helt enkelt så att separata badtider för personer som inte är män behövs samtidigt som arbetet för att alla ska få/våga bada med män fortgår. Separata badtider bör ses som en tillfällig lösning på ett svårare problem, en symtomlindring men inte en hållbar långsiktig lösning.

3. Förbjud minderåriga gifta flickor att leva ihop med sina män. 

Äktenskap

Med krig och oroligheter i världen har mängden flyktingar till Sverige ökat. Med detta har det också blivit en ökning av flickor som kommer hit och är under 18 men redan gifta. De kommer nästan alltid hit tillsammans med sina (generellt betydligt äldre) makar. Att barnäktenskap inte är något som skall tillåtas i Sverige är givetvis en självklarhet, däremot är det inte lika självklart hur vi skall behandla de minderåriga flickor som redan är gifta när de sätter sin fot på svensk mark.

Även i fråga om barnäktenskap sker en normaliseringsprocess. Den som gifts bort som barn har normaliserats in i att detta är det liv hon ska ha. Efter  lång tid på flykt, med allt det innebär, blir mannen den trygghet hon har oavsett hur fel äktenskapet i grunden är. Att separera flickan från sin man är att ta hennes troligtvis enda trygghet ifrån henne. Det svåra med människor är ju att vi kan finna trygghet även i hemska situationer. OM mannen är kontrollerande, kanske misshandlar henne etc kan han ändå vara den enda hon känner sig trygg med.

Att ha mannen och flickan i samma boende ger dels möjlighet att låta flickan behålla sin trygghet, dels en möjlighet att ha koll på relationen och hur hennes situation verkar. 16-17 åringar i Sverige som bor ihop med äldre partners är inte helt ovanligt. Att flickan inte är myndig men mannen är det måste inte automatiskt innebära att han gör henne illa, men eftersom äktenskapet är påtvingat i 99.99% av dessa fall är det ändå bra att ha koll. En koll vi inte får av att tvinga isär paret där risken blir stor att flickan återvänder till mannen så fort hon fyllt 18 och inte längre kan tvingas av svenska myndigheter att inte bo med honom.

Att låta gifta omyndiga flickor bo med sina män kan alltså vara ett medel för att hjälpa flickan ur situationen på ett sätt som är bra för henne, istället för att göra det sätt som känns mest moraliskt rätt för oss.

frabz-Its-Complicated-6b785c.jpg

Sammanfattat: Det finns aldrig enkla svar, och vi gör ingen vinning av att låssas som att lösningarna på människors beteenden, viljor och önskemål någonsin är enkelt.

 

Rasism handlar i första hand om klass – inte pigment

Detta är lite funderingar som jag haft kring det relativt nya begreppet rasifiering. Rasifiering har numera ersatt begreppet invandrare i diskursen om den rasistiska maktordningen. Visst, pigment är en egenskap som rasifierar oss, men är bara en i mängden av dessa. För min egna del har jag märkt att detta tas i uttryck när folk frågar vart jag kommer ifrån och blir förvånade över mitt chilenska ursprung (efter att ha tjatat om vart jag kommer ifrån _egentligen_). Detta för att jag pratar bra svenska, och inte bara uttalar det utan också kan hantera språket bra får jag ofta höra. De blir förvånade när jag inte kan prata spanska eller när jag inte ens har besökt Chile. Detta avrasifierar på det sättet att jag distansierar mig ifrån mitt ursprung. Detta ger indikationer på att jag fostrats in i det svenska samhället, det vill säga att jag har de egenskaper som invandrare inte förväntas ha. Med dessa egenskaper menar jag ofta saker som personer längst ner i klassamhället ofta saknar: allmänbildning om det svenska samhället, kunskapen om hur utbildningssystemet, myndigheter, arbets- och bostadsmarknaden osv. fungerar, att jag har de allmänna kulturella referensramarna, en vit umgängeskrets, erfarenhet av vita subkulturer och två terminer (visserligen misslyckade pga sjukdom) universitetskurser. Jag bor nu i ett av Göteborgs invandrartätaste områden men kommer snart att flytta till område som är vitare. När jag flyttar ifrån detta område kommer jag inte att associeras med den fattiga och invandrartäta förorten. Jag kommer ytterligare att insocialiseras i de sociala koderna och jag kommer ytterligare att ta distans ifrån min rasifiering För rasifiering handlar om associationer med egenskaper som hör till arbetarklassens lägsta skikt. 

image

En person med mörka pigment som är adopterad av en medelklassfamilj kommer växa upp under andra villkor än mina grannar. Den kommer att ha andra förutsättningar när det gäller att skaffa sig de egenskaper som behövs i klassamhället på samma sätt som den vita medelklassen har det enklare än den vita arbetarklassen. Den kommer att ha ett svenskt efternamn när den söker bostad, den kommer att ha ett mer intressant och välstavat CV, den kommer att kunna prata om den allmänna kulturen på samma villkor som sina vita grannar En rasifierad person ur arbetarklassen kommer visserligen ha en underposition gentemot vita ur arbetarklassen, men kommer ändå ha mer gemensamt med en vit person i en nedlagd bruksort än vad den har med rasifierade personer i medelklassen. Det suger att vara arbetarklass och/eller rasifierad, men det är just kombinationen som gör oss så sårbara och utstötta. I den bemärkelsen är jag och många av mina vänner halvt adopterade, eller snarare halvt adapterade av det vita samhället. Vi har hamnat i något slags limbo där vi har det bättre än våra grannar i förorten men kommer ändå då och då alltid påminnas om vilka vi egentligen är i den vita offentliga miljön: Vi kommer att bli kallade för blattar, svartskallar och få uppmaningar att åka hem. Vi kommer aldrig lyckas bli så vita som samhället i någon mån ändå försöker få oss att bli. 

image

Att ha socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital är att ha makt. Med den makten följer även möjligheten att utöva makt. Att bli rasifierad är att bli utsatt för makt, och ens möjligheter att värja sig ifrån det beror på hur mycket makt du själv har. En stor majoritet av befolkningen i detta samhället är utsatta för patriarkatet, rasism, homofobi, transfobi och/eller funkfobi och jag tror att de flesta är överens om att omfattningen av den är högre ju längre ner i klassamhället man befinner sig: En hbtq-person på södermalm har bättre förutsättningar än en i Bergsjön, ifall man är rik går det att söka privat vård som vi andra bara kan drömma om och jag är ganska övertygad om att de flesta kvinnor skulle hålla med om att det är värre att jobba deltid i ett underbetalt och stressigt jobb inom omsorgen än att chansen till att bli VD är lägre pga sitt kön. Som antirasister kan vi inte bara säga att identitetspolitiska frågor hänger ihop med klass – vi måste analysera och agera därefter. Och även ifall jag vet att många har en bra analys kring detta så är ofta retoriken under all kritik. Det går inte att skriva detta för många gånger och uppenbarligen går det inte att vara tydlig nog heller. Därför avslutar jag kvällens funderingar kort och gott med: Det handlar om klass. / Kamrat Katten

Synen på sexualbrott, en fråga om Vi och Dem?

Detta blir mina avslutande funderingar kring de tankar som väckts i samband med debatten om händelserna i Köln. Jag har följt flera diskussioner, läst en uppsjö artiklar och fått mängder med kommentarer kring detta och i allt detta har jag slagits av hur benhårt en majoritet av debattörerna vill hålla fast vid en uppdelning av ”Vi” mot ””Dom”. Inte bara när det gäller förövare, utan också när det kommer till att beskriva offren. Jag har också lagt märke till en tydlig uppdelning i fråga om vita och rasifierades kvinnors upplevelser av vita svenska mäns sexuella övergepp och generella kvinnosyn.

Ett stort antal svenska kvinnor har tagit svenska män i försvar, kvinnor (oavsett etnicitet) som vittnar om hur svenska män i grupp begår övergrepp anklagas, mer eller mindre rakt ut, för att ljuga eller överdriva. Jag ser gång på gång vita kvinnor påstå att det är milsvid skillnad i hur svenska män beter sig jämfört tex Afghanska män. Samtidigt ser jag ser framförallt rasifierade kvinnor vittna igen och igen om svenska vita män som frågar vad de kostar, trycker upp fingrar där deras fingrar inte ska vara, klämmer hårt om kvinnors bröst, runkar på bussen osv. Berättelser som sen, av vita kvinnor, förnekas, förminskas och viftas bort för vita män är så mycket bättre än alla andra.

I en artikel går skribenten (säger ej vem pga vill inte ge onödiga sidvisningar) så långt som till att låta insuinera att alla kvinnor som hävdar att svenska män inte alls har så himla schyst kvinnosyn aldrig kan ha blivit våldtagna och därför bör vara tysta. I ivern att försvara vita kvinnor från mörka män flödar kvinnohatet mot rasifierade kvinnor…. Apropå det där med vita kvinnor och mörka män kan vi gå vidare till synen på vem som är offer och vem som är förövare.

image

I alla artiklar och i en stor portion bildgoogling har jag konstaterat följande:

Offer för våldtäkt: Vita kvinnor från västvärden. Anses stå för ”västerländska värderingar” såsom rätten till den egna kroppen, rätten att klä sig som en vill, ha sex med vem en vill, vara full och jämställdhet i största allmänhet. Hon utmålas som den som våldtas och utsätts inte på grund av mäns syn på kvinnor generellt utan på grund av att hon är just en vit västerländsk kvinna. Tropen att vita kvinnor ska ”straffas” av mörka män med hemska värderingar går igen i debatten gång på gång.

I diskussionerna om Köln tas det upp i ett flertal artiklar. Trots att polisen ännu inte har någon bild över varför övergreppen skedde hävdas det att det handlade om rasism mot vita. Att Afghanska och Iranska män utstuderat velat ge sig på ”västerländska kvinnor” för att trycka dem/oss tillbaka i fråga om frihet och jämställdhet. Händelsen i Köln utmålas som en ny form av terrorism mot vita och liknelser har gjorts till terrordåden i Paris. Att det bland kvinnorna som anmält skulle finnas rasiferade  offer finns öht inte på kartan, trots att polisen inte sagt ett ord om etnicitet hos de drabbade.

På BBC finns en serie klipp där kvinnor som drabbades vittnar om händelsen i Köln, bland dem finns rasiferade kvinnor som i den svenska debatten helt raderats ut. Händelserna i Köln var en attack mot kvinnor, inte bara vita kvinnor. Misstänkliggörandet och osynliggörandet av rasiferade kvinnor som offer för sexuella övergrepp är ett enormt problem. Här kan vi verkligen snacka om att svika offren i Köln när händelsen falskt utmålas som en attack bara mot vita kvinnor.

Synen på gärningsmännen: När det kommer till förövarna är bilden istället det omvända. Vita män exkluderas konstant som möjliga gärningsmän istället handlar det bara om att peka ut andra som de ”riktiga” förövarna. Är kan nämnas rapporteringen om ”We are Stockholm” där det påstås att enbart killar från Afghanistan och Iran var inblandade i den första versionen. En av de fältarbetate som var på plats och tog del av polisens signalement säger däremot att det inte var sant. Att pojkar med olika signalement som kan betyda en massa olika etniciteter var eftersökta.

image

Kvar blir en bild som ger vid handen att rasifierade kvinnor bara kan våldtas eller trakasseras av rasiferade män OM de öht kan vara offer alls. Samtidigt som vita män fortsätter ursäktas och få komma undan. Vill vi göra skillnad på ursprung i arbetet mot sexuella övergrepp finns klart bättre vägar att gå än att peka ut vissa som de ständiga förövarna och andra som de ständigt missförstådda. Det finns vägar att gå som inte skambelägger offer för att de våldtogs av ”fel” förövare. Viktigast av allt kanske är att vi borde sluta låssas som att allt var så bra i nått diffust ”förr”, för jag vet inte med er men jag har iaf aldrig levt i en tid där badhus inte utgjort ett orosmoment, där jag inte behövt väga in risken för sexuella trakasserier för en kväll på krogen eller där jag utan pekpinnar kunnat röra mig fritt i en stad på kvällstid.

På bilden är f.ö en ”våldtäktskondom”. Ett konstprojekt som skulle lyfta diskussionen om våldtäkt. Kondomen skulle användas av kvinnor som en form av självförsvar. När kondomen ”släpptes” uppstod ramaskri, det var ju synd om männen…..

De vitt skilda erfarenheterna och upplevelserna kring svenska mäns attityder mot kvinnor får mig också att dra slutsatsen att vem som väljs ut som offer också till viss del bottnar i ett vi och dem tänk. Kanske grunden är en form av rasism där rasifierade kvinnor i Sverige inte ses som lika mycket värda och därför är det okej att behandla oss på ett sätt som svenska kvinnor inte behandlas på i samma utsträckning? Det är iaf den enda förklaring jag kan komma på till den kompakta igenkänningen jos rasiferade kvinnor om svenska mäns beteenden som samtidigt förnekas så starkt av vita kvinnor. Slutsatsen blir iaf att rasism definitivt spelar in i synen på sexualbrott, i vem som kan utföra dem, i hur allvarliga de är och i vilka de riktiga offren är.