Etikettarkiv: samhälle

Öppet brev till Åsa Linderborg

Hej Åsa!
Du skickar många frågor till dina kollegor i din senaste krönika. Gott så, att du vill ha svar. Jag har dock några frågor tillbaka till dig (hur dina kollegor resonerat kan jag ju rimligen inte svara på). Anyhow, here it goes:
Du är inte ensam om att skriva krönikor och/eller debattartiklar om hur rasister har rätt att delta och delge sin rasism bara de kan betala för en monter på bokmässan. Ni är många som slår er för bröstet och hojtar om att ni minsann står upp för yttrandefriheten, demokratiska värden och allas rätt till en åsikt. Liksom ni gärna orerar om att det är dags att ”ta debatten”. 
Nu undrar jag lite när NI seriöst tänker börja ta den där beryktade debatten? För av vad jag ser i era texter verkar det liksom kostant som  _någon annan_ skall ta den där debatten. Någon som berörs lite mer direkt av rasismen som sprids kanske? Medan ni själva är fullt upptagna med att ta den tydligen viktigare debatten om hur ”nyvänstern” inte tar debatten….

 
Du kan inte förstå hur Nya tider kopplas till nazism när de inte uttryckligen skriver nazistiska saker i tidningen. Detta visar på just den naivitet kritiker till bokmässans agerande syftar till. Nya tider sprider förintelseförnekelse. Huvudpersonen bakom nya tider (Vavra Suk) har både uttryckt att förintelsen inte skett och att media i sitt spridande av förintelsen som ett faktum blir tydligt styrda av judarna. Nya tider samarbetar också med tex Megafonerna. En uttryckligen nazistisk gruppering som bla hetsat sina följare att tysta reportrar vars journalistik de inte gillar. Du skriver vidare att fascismen inte alls knackar på dörren för att vi ännu inte är en militärstat, har fri press och organisationsfrihet. Har du helt missat högt uppsatta SD politikers löften till sina medlemmar/fan base om att ”rensa ut” i media och tysta den fria nyhetsrapporteringen liknande det som skett i Polen? Liksom de vill förhindra organisationsfrihet genom att bla förbjuda grupperingar som är till för att bevara kulturen inom vissa invandrargrupper. Det skall tex inte vara okej att bilda en Bosnisk/Svensk förening. Jag antar att du bara helt enkelt missat att rätten att bilda parti ligger under samma rätt som att bilda valfri förening? Det är alltså inte alls så långt bort att även vilja förbjuda partier för att de står för något som SD med svans inte gillar… 


Jag som utsätts för rasism pga min bruna hy vill inte alls stå framför rasister på bokmässan och ”ta debatten” om min rätt att existera. Lika lite som jag gissar på att du frivilligt skulle ställa dig vid båset till nån extrem kvinnohatare och börja försvara varför du som kvinna skall få synas i media. Det är helt enkelt jäkligt obehagligt, och faktiskt ovärdigt en demokrati, att tvinga fram situationer där människor skall behöva debattera sin egen rätt att existera samtidigt som de som inte drabbas direkt står på sidan om och suckar om en påstådd ”nyvänster” som tror att det går att lösa problemem med att exkludera de som står för antidemokratiska åsikter. 
Nej kära Åsa. Vad sägs om att du, istället för att gnälla i krönika efter krönika faktiskt promenerar upp till Nya Tiders monter på bokmässan och tar en seriös debatt om varför det inte finns lägre stående folkgrupper, varför förintelsen visst har skett och varför deras artiklar är RASISTISKA och inte främlingsfientliga. Ja helt enkelt tar den där viktiga debatten med rasister så vi som faktiskt direkt utsätts för deras propaganda och åsikter slipper. Jag ser fram emot en krönika om hur det gick, med bildbevis. 

Lycka till!
MvH/ Paula D, Juni 2017

Annonser

Några sista ord till Lotta Gröning

Hej igen Lotta! Tack för ditt svar på mitt öppna brev. Jag tänkte ta och bryta ner det du skrev bit för bit här, som en sista replik. Vi tar det från toppen och ner helt enkelt:

Hej Paula! Jag har med stort intresse läst ditt öppna brev till mig och även med viss förvåning. Om du ska vara trovärdig i din kritik bör första regeln vara att du läser min krönika ordentligt. Det är oseriöst att kritisera mig för något jag inte har sagt eller drivit. Men jag vet att ni i er krets använder er av en strategi där ni själva bestämmer vad er utsedda motståndare har sagt. Jag har inte krävt att SD ska släppas in i politiken. Jag skrev ” Jag är absolut ingen SD-anhängare men jag måste ändå ställa frågan till alla dessa offentliga gråterskor, lever vi på samma planet, delar vi samma verklighet? Vad är ert alternativ?”

Jag känner inte för någon lång utläggning i skriftspråkslära och retorik, men om någon spenderar en inte helt kort text med att besvara den retoriska frågan ”vad är ert alternativ?” (till att låta M samarbeta med SD och därmed släppa in dem i politiken på allvar) och där slutsatsen i texten blir att det inte finns något annat alternativ som är ”bra”. Ja då är det faktiskt, i praktiken, exakt samma sak som att säga SD bör släppas in i politiken. Men eftersom du verkar vara ute efter att finlira med semantiken för att hävda att den enda rimliga tolkningen av din text är felaktig så vill jag bara påpeka: Inte på ett enda ställe i min text står det att du _kräver_ att SD skall släppas in i politiken. Faktum är att jag inte ens skriver att du vill att de ska släppas in i politiken.

Ja Paula jag bor också i en liten håla, Jag bor i en kommun med knappt 5000 invånare som tog emot 900 asylsökande. Jag kan inte säga även fast kommunalrådet grät i radio att rasismen varit särskilt närvarande hos oss. Tvärtom ställer människor upp för de asylsökande. På landsbygden i små kommuner särskilt norrut välkomnas flyktingar ofta med öppna armar. Problemet blev när vi släppte in så många att kommunerna inte klarade sitt uppdrag och människorna som flytt krig och elände sattes i förvar och bröts ner. Jag har skrivit mycket om en ohuman asylpolitik. Om du tror att lösningen är att driva på kommunpolitikerna har du inte överhuvudtaget inte förstått Sveriges organisation när det gäller asylpolitiken. Det är Migrationsverket som bestämmer hur mycket folk som placeras i olika kommuner utifrån en upphandling där den som har billigast boende vinner.

Hmmm…. du startar med att anklaga mig för att inte ha läst din text ordentligt och lägga ord i din mun. Samtidigt är det ju exakt det du gör här? Det jag skrev om att bilda opinion och även lägga press på lokalpolitiken handlade inte enbart om asylinvandringen. Det handlade om _all_ politik. Du tar det så självklart att alla problem som människor upplever i sina liv beror på asylinvandringen och att det är den enda relevanta frågan att du utgår ifrån att jag inte kan ha syftat på något annat än det. Det säger en del om dig…. Jag nämnde landsbygden, lågavlönade yrken och oron bland de arbetande samtidigt som jag nämnde invandrare. Varför? Jo för att du i din text indirekt gör ett likhetstecken mellan lågavlönad=SD röstare. Landsbygd=SD röstare och helt tiger om alla de inom dessa områden som själva är invandrare och aldrig i livet skulle rösta på SD. Du debatterar som om dessa människor inte finns! Du frågar i slutet av din text om jag ens bryr mig om asylsökande. Givetvis gör jag det och just därför vägrar jag köpa en bild av samhället där deras existens osynliggörs eller bara visas upp i negativa artiklar där de utmålas som ett problem! Att du dessutom har mage att hävda att jag, som själv gång på gång hotats med allt från att mördas till grova våldtäkter skulle hota andra är beyond absurt. Jag har aldrig hotat någon och tänker inte göra det heller. Hot är inget jag någonsin står bakom, och det skulle du veta om du tagit dig tid att kolla upp vem jag är istället för tröttsam slentrian om den aggressiva bruna kvinnan. Jag tänker inte säga att du är rasist, men att reflexmässigt utmåla en rasifierad kvinna som aggressiv, hatisk och hotfull är rasism….

När det gäller kriminaliteten i förorterna har jag följt den också på nära håll. Du verkar mest ha suttit och slagit på nätet och ger en bild som passar ditt syfte.

Jag måste fråga dig har du någonsin funderat över varför väljare lägger sina röster på det som etablissemanget kallar för rasism, främlingsfientlighet och nationalism. Det finns en röd tråd som återkommer i nästan alla länder i väst. Det är folket mot etablissemanget.

Nej Lotta, jag har inte bara suttit och slagit på nätet. Men snyggt försök till att förminska min kunskap. Du fortsätter att lägga locket på om att invandrare är överrepressenterade som brottsoffer. Istället hoppar du till att köra en copy paste från din första text. Klart jag har funderat på varför vi har denna röda tråd av en framväxande fascism och rasism i samhället. Det finns flera delorsaker till detta bla:

  • Ekonomisk otrygghet när kapitalismen sviktar, vilket den gör med jämna mellanrum pga så fungerar det med kapitalism.
  • Snabbare nyhetsflöde pga internet där en falsk bild av exploderande nivåer av brott och framförallt grova brott skapas och ger en känsla av otrygghet. Detta trots att brottsnivåerna minskat sedan 90 talet.
  • Att media tagit en mer öppen opinionsbildande roll där rubriker och även innehåll byggs för att generera mest ”klick”. Detta medför paradoxalt nog att allt fler vänder sig till ”alternativa media” med tydliga agendor för att få sin information om samhället idag.

Vi kan nämligen se en annan röd tråd kring den växande rasismen och fascismen, nämligen den att dessa typer av rörelser _alltid_ vuxit i tider av oro. Vid ökade klassklyftor, krig eller ekonomisk nedgång har nationalism, högerextremism och rasism fått fäste. Det är trots allt så Daesh fått sympatier och Hitler kom till makten…. I Sverige har vi ingen ekonomisk kris, men vi _har_ ökande klyftor. Vi har vårdföretag som plockar ut hundratals miljoner i vinster samtidigt som sjukhus lägger ner för att landstinget inte har råd att driva dem. Vi har en uppgång i bostadspriser där allt fler hus passerar 10 miljoner i kostnad, samtidigt som allt fler inte ens kommer in på bostadsmarknaden. Om du faktiskt, på riktigt, ville förändra och mota SD i dörren varför nämner du inte med ett ord dessa saker? Varför ignorerar du helt den bit av min text där jag lyfter en del av allt _bra_ som gjorts politiskt och som faktiskt förtjänar att synas istället för bara ännu en rubrik om ”samhällsförfallet”. 

Du återkommer hela tiden till att det är folket mot etablissemanget. Media är en del av det. Att skriva för en av Sveriges största tidningar är att vara en del av det. DU är en del av etablissemanget. Precis som SD. Sluta försöka utmåla både dig och SD som om ni står utanför det hela.

Jag ställer samma fråga till dig som du ställt till mig; varför vill du hjälpa SD att lyckas? Begriper du inte att du är guld värt för dem? Du ger dem sin särställning du angriper och hatar du mobiliserar nättroll och utnämner människor inklusive jag till nazister. Sover du med gott samvete har du kontroll över din svans?

Denna sista del gör mig ärligt talat bara förbannad. Märker du inte själv hur hela din text bygger på att projicera på mig att jag gör vad du själv gång på gång gör dig skyldig till? Jag har ALDRIG kallat dig nazist, jag har ALDRIG mobiliserat nättroll, jag har INTE varit det minsta hatisk i min text. Jag utmålar inte alla SDs väljare som varken rasister eller nazister, men SD ÄR ett rasistiskt parti med nazistiska rötter som fortfarande hänger med. Varför vill du snacka bort det?

För bara 5 år sedan jobbade SD aktivt emot att svenskar skulle få adoptera utanför norra europa, motiverat med att barn från asien, afrika eller sydamerika var för ”kulturellt olika” för att passa in i ett svensk samhälle. SD vill införa olika regler för medborgarskap beroende på var en är född där den som är född utanför Sverige alltid skall kunna förlora sitt medborgarskap, även om denne inte har något annat medborgarskap än svenskt. SD pratar om människors nedärvda ”essens” som inte kan undertryckas utan att leda till problem och därför bör människor i mesta mån leva i samhällen som är etniskt och kulturellt homogent. Allt detta är rasism. Vet du ens vad det är för parti vars politik du försvarar som rumsren bara för att de fått väljare? För det verkar ärligt talat inte som så.

Slutligen vill jag bara göra klart att är det något jag är så enormt dödligt trött på så är det offentliga skribenter som i högsta grad är en del av det etablissemang de skriver hånfulla texter om som utmålar mista kritik som ”hat”. Sorry not sorry men kritik är inte hat, och i ett demokratiskt samhälle har vi rätt att ifrågasätta varandras åsikter. Att du inte gillade min gör mig varken hotfull, hatisk eller till ett troll. 

MvH/ Paula

Lottas svar i sin helhet hittar du här: http://forfuture.se/oppet-brev-till-paula-som-underhaller-vardagsrasismen/

Öppet brev till Lotta Gröning

Hej Lotta! Detta är ett öppet brev till dig som ett svar på frågan vad alternativet till att släppa in SD i politiken skulle vara. Eller ja…kanske är det inte så mycket ett direkt svar på frågan som allmänt filosoferande kring din text i största allmänhet. 

Först av allt, i din text är det helt enormt tydligt att det du räknar som marginaliserade väljare/grupper är vita normsvenskar. Eller du kanske inte är medveten om att det finns fullt med personer med utomnordisk härkomst även på landsbygden? Bland lågavlönad vårdpersonal? Bland industriarbetare? Faktum är ju till och med att många invandrargrupper hänvisas till just dessa typer av arbeten för att de räknas som ”lågkvalificerade” och vita svenskar vill själva syssla med något finare. Faktum är att många invandrargrupper hänvisas till landsbygden för där finns plats, boenden och kommuner som välkomnar tillskott i befolkningen så bygden skall överleva. Jag bor själv i en liten håla. Jag känner av medias ointresse, politikernas vända ryggar där bara storstäderna räknas. Men lösningen är inte att rösta på ännu ett högerparti med samma fokus på storstaden som alla andra, inte heller att hjälpa till att utmåla dem som rumsrena. Lösningen måste vara att driva på lokalpolitiker och bilda opinion. Fast det är ju jobbigare och mindre klickvänligt än att skylla allt på ”etablissemanget”. 
 
När du skriver som du gör blir det så uppenbart att du exkluderar alla de som SD inte bara är emot, utan fullkomligen hatar. Det du skriver exkluderar över 20% av befolkningen. Det är fler än SDs väljarskara, bara alla de invandrare SD vill kasta ut utgör lika många som de som röstar på SD. Varför skriver du inte krönika efter krönika om dessa exkluderade väljare? Det är trots allt den grupp som har absolut lägst valdeltagande…. Samtidigt är det dessa 20%+ som är de som främst oroas av de hot och våld du nämner. För det är de som främst bor i de mest våldsamma områdena i Sverige och därmed oftast utsätts för våld. De är de som får leva med att så gott som dagligen bespottas, hotas och hånas bara av att gå in på ett bibliotek eller vandra längs en gata. Det är mot dem afrofobi, invandringshat, transfobi,homofobi och rasistiska hatbrott riktas. Den form av brott mot enskild individ som ökat mest. Om detta talar SD inte ett dugg. De pratar om att invandrare är överrepresenterade i brott, aldrig om att de är ännu mer överrepresenterade som brottsoffer. De pratar fina ord om pensioner och svenska arbetares löner och rättigheter. Samtidigt som de aktivt röstar emot alla förslag som skulle ha gett deras väljare vad de önskat. Om detta håller du själv tyst. Detta är inte din första text med stöd till SD, du verkar också gilla att förknippas med bilder av svensk vacker natur ihop med dessa texter. Samma typ av bildspråk SD själv gillar att nyttja om det fina oförstörda svenska idyllen som invandrarna nu hotar att förstöra….och du vill hjälpa SD lyckas, varför?

Du pratar om etablissemanget. Men SD har nu i snart 8 år varit en högst aktiv del av etablissemanget. Att vara ett av Sveriges största partier gör nämligen att en tillhör toppskiktet. Varför tillåter du, ja tom driver på, att SD skall slippa ansvar för den politik de redan för, varför accepterar du bilden av SD som ounderdogs när de tillhör gräddan? Varför köper du så okritiskt deras bild av att vara maktlösa och utstötta när de i själva verket är bland de i Sverige med mest makt just nu? De styr det politiska samtalet, de bjuds in i debatter, föräldrar går så hårt åt skolpersonal om att de inte får lära ut ”PK propaganda” att skolor måste sätta upp regler för hur föräldrarna får kontakta dem. De hotar och pressar bibliotek att gå ifrån sina inköpsregler för att just de böcker de gillar ska behöva köpas in av vartenda bibliotek i hela Sverige. Det finns i princip inga som får synas och höras så mycket som SD och deras väljare men ändå väljer du att kalla dem marginaliserade? 

Ett alternativ till att normalisera SD ännu mer vore att sluta fokusera på SD och faktiskt lyfta den politik som förs UTAN SD. Varför inte skriva mer om den positiva effekten av gratis medicin till barn som hjälp framförallt ensamstående mammor enormt? Varför inte nämna att den mest vårdtunga och samtidigt fattigaste gruppen i vårt samhälle, äldre över 85, nu har gratis sjukvård? Varför inte prata om den politik som försökt genomföras som hade hjälpt dessa marginaliserade grupper men som röstats ner av högern (inkl SD)? Såsom krav på att offentliga upphandlingar måste ha kollektivavtal. Hårdare tag mot frakking. Utökade förmåner för pensionärer. Eller passar det inte in i din världsbild där SD bara är små missförstådda busiga pojkar och alla andra  (låt oss vara ärliga främst vänstern) som passiva mähän? 

SD är ett rasistiskt parti. Att rösta på dem är att rösta för rasism. Detta kan man likt du gör försöka bortförklara till dödens dagar men det ändrar inte fakta. Det är inte någon ”påstådd rasism” som du lite ironiskt skriver, det handlar om faktisk rasism. Du som har adopterat barn kanske borde fundera en vända till på alternativen själv. För den väg du vill vandra hand i hand med SD kommer skada ditt barn. För hur mycket du än ser hen som svensk, var medveten om att hen i SDs ögon aldrig kommer ha en självklar plats i detta land. Rasismen och politiken SD för är ditt barn inte skyddat emot bara för att du tycker det borde vara så. Hen är lika utsatta som vilken annan icke nordisk invandrare som helst. Det kanske du bör beakta när ”gråterskorna” försöker varna dig och alla andra för vad rasism i finrummen leder till. Jag lovar att gråta för och kämpa för även ditt barn, nu när du underskattar faran SD  utgör i vår framtid.

 
MvH/Paula, 11/3-2017

Lottas text finner du här: http://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/ni-som-nobbar-sd–vad-ar-alternativet/

Trump

​De sa: Ge honom en chans han kanske är förnuftig när han börjar bestämma.

 

De sa: Alla överdriver i presidentkampanjer. Han kommer tona ner sig när han blir president. 
De sa: Det är överdrivet att påstå att Trumps väljare röstat på en fascist. Sluta med alarmismen! 
De sa: Demonisera inte Trump, vänta och se hur han blir som president innan ni dömer.
De sa: Obama gjorde nästan inget av vad han sa att han skulle göra och USA är fortfarande i krig med bombningar varje dag Obama varit president. Ge Trump en chans för så mycket värre än så kan det inte bli. 
De sa: Äh inte ens Trump är så dum att han verkligen tror på att bygga en mur mot Mexico eller stoppa alla muslimer från att resa till USA. Ni behöver inte vara oroade. 

Nu har Trump varit president i en vecka. Han har gett order om att muren skall byggas och finnansieras bla med kraftigt höjd skatt på mexikansk importvaror. Han har stoppat visumtillstånd från en lång rad länder med en muslimsk majoritetsbefolkning. Han har gjort så att människor med svenska, brittiska, norska, tyska eller tom amerikanska medborgarskap inte kommer in i USA för att de är födda i ett land vars befolkning inte längre får amerikanska visum. Han har gått ut med order om att statligt anställda som sysslar med bla klimatforskning inte får kommunicera sina resultat utåt innan hans administration godkänt vad som kommer sägas.  Han har inskränkt möjligheten till abort både i USA och internationellt. Han har gett order om att det varje vecka skall publiceras en lista på brott gjorda av personer med invandrarbakgrund. Utan att ställa det i jämförelse med brott gjorda av infödda (vita) amerikaner. Hans stab har ombetts oficiellt ljuga om vad som sker, attackerat journalister och bett pressen ”hålla käften och bara lyssna”. 
De säger: Låt oss prata med SD, vi kan få dem att komma till sans. 
Jag säger: Trump är en fascist, SD är fascister, och är det något vi kan lita på så är det att fascister gör vad de säger att de ska göra. Lyssna lika mycket på vad de säger att de vill, som på lögnerna som visar hur de önskar saker var. Sluta ursäkta fascisters argumentation, de överdriver inte för klick eller drama. De säger precis vad de tänker göra.

Människors beteenden har aldrig enkla lösningar.

De ”invandringskritiska” så kallade ”Sverigevännerna” har tre för närvarande ständigt återkommande diskussioner där de tycker att svaren och lösningarna är enkla. Att SD med svans ständigt letar enkla svar är inget ovanligt, men i detta fallet verkar även icke SDare anse att svaren är enkla. När det kommer till människor och människors förehavanden finns dock aldrig enkla lösningar. Människor är svåra varelser, hur vi agerar med och mot varandra är ännu knepigare att reda i. Jag tänkte ge mina tankar om dessa tre återkommande frågor: 1. Utvisa alla invandrare som gjort grova brott oavsett situation. 2. Vägra separata badtider för kvinnor/de som inte är män. 3. Förbjud minderåriga gifta flickor att bo ihop med sina män.

  1. Utvisa alla invandrare som gjort grova brott.

det_svarta_fc3a5ret

Debatten om att kunna utvisa alla invandrare för grova brott blossade upp strax innan jul. Bland annat uppeldat av Joakim Lamottes (minst sagt) onyanserade FB inlägg om 4 killar från Nordafrika som inte kan utvisas då det inte finns några bevis på varifrån de kommer. Detta tyckte Lamotte med en stor rad följare inte ska spela någon roll. Det var bara att utvisa packet, om de hamnade i tortyr, avrättades eller dumpades i något land de inte hade kopplingar till kvittade totalt. Ut skulle det.

Det kan verka enkelt när känslorna svallar efter att 4 killar gjort en fasansfull våldtäkt att de bara ska ut, oavsett pris. Samtidigt skall vi föreställa ett rättssäkert land (insert ironiskt skratt) och där funkar det helt enkelt inte att utvisa personer när en inte vet varifrån de kom, eller när en vet varifrån de kom och att de kommer torteras eller dödas om de blir utvisade tillbaka. I Svensk lag är det redan okej att utvisa invandrare som ännu inte fått svensk medborgarskap om de utför grövre brott, tex rån/våldtäkt/mord. Detta är dock villkorat utifrån mänskliga rättigheter där utvisning inte får ske om det är stor sannolikhet att personen kommer utsättas för tortyr eller avrättning.

Att tumma på de mänskliga rättigheterna är för många enkelt när det gäller personer som de anser gjort så grova brott att de inte längre har ett mänskligt värde. Problemet är att om vi börjar se förbi de mänskliga rättigheterna är det inte alls svårt att tumma på det i andra fall också. Att asylrätten och den mänskliga rättigheten att slippa krig och förföljelse börjar utarmas eller rent av struntas i helt är en reell fara för _alla_. De länder som gått längst i att ignorera asylrätten är också de länder som i rask takt börjat inskränka saker som pressfrihet, tryckfrihet och åsiktsfrihet genom att tex förbjuda demonstrationer. Är det dit vi vill gå?

2. Vägra separata badtider.

c3a4ventyrsbad.jpg

Detta är en fråga som delar feministiska kretsar men verkar ganska självklart för många: Att ha separata badtider är ett steg i fel riktning och enligt islamofoberna ett tydligt tecken på islamiseringen.

Separata badtider är inget nytt. Många badhus har länge haft 2-3 timmar i veckan där bara kvinnor får bada och 2-3 timmar bara för män. Det finns också tider där motionssim inte är tillåtet och tider där bara motionssim är okej. Ingen protesterar mot motionssimningen men separata badtider pga kön är det många som får dåndimpen över. Eller ja, det har inte varit ett problem alls fören det började skyllas på muslimer. Troligen har det inte varit ett problem innan eftersom 1. de flesta har förstått varför framförallt kvinnor uppskattat att ha en möjlighet att bada utan mäns närvaro. 2. Det har inte funnits en rasistisk aspekt i argumenten för och emot separata badtider. Många som är emot idag är inte emot för att de inte ser vitsen med separata tider, utan för att de bara inte vill tillåta något som gör livet lite lättare för en del muslimska kvinnor.

Det är enkelt att se separata badtider som ett steg bakåt, å andra sidan verkar vi ju inte gått bakåt av alla de tiotals år detta redan existerat. Vi lever heller inte i en perfekt värld ännu, och hur fel det än känns att kvinnor och transpersoner inte skall våga bada med män är det så det ser ut. Den situationen ändrar vi inte genom att be kvinnor eller transpersoner att skärpa till sig, svälja sin rädsla och bada ändå. Det måste gå att jobba parallellt med dessa frågor. Att dels tillåta de som inte är män att få andrum i badandet och slippa män. Dels arbeta med att män helt enkelt ska ge fan i att bete sig rövigt mot personer som inte är män i badhuset.

Imo är det helt enkelt så att separata badtider för personer som inte är män behövs samtidigt som arbetet för att alla ska få/våga bada med män fortgår. Separata badtider bör ses som en tillfällig lösning på ett svårare problem, en symtomlindring men inte en hållbar långsiktig lösning.

3. Förbjud minderåriga gifta flickor att leva ihop med sina män. 

Äktenskap

Med krig och oroligheter i världen har mängden flyktingar till Sverige ökat. Med detta har det också blivit en ökning av flickor som kommer hit och är under 18 men redan gifta. De kommer nästan alltid hit tillsammans med sina (generellt betydligt äldre) makar. Att barnäktenskap inte är något som skall tillåtas i Sverige är givetvis en självklarhet, däremot är det inte lika självklart hur vi skall behandla de minderåriga flickor som redan är gifta när de sätter sin fot på svensk mark.

Även i fråga om barnäktenskap sker en normaliseringsprocess. Den som gifts bort som barn har normaliserats in i att detta är det liv hon ska ha. Efter  lång tid på flykt, med allt det innebär, blir mannen den trygghet hon har oavsett hur fel äktenskapet i grunden är. Att separera flickan från sin man är att ta hennes troligtvis enda trygghet ifrån henne. Det svåra med människor är ju att vi kan finna trygghet även i hemska situationer. OM mannen är kontrollerande, kanske misshandlar henne etc kan han ändå vara den enda hon känner sig trygg med.

Att ha mannen och flickan i samma boende ger dels möjlighet att låta flickan behålla sin trygghet, dels en möjlighet att ha koll på relationen och hur hennes situation verkar. 16-17 åringar i Sverige som bor ihop med äldre partners är inte helt ovanligt. Att flickan inte är myndig men mannen är det måste inte automatiskt innebära att han gör henne illa, men eftersom äktenskapet är påtvingat i 99.99% av dessa fall är det ändå bra att ha koll. En koll vi inte får av att tvinga isär paret där risken blir stor att flickan återvänder till mannen så fort hon fyllt 18 och inte längre kan tvingas av svenska myndigheter att inte bo med honom.

Att låta gifta omyndiga flickor bo med sina män kan alltså vara ett medel för att hjälpa flickan ur situationen på ett sätt som är bra för henne, istället för att göra det sätt som känns mest moraliskt rätt för oss.

frabz-Its-Complicated-6b785c.jpg

Sammanfattat: Det finns aldrig enkla svar, och vi gör ingen vinning av att låssas som att lösningarna på människors beteenden, viljor och önskemål någonsin är enkelt.

 

Är någon kamp för liten att föra?

I den så kallade ”internkritiken” diskuteras det ofta kring vilka frågor som får mest fokus, och om det skulle finnas frågor som är för små att bry sig om. Att göra fittkonst, synliggöra mens eller prata om att våga vara osminkad hånas lätt som ”oviktiga” frågor och en kamp som inte är värd att ta seriös.

Mer luttrade feminister tittar lite nedlåtande mot de som känner sig modiga i att de bär ett snippsmycke och frågar varför de inte snackar om våldtäkt istället? Varför kör Nyhetsmorgon ännu en kampanj om att våga vara osminkade och om separata badtider när de faktiskt hade kunnat lyfta konsekvenserna av kass förlossningsvård eller kvinnomisshandel? Den nedlåtande attityden mot ”fel” frågor har ett enda budskap: Ni bryr er inte om det jag finner viktigt så ni gör fel.

Nu kan jag för all del själv känna mig trött ibland på fokuset kring snippor och mens, eller smink och rakade/orakade armhålor. Frågan jag ställer mig är dock: Vem tjänar på att jag gör offentliga poänger på att håna dessa frågor, håna andra feministers kamp? Ju mer jag granskar dessa strömmar, ju mer jag tänkt kring det hela har jag lagt märke till att det hela verkar handla mycket om ålder.

130614_5e69z_rci-statusquo-karencho_sn6351

De som hånar är ofta äldre feminister, de som står för den sk. ”fåniga kampen” är ofta yngre, nykläckta feminister. Vad vi får är dels ett åldersförtryck, dels ett kunskapsförtryck. De äldre feministerna har haft tid att mogna i sin feminism, utveckla den och sin analys (med vissa undantag för all del, somliga utvecklas aldrig), medan de yngre just håller på att lära sig och därmed fokuserar på frågor som står dem närmast.

Jag tycker inte det är så konstigt att det bland 15-20 åriga nyblivna feminister finns ett stort fokus på frågor som rör yta, med tanke på att skönhetsindustrin och utseendehetsen är hårdast mot denna grupp. När en fortfarande är fast i föreställningen att mens och snippan inte skall omtalas och är skamligt är det heller inte märkligt att finna det oerhört befriande att få tala om sådant. Vara öppna med att en har mens, gillar sin fitta och att ha sex.

Borde inte vi som varit med i gamet lite längre kunna tillåta nyblivna feminister att ha en ytlig analys, att ha fokus på ”små” frågor som ändå är viktiga för dem? Jag tänker att en djupare feministisk analys kräver tid, det kräver tålamod från de som kommit längre och det kräver att folk orkar undervisa en. Att komma med förmaningar och pekpinnar kan skrämma bort de som just börjar förstå vitsen av feminism, att få börja i det lilla kan ge modet att orka engagera sig i det större på sikt. Bara vi ger utrymme till att växa in i feminismen och slutar kräva att alla skall ha en perfekt analys från dag 1.

Dessutom hänger det stora och det lilla ihop, så ingen kamp är onödig. Vi som anser oss kommit längre kan ju fokusera på de stora frågorna istället för att lägga energi på att tala om för andra feminister att deras fokus är på för fjuttiga problem. Antifeminister skriker ”orka se detta som ett problem, så töntigt!” så det räcker, vi behöver inte göra samma sak. Utöver det kan det vara rätt avslappnande att ibland få fokusera på enklare frågor och bara ge varandra allmänt peppande utan att hela tiden tänka ”är detta verkligen ett problem i förhållande till könsstympning och våldtäkt?”.

menarewrong

Feminister på löpande band bränner ut sig i kampen eftersom vad vi än gör är det aldrig bra nog. Det står ständigt någon och påtalar att fokus är fel, att det finns viktigare saker att bry oss om. Så låt oss inom feminismen stötta varandra, låt nybörjarna ta de enkla frågorna och växa in i de svårare med vårat stöd, istället för vårat hån. Låt människor föra en kamp de orkar med, istället för en kamp som skall se ”rätt” ut för utomstående. Tycker du att det saknas diskussion om ett visst ämne, var den som startar igång den diskussionen istället för att klaga på att andra gör fel.

Vi har inte ett problem fören alla bara bryr sig om ifall armhålor är rakade eller ej, och där är vi verkligen inte idag. Tvärt om stöts och blöts större frågor såsom hederskultur, våldtäktskultur, kvinnomisshandel etc hela tiden. Vi har utrymme för ”fåniga” frågor också. Med andra ord: Live and let live.

Sänkta ingångslöner slår mot hela arbetsmarknaden.

Centerns förslag att sänka ingångslönerna på arbetsmarknaden har blivit en het potatis. Förslaget kommer mitt under avtalsförhandlingarna mellan fack och arbetsgivare och har inte tagits emot väl från fackens sida. Förslaget påstås vara ett medel för de grupper som ofta har lång arbetslöshet att komma in på arbetsmarknaden. Det finns inga konkreta siffror på hur mycket centern tycker att lönerna skall sänkas men 20-25% är en siffra som kommit upp. För en nyanställd servitör inom handels kan detta innebära en ingångslön på 12.000 innan skatt. För en heltidstjänst….

Centern hävdar bestämt att detta inte kommer påverka övrig arbetsmarknad utan bara vara en väg in för de som annars står utanför arbetsmarknaden. De grupper som nämns är unga utan utbildning samt invandrare. Det verkar som att förslaget innehåller två olika riktningar, antingen skall lönesänkningen gälla exakt alla som är arbetslösa om de varit arbetslösa ”en längre tid”, var tidsgränsen för lönesänkningen skall gå nämns däremot inte. Det andra förslaget är att detta skall gälla för de som aldrig haft ett tidigare arbete på svensk arbetsmarknad. Vilket alltså blir alla unga som får sitt första arbete och alla invandrare…

 

Vad Centern så strategiskt verkar ”glömma” är att fortsatt löneutveckling för en anställd beror på ingångslönen. En person som anställs med 20-25% lägre lön, kanske tom ännu lägre kommer inte att komma ikapp på arbetsmarknaden efter det. Detta betyder i realiteten att vi dels kommer skapa en andra klassens arbetskraft som från första början stämplas som så omöjliga på arbetsmarknaden att de inte förtjänar samma löner som alla andra (läs: Invandrarna). Dels skapar det en generation som aldrig kommer få en chans att komma ikapp på arbetsmarknaden (läs: de unga). Vilket om vi ska se riktigt långsiktigt om en sissodär 60 år ger oss en generation där en betydande del kommer ha svårt att leva på sin pension.

För de som redan är etablerade på arbetsmarknaden kommer båda förslagen riskera att påverka även deras löner negativt. Antingen i risken att de själva blir arbetslösa och inte får jobb innan de faller för gränsen om sänkt lön, detta kommer slå framförallt mot de som är 50+. Den andra vägen är att de som redan är etablerade på arbetsmarknaden helt enkelt hotas med att om de inte tar den lön de erbjuds kan arbetsgivaren bara anställa någon som får 25% lägre lön. Så börjar lönepressen nedåt. För i princip alla utom de som redan idag lyfter månadslöner på 100.000+. Det är enkelt att tycka att alla andra kan arbeta för allt mindre löner när en själv ensam tjänar som två medel-svenssonfamiljer ihop.

Förslaget är dessutom rasistisk i sin grund, oavsett vad DN försöker påstå, eftersom det utgår ifrån den förutfattade meningen att invandrare inte har utbildning som är relevant för svensk arbetsmarknad och därmed behöver lägre löner för att komma in. Att arbeta emot den strukturella diskrimineringen istället för att gynna den är ju klart mer krävande, men det är den enda vägen vi kan gå. DN försöker måla upp en bild där vi antingen dömer vissa människor till ett liv i utanförskap eller så dömer vi dem till ett liv med ständigt lägre löner än de som är ”rätt” i samhället.

Det finns många vägar vi kan välja att gå om vi bara vill. Utbildning parallellt med arbete är en väg om det är utbildningen som sviker. Ungdomsarbeten med kollektivavtal och praktik en annan väg. Att fokusera på sänkta löner handlar inte i grunden om att skapa fler arbeten och få människor ut i arbetslivet, primärt handlar det om att se till att arbetarna hålls på mattan så att de som sitter på produktionsmedlen kan tjäna ännu mer. Att invandrare och unga har hållits utanför arbetsmarknaden används som ett slagträ för att slå mot alla arbetare. Här vill jag faktiskt värna en svensk tradition: Låt facken fortsätta att förhandla fram rimliga lägstalöner utan att staten blandar sig i och pressar lönerna åt arbetsgivarna! Å ska vi ta en kapitalistisk vinkel på detta: Sänkta löner ger sänkt konsumtion, sänkt konsumtion leder till lägre vinster för företagen som är beroende av att vi konsumerar varor och tjänster. Sänkta vinster leder till färre arbeten. Vem vinner på denna utvecklingskedja? Absolut ingen. Inte ens Annie Lööf.

Sprickorna blir vårt fall.

Internkritik. Smaka på ordet. Det används ofta idag. Ibland känns det som att allt vi i vänstern gör är att bedriva internkritik. Jag skulle säga att det blivit en sådan synonym sak med vänstern att högertroll lätt kan sabba i kampen genom att utge sig för att vara vänster och sedan bedriva ”internkritik”. För faktum är att internkritiken ibland höjs så mycket som en av de viktigaste delarna i kampen att den tar helt absurda former. Mitt i en debatt mot en SDare kan hela trådar derailas när olika personer som alla är på vänstersidan istället argumenterar ordval, eller bristande intersektionalitet.

Nog för att allt sånt är viktigt, men fan, nazister patrullerar våra gator, folk misshandlas bara för att de är bruna och svarthåriga. Poliser vägrar tala om rasistiska motiv och nyheter kallar det för ”invandringskritik”. Är det då verkligen rätt fokus att köra med ”internkritik” och starta debatt om huruvida det är okej att kalla rasister för äckliga, om det är funkofobt att säga att en situation är ”helt sjuk” eller om det är appropriering att använda en feministsymbol med knuten näve.

Högern har ett alldeles för lätt jobb just nu. Medan vi i vänstern är upptagna med att bråka om vem som lyckas klämma in flest vinklar på en och samma fråga har högern fullt upp med att skapa misstänksamhet mot de redan utsatta, agitera för att ökade klyftor är vägen att gå och att allt egentligen bara är invandringens fel.

Detta klimat ger inte utrymme för att göra fel, det ger inte utrymme för att lära. Folk vågar inte yttra sina tankar i rädsla för att råka använda fel begrepp och bli utmålade som onda. Samtidigt är det i diskussion och samtal som vi verkligen har möjlighet att utvecklas, med dagens situation inom vänstern dödar vi möjligheten att locka nya att joina oss och de som redan är med skräms bort.

barn_i_ring_400

Titta in i valfri kommentatorstråd på tex Nyheter24 där SD svansen härjar. Kolla hur de förhåller sig till varandra. Om de inte håller med håller de käft, eller svarar kort att vad en annan SDare gör eller sagt inte talar för alla inom SD. De är samtidigt enormt snabba med att stötta varandra utåt, skriva att folk har bra åsikter/säger rätt grejer/fattat ”sanningen” oavsett hur den framförs. Ilska och hat riktas mot de som är ”PK”. De har helt enkelt en tydlig fiende utmålad för sig och inför andra gör de gemensam sak mot denna fiende.

Det känns läskigt att säga men här tror jag vänstern har en hel del att lära. Vi måste inte hålla med varandra, ibland går folk riktigt över gränsen och det skall inte tolereras. Men däremellan, bör vi inte bli bättre på att öppet stötta varandra? Att faktiskt säga till varandra när vi tycker nån gjort nått bra, istället för att bara tala om när vi tycker nån har fel?

Jag tänker att vi måste lämna öppet för att lära, att ge folk en chans att tabba sig och sen göra rätt. Att först när en person visar att de inte tänker lära om, att de inte vill lyssna DÅ kan vi ta kritiken öppet, ta avstånd eller säga att nej, jag accepterar inte detta. Fram tills dess, kan vi inte satsa på att vara snällare och framförallt visa en enad front, en stöttande front som människor kan känna att de vågar söka sig till? Hos rasisterna är gemenskapen a och o utåt, de interna konflikterna håller de borta från insyn av personer som kan lockas att joina dem. Det finns för och nackdelar med allt, men sett till hur situationen är just nu verkar det vara ett vinnande koncept.

Jag vill poängtera igen att ni för missförstå mig rätt, internkritiken bör inte upphöra, men vi bör bli bättre på att välja tidpunkt och kontext för när den är rimlig att framföra. Det gäller i synnerhet för de vita feministerna med makt. Ska vi kunna putta den här bussen som är samhället upp ur det höger-rasistiska dike det kanat ner i måste vi jobba ihop. Sen skiter jag i om det sker genom separatism för att slippa tjafsa med privilegierade utan koll eller i blandade grupper men kan vi inte ens enas om en gemensam riktning utåt i de mindre grupperna är det verkligen kört.

buss

Mannens äckliga sexualitet

Den manliga sexualiteten är minst sagt väl omtalad. Den syns och finns överallt, ofta i en heterosexuell kontext där kvinnans sexualitet finns med i bakgrunden på männens villkor. Detta målas ofta upp som ett privilegie inom feminismen; män får prata om sin sexualitet till skillnad mot kvinnorna, de får ha sex hur de vill och när de vill (men inte riktigt med vem de vill). De får ta för sig sexuellt och har i princip rätt att kräva ständig tillgång till sex. Jag håller dock inte med om analysen, synen på manlig sexualitet är inte ett privilegie, den skadar män och allt för ofta skadar den kvinnor och det påverkar också synen på icke heterosexuella relationer.

Den manliga sexualiteten porträtteras ofta i filmer, media, böcker och det vardagliga samtalet. Problemet är inte att det talas om, utan hur. Det finns i princip två huvudlinjer för hur manlig sexualitet diskuteras  och tillåts ta sig uttryck, där ”ha kontrollen” samt ”omättligt sexbehov” ligger som en våt filt över allt, och ofta korsas dessa två linjer.
Linje ett: Som något att skratta åt. Där männen ofta utmålas som smått patetiska slavar för sin sexualitet. Exempel på detta är så gott som alla komedier hollywood någonsin skapat, från American Pie och Supersugen till Get him to the greek och Den där Mary..
Linje två: Som äcklig, något som gärna ska få oss att rysa av lättare obehag eller känna avsmak. Detta innefattar ofta porträtteringar av mannen som den sexuella förövaren på olika vis men kan också korsas med det ”humoristiska” och bli något som skall föreställa äckligt men kul.

Många typer av skällsord som avser att slå mot mäns sexualitet anspelar på dessa två linjer eller på att mannen inte har kontrollen över sexet. ”Pussy whipped”/”Toffel” är två uttryck som betyder ungefär samma sak, dvs att en man är patetisk om han ställer upp ”för mycket” för sin (kvinnliga) partner och där sex antas vara vad han styrs av. Att mannen skall ha kontrollen i det sexuella ses som A och O och påverkar hur det talas om sexuella relationer som inte är hetero. Hur många i homosexuella relationer har tex fått frågan om vem som är mannen resp kvinnan i relationen? En fråga som bygger på uppfattningen att en person måste vara ”mannen” (den med kontroll) och en ska vara ”kvinnan” (den som blir styrd).

image

Manlig sexuell kontroll ges ofta en våldsam prägel. I filmer och även i porr utmålas manlig dominans via BDSM (light eller hard core) som en norm. Att fysiskt trycka ner en kvinna, hålla fast, dra i hår etc för att visa dominans är helt enkelt hur sex anses ”ska” vara. Män som inte alls gillar den formen av sex utmålas gärna som mesiga och töntiga. Män ska vilja ha sex alltid, och vilja ha samt ha fullständig kontroll. När en man inte har det och tex blir våldtagen ses det inte som ett brott utan som något att skratta åt. Ta filmen ”Get him to the greek” som jag nämnde tidigare. Där blir huvudpersonen våldtagen av en kvinna under en fest, men hela scenen är övertydligt upplagd för att skrattas åt. Vi ska inte känna sympati eller fasas över att mannen våldtas, vi ska skratta åt den patetiska mannen som inte har kontroll över situationen och inte vill knulla eftersom han har en sambo.

Synen på mannens sexualitet som äcklig, farlig eller något att skratta åt påverkar såklart synen på kvinnlig sexualitet. Kvinnor skall vara allt det männen inte anses vara. Det vill säga lugna, sansade, och framförallt med en kontrollerad sexualitet. Eftersom männens sexualitet ses som i grunden äcklig skall kvinnor inte frivilligt åtrå sex med män. Tvärt om skall män ”jaga” sex med kvinnor och sen få möjligheten att skryta om att de trots allt fick till det. Hela tanken om att män ”erövrar” kvinnor kommer ur föreställningen att bra och vettiga kvinnor egentligen inte vill ha sex med män, men att de ställer upp för mannens skull om han gör rätt. En SD politiker symboliserade detta ganska väl genom att uttala sig såhär om feminismen och sexuellt frisläppta kvinnor:

image

Att som kvinna ”vara som män” är alltså äckligt och en styggelse. Varför? För att synen på mäns sexualitet är att den är äcklig. Vi får lära oss från barnsben att kvinnors sexualitet är hemlighetsfull, något vackert som skall bevaras och hållas skymd. Pojkar får å andra sidan lära sig att deras sexualitet inte går att tygla, att den är äcklig men helt enkelt inget som nån kan göra nått åt. De får lära sig att deras kvinnliga klasskompisar skall anpassa sig, klä sig rätt och ”akta sig” för dem, för att deras sexualitet är farlig och aggressiv och flickornas oskyldig och värd att skydda.

Samma åsikter går igen när 14-15-16 åriga pojkar som har sex med 15-20 år äldre kvinnor utmålas som hjältar. Att deras sexuella utveckling behöver skyddas och utvecklas sakta i relation med jämnåriga finns inte på kartan. En flicka i 14-16 års ålder som har sex med en snubbe på 30+ däremot ses inte som en hjältinna, utan som någon som utnyttjas av äldre snuskiga män och behöver hjälp. För oavsett ålder på killen ingår i hans sexualitet att anses ha fullständig kontroll och att inte kunna vara offer i sexuella situationer.

Allt detta är ju slutligen som upplagt för våldtäkter. Om män får lära sig att deras sexualitet inte förtjänar respekt, hur ska de kunna respektera andras? Om de får lära sig att sex är något de ska tjata sig till, hur ska de med lätthet kunna se när gränsen är passerad och det blir ett övergrepp även om kvinnan säger ja? Men framförallt hur ska män respektera kvinnor som tar sig stora sexuella friheter precis som dem när de fått lära sig att den frihet de har kommer med stämpeln att deras sexualitet är äcklig och farlig? Det går inte, och därför ser vi också stora portioner slut shaming samt åsikten att kvinnor som har mycket sex inte kan våldtas. För med en manligt kodad sexualitet försvinner möjligheten att vara ett offer för övergrepp. Faktum är att det till och med finns fall där förövare på ett bakvänt sätt tänkt att genom att våldta en kvinna så bevaras hennes sexualitet. Eftersom han är så äcklig och det inte kan vara sunt för henne att frivilligt ha sex ska hon ”skyddas” genom att våldtas och därmed kunna visa att hon i alla fall inte var med på det frivilligt.

Vad vi behöver är givetvis att kvinnlig sexualitet får diskuteras mer, men framförallt att prata mer om relationer och respekt rakt av. Vi behöver att män kan få lyftas som vackra, sensuella och mjuka i sin sexualitet. Något som idag ofta får en ”gay” stämpel direkt eftersom bara män antas kunna njuta av den manliga kroppen. Min poäng med hela texten är att om vi vill att män skall respektera varandras sexualitet, kvinnors sexualitet och andras sexualitet kan vi inte lära dem att känna förakt för sig själva. Den som inte respekterar sig själv kan inte respektera andra, därför måste vi börja med den sexuella självkänslan hos männen om vi vill påverka synen på kvinnors sexualitet.

Jag avslutar inlägget med ett kollage av konstnären David Kawena, en person som lyckas porträttera män som både mjuka, sensuella och kraftfulla på en och samma gång. Manlig sexualitet och kropp behöver få porträtteras mer på detta sätt. Män förtjänar att också bli åtrådda. 

image

Synen på sexualbrott, en fråga om Vi och Dem?

Detta blir mina avslutande funderingar kring de tankar som väckts i samband med debatten om händelserna i Köln. Jag har följt flera diskussioner, läst en uppsjö artiklar och fått mängder med kommentarer kring detta och i allt detta har jag slagits av hur benhårt en majoritet av debattörerna vill hålla fast vid en uppdelning av ”Vi” mot ””Dom”. Inte bara när det gäller förövare, utan också när det kommer till att beskriva offren. Jag har också lagt märke till en tydlig uppdelning i fråga om vita och rasifierades kvinnors upplevelser av vita svenska mäns sexuella övergepp och generella kvinnosyn.

Ett stort antal svenska kvinnor har tagit svenska män i försvar, kvinnor (oavsett etnicitet) som vittnar om hur svenska män i grupp begår övergrepp anklagas, mer eller mindre rakt ut, för att ljuga eller överdriva. Jag ser gång på gång vita kvinnor påstå att det är milsvid skillnad i hur svenska män beter sig jämfört tex Afghanska män. Samtidigt ser jag ser framförallt rasifierade kvinnor vittna igen och igen om svenska vita män som frågar vad de kostar, trycker upp fingrar där deras fingrar inte ska vara, klämmer hårt om kvinnors bröst, runkar på bussen osv. Berättelser som sen, av vita kvinnor, förnekas, förminskas och viftas bort för vita män är så mycket bättre än alla andra.

I en artikel går skribenten (säger ej vem pga vill inte ge onödiga sidvisningar) så långt som till att låta insuinera att alla kvinnor som hävdar att svenska män inte alls har så himla schyst kvinnosyn aldrig kan ha blivit våldtagna och därför bör vara tysta. I ivern att försvara vita kvinnor från mörka män flödar kvinnohatet mot rasifierade kvinnor…. Apropå det där med vita kvinnor och mörka män kan vi gå vidare till synen på vem som är offer och vem som är förövare.

image

I alla artiklar och i en stor portion bildgoogling har jag konstaterat följande:

Offer för våldtäkt: Vita kvinnor från västvärden. Anses stå för ”västerländska värderingar” såsom rätten till den egna kroppen, rätten att klä sig som en vill, ha sex med vem en vill, vara full och jämställdhet i största allmänhet. Hon utmålas som den som våldtas och utsätts inte på grund av mäns syn på kvinnor generellt utan på grund av att hon är just en vit västerländsk kvinna. Tropen att vita kvinnor ska ”straffas” av mörka män med hemska värderingar går igen i debatten gång på gång.

I diskussionerna om Köln tas det upp i ett flertal artiklar. Trots att polisen ännu inte har någon bild över varför övergreppen skedde hävdas det att det handlade om rasism mot vita. Att Afghanska och Iranska män utstuderat velat ge sig på ”västerländska kvinnor” för att trycka dem/oss tillbaka i fråga om frihet och jämställdhet. Händelsen i Köln utmålas som en ny form av terrorism mot vita och liknelser har gjorts till terrordåden i Paris. Att det bland kvinnorna som anmält skulle finnas rasiferade  offer finns öht inte på kartan, trots att polisen inte sagt ett ord om etnicitet hos de drabbade.

På BBC finns en serie klipp där kvinnor som drabbades vittnar om händelsen i Köln, bland dem finns rasiferade kvinnor som i den svenska debatten helt raderats ut. Händelserna i Köln var en attack mot kvinnor, inte bara vita kvinnor. Misstänkliggörandet och osynliggörandet av rasiferade kvinnor som offer för sexuella övergrepp är ett enormt problem. Här kan vi verkligen snacka om att svika offren i Köln när händelsen falskt utmålas som en attack bara mot vita kvinnor.

Synen på gärningsmännen: När det kommer till förövarna är bilden istället det omvända. Vita män exkluderas konstant som möjliga gärningsmän istället handlar det bara om att peka ut andra som de ”riktiga” förövarna. Är kan nämnas rapporteringen om ”We are Stockholm” där det påstås att enbart killar från Afghanistan och Iran var inblandade i den första versionen. En av de fältarbetate som var på plats och tog del av polisens signalement säger däremot att det inte var sant. Att pojkar med olika signalement som kan betyda en massa olika etniciteter var eftersökta.

image

Kvar blir en bild som ger vid handen att rasifierade kvinnor bara kan våldtas eller trakasseras av rasiferade män OM de öht kan vara offer alls. Samtidigt som vita män fortsätter ursäktas och få komma undan. Vill vi göra skillnad på ursprung i arbetet mot sexuella övergrepp finns klart bättre vägar att gå än att peka ut vissa som de ständiga förövarna och andra som de ständigt missförstådda. Det finns vägar att gå som inte skambelägger offer för att de våldtogs av ”fel” förövare. Viktigast av allt kanske är att vi borde sluta låssas som att allt var så bra i nått diffust ”förr”, för jag vet inte med er men jag har iaf aldrig levt i en tid där badhus inte utgjort ett orosmoment, där jag inte behövt väga in risken för sexuella trakasserier för en kväll på krogen eller där jag utan pekpinnar kunnat röra mig fritt i en stad på kvällstid.

På bilden är f.ö en ”våldtäktskondom”. Ett konstprojekt som skulle lyfta diskussionen om våldtäkt. Kondomen skulle användas av kvinnor som en form av självförsvar. När kondomen ”släpptes” uppstod ramaskri, det var ju synd om männen…..

De vitt skilda erfarenheterna och upplevelserna kring svenska mäns attityder mot kvinnor får mig också att dra slutsatsen att vem som väljs ut som offer också till viss del bottnar i ett vi och dem tänk. Kanske grunden är en form av rasism där rasifierade kvinnor i Sverige inte ses som lika mycket värda och därför är det okej att behandla oss på ett sätt som svenska kvinnor inte behandlas på i samma utsträckning? Det är iaf den enda förklaring jag kan komma på till den kompakta igenkänningen jos rasiferade kvinnor om svenska mäns beteenden som samtidigt förnekas så starkt av vita kvinnor. Slutsatsen blir iaf att rasism definitivt spelar in i synen på sexualbrott, i vem som kan utföra dem, i hur allvarliga de är och i vilka de riktiga offren är.