Genom bla FATTA kampanjen har debatten om att införa en samtyckeslag gällande våldtäkt kommit igång på allvar. Det ses som allt mer självklart att all form av sex skall föregås av tydligt samtycke, om den ena parten säger nej (på något sätt) är det vad som gäller. Detta ser jag givetvis mycket positivt på, en samtyckeslag kommer flytta fokuset från huruvida offret protesterat tillräckligt mycket till huruvida förövaren faktiskt förhört sig om att en sexuell handling var önskad. En lag ger förvisso viktiga signaler om vad som ses som ok, men en lag i sig gör ingen skillnad om det inte samtidigt arbetar med attityder i samhället. När det kommer till samtycke ser jag där ett stort problem i dag i hur barn ofta behandlas.
För barn finns ofta ingen tanke om att nej är nej när det kommer till deras egna kroppar. Vill de inte krama mormor får de veta hur ledsen mormor blir över detta, att kramas och tom pussas blir ofta ett krav, något som fås fram genom skam och tvång. Hur ska barn förstå rätten till sin kropp, och rätten för andra att bestämma över sina kroppar om de samtidigt av vuxenvärlden får lära sig att det är helt ok att genom skam få vad en vill i fråga om kroppskontakt?
Mins inte var jag läste detta exempel men en lärare hade frågat i sin klass ungefär följande: Vad gör ni om en 3 årig pojke försöker krama en 3årig flicka fast hon säger nej? De flesta tyckte bara det var gulligt.
Sen frågade hon samma men nu var barnen ca 8 år. Då fick hon svaret att pojken nog bara var kär i tjejen.
Sen frågade hon hur de såg på det om barnen var 12? Hon fick samma svar som när barnen var 8.
Därefter frågade hon om hur det skulle vara om pojken taffsade på tjejen å de båda var 18? Övergrepp tyckte genast hela klassen. Varav läraren frågade: Hur ska pojken förstå det när han fram tills myndig ålder fått veta att hans beteende är ok?
Detta är ett litet klipp från en längre film där en liten flicka om och om igen försöker knuffa undan en liten pojke som vill kramas. Det är helt uppenbart att flickan inte vill. Trots det får hon ingen hjälp från vuxna (som istället filmar det), pojken tillåts hållas och klippet har sedan cirkulerat som ”en gullig film”. (I det längre filmklippet knuffas alltså pojken bort på olika sätt av flickan, gifen nedan visar bara en av knuffarna. Hela filmsekvensen kan du se på youtube )
Vad ger det för signaler till den lilla flickan i detta fallet? Jo att ingen kommer hjälpa henne att freda hennes kropp för andra har rätten att kräva kramar. Vad ger det för signaler till pojken? Jo att han har rätt till fysisk närhet mot andras vilja. Jag säger absolut inte att den lilla pojken på filmen kommer växa upp till en hänsynslös våldtäktsman. Däremot skulle jag inte alls finna det otroligt om detta beteende fortsätter att ursäktas eller ses som gulligt att han som vuxen kommer göra sig skyldigt till minst ett tjatövergrepp. (Tjatövergrepp = tjata om sex tills den en vill ha sex med ger upp och går med på sexet mot sin vilja)
Helt ärligt förvånas jag ofta över hur så många ser på våldtäkt som något förvånansvärt att det sker och pekar ut alla förövare som psykiskt störda galningar. Är det verkligen så märkligt att det sker övergrepp om män får lära sig från småbarnsåren att de har rätt att trakassera tjejer? Är det så märkligt att övergrepp sker om barn (oavsett kön) får lära sig att en ska ställa upp med fysisk närhet för att inte göra andra ledsen, även fast en själv inte vill?
Rädda Barnen har en kampanj just om detta med att aldrig tvinga barn till fysisk närhet. Bland annat för att det verkar finnas en ökad risk för att barnet faller offer för pedofiler om de tror att de måste ställa upp på fysisk närhet när en vuxen ber om det. Läs gärna mer på deras sida.
Att normalisera kroppskontakt och att kramar etc är fint är givetvis bra, men detta kan göras utan att tvinga barnet till något. Även barn förtjänar att tillfrågas om de önskar en kram. Ska vi kunna ändra våldtäktsstatistiken måste vi starta redan med barnen, annars kommer vi bara fortsätta att försöka bota symtomen utan att göra något åt orsakerna.
Så istället för att utgå ifrån att barn ska krama tex släktingar, fråga om barnet vill och häng inte läpp eller skuldbelägg om barnet säger nej. Ett barn som tillfrågas och själv får välja att kramas eller inte kramas får dels en sund inställning till rätten att ta beslut över sin kropp, men även en bra syn på rätten till andras kroppar. Detta gäller i synerhet för flickor då samhället i övrigt lär flickor att de skall vara till lags och ofta ses det som viktigare att flickor skall kramas än att pojkar ska göra det. Lika viktigt som det är att lära barn att de har rätten att säga nej till fysisk kontakt är det att som vuxen faktiskt kunna säga nej när barnen ger en vuxen oönskad kontakt. Att tex inte acceptera att barnen slår en, eller säga ifrån om de kramas för hårt osv.
Våldtäkt och sexuella övergrepp av olika slag är allt för vanligt förekommande för att kunna skyllas på ensamma galningar, personer som våldtar eller gör övergrepp har lärt sig långt tidigare att det är ok. Barn som ställer upp på vuxna personers övergrepp har också lärt sig tidigare att acceptera vuxnas fysiska krav. Låt våra barn få ha rätten till sina kroppar precis som vi vuxna vill bestämma över våra. Låt inte våra barn idag bli ännu en pusselbit i våldtäktskulturen i morgon.
Vardagsrasismen 
Ni tillskriver små barn alldeles för stor tankeverksamhet. En 2-åring resonerar inte i de här banorna och är extremt ombytliga. Dvs ena dagen går kramar dom en släkting helt frivilligt, och ibland är det totalvägran. Vart går gränsen? I vissa kultur är en kram lika naturligt som ett handslag och föräldrarna kommer ”tvinga” barnen till etikett. Sverige har aldrig varit ett ”kram-land” men på senare tid har det ju blivit så.
En normalt begåvad förälder inser rätt snabbt om ens barn gillar eller ogillar en släkting eller bekant.
Det verkar inte heller finnas något som tyder på att barn som blir ”tvingade” att krama farmor växer upp och blir våldsverkare, eller att samma barn lättare faller offer för pedofiler.
Se http://vardagsrasismen.nu/2014/06/09/ett-nej-betyder-nej-aven-for-barn/comment-page-1/#comment-880 – jag växte inte upp och blev våldsverkare, men jag hade svårare att värja mig mot pedofiler än om jag inte indoktrinerats med att jag inte hade rätt att säga nej.
Ordet ”tjatövergrepp” var en bra term, den ska jag börja använda.
Och yes, vi måste absolut lära barnen att respektera varandras (och sina egna) gränser. ”Stopp, min kropp”, som min exflickvän lärde sin treåring att en kan säga.
Angående lagstiftning så skulle en samtyckeslag tyvärr inte lösa det problem du hoppas att den skulle lösa. För att uppnå det resultat du beskriver behöver vi i stället ett oaktsamhetsrekvisit.
Ett oaktsamhetsrekvisit innebär att om förövaren inte brydde sig om att kolla upp vad offret ville så behövs det inget uppsåt att begå handlingen mot hens vilja för att det ska räknas som övergrepp.
Med samtyckeslag som sådant räcker det att förövaren hävdar sig sakna uppsåt genom att hävda att hen trodde att offret ville… så är vi tillbaka på ruta ett, med fokus på offret i stället för på förövaren.
Reblogged this on Konst, kreativitet och föräldraskap and commented:
Jag måste säga att det här är verkligen tänkvärt. Såhär kommer man säkert att göra själv! Jag hoppas att jag kan undvika det. Ares kropp är Ares, och han ska få göra som han vill med den. Lika viktigt att lära honom är att andras kroppar hör till dem och han kan inte råda över dem. Shit, vad svårt det kommer att bli… :S
Ja! Så viktigt! Bloggade lite om barnens rätt till sin kropp förra året. http://wp.me/p2JS1x-b0
Otroligt bra skrivet! Man måste verkligen börja redan medan barnen är små om man ska kunna förändra samhället. Ett samhälle utgörs ju av människor. Ett gott, jämställt och jämlikt samhälle måste ju då utgöras av människor som lärt sig att stå upp för varandras och för sina egna rättigheter.
Jag kommer aldrig att glömma ”balla-balla-leken” i grundskolan där killarna på skolan, inspirerade av Ronny och Ragge (ett av SVTs barnprogram!), jagade tjejerna och klämde oss i rumpan samtidigt som de skrek ”balla balla”. Lärarna som hade rastvakt sa aldrig åt dem. De sa aldrig stopp. Vi sprag och skrek stopp, försökte komma undan på alla sätt. Detta inför lärarnas ögon men de gjorde aldrig något. Tyckte de att det var naturligt att pojkar jagar flickor och tar på dem? Varför de inte stoppade detta har jag aldrig förstått. Det är helt sanslöst att de bara stod där och såg på! Visserligen gick vi aldrg fram till lärarna och sa ”vi tycker inte om det här, få dem att sluta”. Men de vuxna på skolan borde ha sett ändå! De borde ha sagt ifrån. De borde ha lärt oss barn att acceptera att ett nej är ett nej. Och att vi alltid har rätt att få våra nej respekterade.
När jag tänker efter så är exemplen från min skolgång så himla många att jag rent av blir förfärad. Killar som inför vuxna ställer sig och juckar mot tjejer utan att någon vuxen säger ifrån. Småtjejer som i grupp slänger sig över småkillar, brottar ned dem och tvingar till sig pussar, utan att någon vuxen säger ifrån. Killar på gymnasiet som talar om ”doppa och dra-metoden” inför lärares öron utan att någon säger ifrån. Möjligen har någon någon enstaka gång frågat något i stil med ”Tjejer, är ni okej med det här eller?” istället för att bara säga stopp och belägg, för det är aldrig okej!
Tack för den goda läsningen!
Jag tror du har överanalyserat detta. Jag tror inte barn som “tvingats” kramas gör varken medvetna eller undermedvetna paraleller till detta i vuxen ålder. När det gäller barn som kramar varandra så är det väl betydligt vanligare att det är killen som inte vill kramas och få “tjejbaciller”.
Nu tvingar jag iof. inte varken mina egna barn att krama släktingar eller mina syskonbarn att krama mig eller min dotter.
Men för att gå till ämnet samtycke så beror det på hur den lagen skrivs. Kommer det att krävas ett muntligt ja så varje gång man har sex så är det en stämmningsdödare som kommer att minska barnafödandet i ett land som redan krymper i befolkningsmängd (bortsett ifrån flyktingsströmmen).
Ett nej är såklart alltid ett nej. Senaste fallet var väl ett fall där de tidigare hade haft dominanssex. Själv håller jag mig borta ifrån sådant, hur ska man sedan veta när det är på riktigt och på lek? Det verkar mest förvirrande. Ett nej för mig är alltid ett nej. Men ett samtycke är inte alltid ett muntligt ja.
Nej, i senaste fallet hade _han_ haft dominanssex med _andra_ kvinnor men aldrig haft sex med just denna kvinna tidigare. Ändå utgick han ifrån att hennes nej, slog och gråt var en lek trots att de inte hade pratat om sådant innan.
Ett samtycker är samtycke, kan en inte känna av sin partners sexliv bör en inte ha sex, för sin egen skull.
Jag förstår inte riktigt hur det skulle vara en stämningsdödare att få reda på att ens partner är entusiastisk och verkligen vill?
Inom bdsm använd ofta inte ordet ”nej” i den vanliga betydelsen, d v s i betydelsen”jag vill inte”. Detta för att ”nej” lätt blir ett naturligt uttryck under själva ”akten”. Istället kommer man överrens om ett säkerhetsord som fungerar som ”nej”. Kan vara vilket ord som helst – potatis, röd, villa… Om ngn involverad säger säkerhetsordet så är innebörden densamma som ett ”nej”. Om säkerhetsordet ignoreras och någon ändå fortsätter så övergår det till ett rent övergrepp, på samma sätt som när ngn inte respekterar ett nej. Om man inte kommit överrens om ett säkerhetsord så är det ”nej” som gäller. BDSM är inte en ngn form av frizon för övergrepp – precis som annars handlar det om samtycke och ömsesidig respekt. För att förtydliga – jag uppfattar det inte som att du påstår att det skulle vara på annat sätt. Vill bara vara tydlig på att detsamma gäller inom BDSM som inom allt annat, ett nej är alltid ett nej.
En samtyckeslag kommer inte funka i praktiken för om tex två personer bestämmer sig för att ha sex men den ena ändrar sig efter och säger att dom hade inget samtycke fast dom hade det. Då står det ord mot ord endå och man e fortfarande tillbaka som det är i dag. Ja om det kan bevisas att det är en våldtäckt så skall straffet va strängt. Men problemet är att om där inte finns tecknisk bevisning så måste man gå på trovärdigheten. För det är ju inte meningen att en tjej som valde att ha sex med en kille och sedan ångrar sig att killen ska bli dömd för då faller hela vårat rättsystem. Jag säger inte att tjejerna ljuger i alla fall men det säger heller inte att killen ljuger. Det e ju därför vi har en domstol som ska avgöra trovärdigheten. För det står i lagen att det skall va utom all tvivel och är det inte det så skall personen frias. Jag har förståelse för dom tjejer som tolkas att dom ljuger men jag har oxå förståelse för dom killar som blir falsk anklagad. Så jag tycker att denna text speglar hur vi är mot våra barn ganska bra. Man skall aldrig tvinga ett barn till att krama någon som dom inte vill vid tillfället. För då ger det fel signaler.
Fast vi har ju sett dom på dom på dom där rätten slår fast att offret blev våldtagen men att förövaren inte ”förstod” det. Med en samtyckeslag skulle de domarna bli fällande. Nu räcker det i princip med att en säger att en var för full för att uppfatta något nej för att frias. Det är de domarna en ny lag kommer åt.
Reblogged this on Att bli till… and commented:
Här kommer ett blogginlägg som jag tyckte var så himla bra att jag vill lägga det på min egna blogg också. Jag vet inte vad jag tycker om en samtyckeslag (mest för att jag inte riktigt vet vad det skulle innebära och så), men allt nedanför det första stycket som handlar om barnens rätt till sin egna kropp är riktigt bra skrivet. Läs genast!
Reblogged this on Kajsakanel and commented:
Testar att reblogga ett inlägg från Vardagsrasismen om barns rätt att bestämma över sin kropp. Så jäkla bra!
Finns det någon källa på den här “forskningen”? Dvs att tvångskramande barn i större grad växer upp till sexförbrytare? Detta känns mer som en personlig fundering och väldigt lite som vetenskap!
Vidare tycker jag artikeln innehåller en motsägelse: “Därefter frågade hon om hur det skulle vara om pojken taffsade på tjejen å de båda var 18? Övergrepp tyckte genast hela klassen.”
Om något så antyder ju denna anekdot att barnen precis har fattat vad det handlar om? Om inte, så skulle väl ingen reagerat på tafsning öht?
Men åter till källredovisningen (något som vi med universitetsutbildning har fått lära oss är viktigt): Finns det någon forskning som visar på dessa samband eller är detta rent flummeri, pseudovetenskap eller rena gissningar?
Du läser ett inlägg på en blogg, var någon stans står det att jag gör anspråk på att skriva vetenskapliga texter av universitetsuppsats nivå?
Du som alltså påstår dig ha en utbildning, vad sägs om att göra en sökning på lämplig portal och bilda dig en uppfattning? Då kan du ex finna att många av de som utför våldtäkter på barn själva utsatts för våldtäker när de var barn. Om barn pga övergrepp kan ”fostras” till att själva utföra den mest avskydda formen av övergrepp, är det verkligen långsökt att tänka sig att ett evigt tjatande om kramar och pussar på barn kan lära dem att det är ok att tjata till sig fysisk närhet som vuxen?
Det finns kanske en poäng i att vi inte vet om de här potentiella sambanden finns? Det är något man kan ha en misstanke om, att det inte ger “bra signaler”, däremot.
Så nu är alla män våldtäktsmän eller åtminstone potentiella våldtäktsmän utan att vi ens vet om det? Tröttsam attityd! Om feminister inte vill att kvinnor strukturellt ska utsättas för negativ särbehandling ska det gälla män också. Angrip problemet istället för att kollektivt peka ut alla män som förövare!
Tips: läs mitt inlägg ”med vilken rätt pushar vi för kvinnor i förskolan” och återkom sedan i frågan om huruvida jag utmålar alla män som förövare.
Var i all världen påstod texten något om män över huvud taget? Genom avsnittet om uppfostran och vad de får satt för gränser..? (Det förutsätter ju förstås i så fall att alla män faktiskt gjort sådana handlingar mot andra barn, och att omgivningen tillåtit det.. och att de skulle ha ett gäng andra egenskaper som leder dem dit. Normeringen kring andras integritet är ju knappast enda faktorn, om den spelar in så).
Alla människor är väl potentiella brottslingar, för den delen? Alla människor är potentiella sexförbrytare, alltså. Det innebär ju inte att det är sannolikt att man genomför det (alltså en dålig formulering).
Om inlägget vill jag säga att det är en intressant vinkel, och troligen för många ett reellt problem. Jag har själv inte erfarenheten av att någon velat att jag skulle krama mor- eller farföräldrar alls (någon enstaka gång har de själva tagit initiativet) (eller någon annan släkting), men jag har sett liknande händelser och nog tror jag att det är problematiskt, och i alla fall inte riktigt bra för barnen..
Ett parallellt problem jag funderat över när jag vuxit upp, tycker jag, är hur en del bemöter och tvingar sig på djur..
Exakt detta skrev jag oxå ett inlägg om för några dagar sedan. Så skönt att flera skriver om det då det är ett väldigt viktigt ämne. http://muppmickis.vimedbarn.se/bolla-med-bebis-overgrepp/
Detta är ett fruktansvärt viktigt ämne! Så glad att någon tar upp det då jag inom socialtjänsten, familjerätten och liknande instanser märkt att man tvingas barnen till fysisk kontakt. min dotter har berättat hur hennes biologiska pappa stängt henne och gjort diverse psykiska övergrepp mot henne. ändå ser jag hur ”professionell” personal inte vill ge henne sin mössa förrän hon kramat honom. hon hoppar och sliter i mössan och säger tydligt att hon vill inte krama honom, men personalen ger sej inte. samtidigt säger andra instanser till mej att det är min plikt som mamma att se till så hon vill krama honom. Efter detta fick vi ha ett samtal med dottern om personligt integritet. något som man inte borde behöva ha med en 6åring.
Reblogged this on Dagens Jensen and commented:
Särskilt för barn – alla barn, inte bara flickebarn.
Många mammor skulle behöva läsa det här… Jag vet många mammor som blir helt förstörda när barnen helt plötsligt hellre kramar pappa än sin mamma. (Antar att papporna inte har samma förväntningar på närhet, genom sin mansroll)
Men när barnet inte vill sitta hos mamma, så gäller det att locka barnet till sig, alltså även om de inte vill. Att barnet växlar mellan föräldrarna är en del av en naturlig process, liksom även den växlande viljan till närhet med andra människor.
Däremot, vet jag inte vad filmen visar. Att det gäller barn vs. vuxna är självklart. Men när det gäller barn som leker med varandra? Barn i den åldern kan vara ganska så elaka mot varandra utan att egentligen förstå vad de gör. Att lägga vuxenaspekter på det som händer där tror jag är förödande för barnen.
Jag håller helt med om att detta faktiskt främst är något kvinnor (inte bara mödrar) gör, att det är så viktigt att få en kram. Som du säger ger mansrollen snarare signalerna att känslomässiga uttryck tex kramar är sådant som skall ges sparsamt varav det inte alls blir så stor sak om en man inte vill kramas, eller en pojke säger nej till en kram. Därför blir ofta trycket mot just små flickor att de ska kramas större än mot små pojkar även om detta att tvinga fram kramar drabbar barn av alla kön.
Vad gäller filmen lägger jag öht inget ansvar hos barnen, utan allt hos de vuxna. De vuxna borde ha gått in och avbrutit, visat barnen hur en integrerar med andra istället för att dels låta flickan bli pressad av den lilla pojken om och om igen och dels låta den lilla pojken bli förvirrad av att få återkommande knuffar. En gång är ingen gång men om detta upprepas och de vuxna fortsätter att inte ingripa blir det till sist inlärda beteenden, beteenden som i vuxen ålder kan leda till övergrepp.
Jag håller helt med texten, men det är ju också ett problem att flickor får lära sig att de inte kan ta på någon på ett dåligt sätt.
Inom vården har jag upplevt otroligt många obehagliga situationer där kvinnliga läkare, sköterskor och psykologer tar på en på ett obehagligt och totalt onödigt vis, som t.ex. att klappa en på rumpan. Samma sak med kvinnliga lärare som lägger handen på ens lår (något både jag och många andra jag känner varit med om) , och, i alla fall för mig, kom nästan all oönskad beröring jag fick som barn från vuxna kvinnor.
Jättebra skrivet. Men enig med att rubriken o inledningen kan göra att man feltolkar, å andra sidan reagerade jag så starkt på det att jag öppnade och läste. Innehållet var jättebra! Tack!
Jag håller inte helt med här – det är otroligt viktigt att vi får lära oss att kroppskontakt inte är konstigt och att de flesta vill oss väl. Jag växte upp var jag oerhört blyg och ville inte kramas, senare fick jag även höra att jag skulle passa mig för att alla pojkar/män bara vill en sak…
Det har lagt locket på många fina relationer. Jag ses som svårtillgänglig som vän och jag undrar alltid vad min man har för underliggande motiv när han kramar mig eller tar min hand.
Jag växte upp i ett kärleksfullt hem, har en omtänksam och trygg släkt, har aldrig upplevt övergrepp och har en man som respekterar mig över allt och alla. Jag fick lov att säga nej, till omtanke och mänsklig naturlig kontakt. Jag blev en oerhört tuff och självständig person, men jag har oerhört svårt att släppa folk nära mig och släppa tankar på att romantisk närhet är fult och obekvämt.
Jag tror att om vi visar barn vad ‘rätt sorts’ kroppskontakt och ömhetsbevis är så blir de trygga och kan själva avgöra när/om någon gör något som inte är ok.
Som jag skrev i texten skall en givetvis visa sina barn att kroppskontakt inte är farligt. Att göra det och att tvinga fram kramar etc är dock två olika saker. Tänk efter själv, när du var blyg och tyckte att fysisk kontakt var jobbig hade du verkligen gillat det bättre och sett mer positivt på det idag tror du om vuxna tvingat dig att kramas mot din vilja? Jag har svårt att tro det faktiskt. Däremot är det absolut inte ok att som dina föräldrar gjort, göra det omvända och utmåla kramar etc som dåligt. Vilket jag heller inte skriver något om att en bör göra. Tvärt om som sagt.
Det sista du skriver håller jag helt med om, och just därför bör aldrig barn tvingas till att kramas/ge en puss eller dyl eftersom vi då effektivt sabbar chansen för dem att lära sig att säga ifrån till beröring de inte vill ha.
Det står inte att hennes familj utmålade kramar som dåligt. Hennes familj var kärleksfull men lät henne slippa kroppskontakt. Hon sa nej.
Det står även att de utmålade det som negativt senare genom kommentarer som ”pojkar vill bara en sak” och dyl. Det var det jag syftade till.
Vad är det för jävla rubrik?!! “Ett nej betyder nej, även för barn.” Ett ja är ok då? Ett ja betyder fantamej nej också, när det gäller barn! Det har väl ingen betydelse vad ett barn säger för att ett övergrepp är ok!
Nej, ett övergrepp på ett barn är alltid ett övergrepp. Men inlägget handlar inte specifikt om övergrepp utan om vanliga kramar, vanliga pussar. Sådant barn faktiskt kan ge samtycke till utan att det är ett övergrepp. För är en vanlig kram ett övergrepp är alla vuxna pedofiler. Att däremot tvinga fram även vanliga kramar gör det lättare för en pedofil att grooma ett barn till att gå med på sexuella övergrepp eftersom barnet då redan är van vid att de ska ställa upp med sin kropp när vuxna säger det.
Så: barn kan ge samtycke till vanliga hederliga kramar men skall respekteras om de säger nej.
Barn kan aldrig ge samtycke till sexuella aktiviteter med vuxna.
Håller med vad du skriver. Klart man ska gosa mycket med alla barn om dom vill. Kände bara att ”ett nej är alltid ett nej grejen” är så förknippad med övergrepp att rubriken blev lite skev.
Ok, förstår hur du menar, vilket delvis är tanken då jag som texten visar anser att om vi inte respekterar barns nej till fysisk närhet kommer inte de heller göra det som stora. Att säga att ett nej är ett nej betyder ju noll om vi samtidigt gör tvärt om mot barnen.
Det stora problemet med samtyckeslag är inte att 6000 anmäls för våldtäkt och bara 200 fälls i domstol. För bara 300 fall hamnar i domstol där en samtyckeslag eventuellt kan göra skillnad.
Det stora problemet är att 5400 fall, där polisen VET vem som är anmäld, för offret känner denne, släpps den anmälde fri och åtalet läggs ner av den kvinnliga åklagaren.
Det håller inte ens för ens en ord-mot-ord rättegång. En stor del av dessa frisläppta registreras som “uppklarade”, vad det nu innebär.
DET är det stora problemet.
(300 anmälda våldtäkter per år är överfallsvåldtäkter där man inte vet vem som anmälts. Källa BRÅ)
I synnerhet kvinnliga åklagare väljer att lägga ner fall där de bedömmet att möjligheten till fällande dom är liten och de vill bespara offret en rättegång. Det är absolut ett problem, ett problem som bla bottnar just i samtycket. Idag räcker det rent teoretiskt för en förövare att hävda att hen inte uppfattat något nekande för att det ska vara i princip omöjligt att döma för våldtäkt. Det är ingen större ide att tvinga ett offer genom en uppslitande rättegång om en vet att sannolikheten för en fällande dom är så gott som noll.
Med en samtyckeslag finns den en möjlighet att komma runt detta. Obs att jag inte tror på en omvänd bevisbörda! Det gäller fortfarande för åklagaren att bevisa att förövaren inte inhämtat samtycke.
Hur har man löst samtyckeslagstiftning i andra länder? Funkar det verkligen bättre där?
Det beskrivs som något som ska göra skillnad, men i praktiken blir utgångsläget detsamma. Hen sa och hen sa.
Varför tror du att man registrerar tusentals fall som “uppklarade” trots att de inte ens prövats i domstol och ingen straffats?
Ord mot ord rättegångar är en soppa.
i Umeå frikändes de först för flaskvåldtäkten, vilket var sjuka nyheter baserat på vad man läst i media.
För de som vill läsa mer ingående om fallet för att förstå vad en domstol har att jobba med när det är ord mot ord rättegångar, finns domen att läsa här som offentlig handling.
http://www.fildirekt.se/dl/1368660428.pdf
Grymt bra skrivet! Ett nej är alltid ett nej.
Jättebra inlägg!
Fantastiskt klokt inlägg!
Har inte fler ord än så. Bara att jag är så glad när människor kan uttrycka sig så väl som du gjort här.
Ett nej är ett nej oavsett kön!
Övergrepp på pojkar/killar finns oxå och är vanligare än vad man tror men skammen är så stor att dom inte vågar prata om det
Ja absolut! Ska förtydliga texten kanske men menar givetvis att det gäller oavsett kön. Tyvärr pga övrigt i samhället är det ju pojkar som dock har störst risk att bli förövare av att få signaler om att det är ok att tvinga sig till fysisk kontakt.
Skönt att någon tar upp detta också.
Jag har själv i ung ålder blivit tafsad på av kvinnor på jobbet, handlingar som tveklöst skulle klassas som sexuella trakasserier om det varit män som tafsat på en ung kvinna, men ingen, inte ens jag själv uppfattade det som oacceptabelt. Då tyckte jag att det var besvärligt, men inte brottsligt/oacceptabelt. I dag skulle jag reagera mycket hårdare både om det skedde mig eller någon i min omgivning, oavsett kön. Attityden till ett Nej måste alltså utvecklas bland ALLA människor, oavsett kön och ålder.
Sjukt bra skrivet, kommer så väl ihåg när mormor å morfar ville pussas mot min vilja,, pågår än idag… Min mamma sa att dem skulle låta mig vara, är så glad över detta!! Mina kusiner har dock inte haft samma tur
vad otacksamma ni är i detta land, i mitt land uppskattar vi våra äldre och tackar för att dom gett oss livet,
någon dag finns dom inte längre och då ångrar ni alla gånger ni inte kramat dom
förresten tog den lilla tjejen hand om problemet själv vilket lärde säker pojken att inte göra om det…
Varför ska man vara tacksam över att få sin personliga integritet kränkt? En äldre som vill krama ett barn som protesterar fråga sig varför de saknar respekt för barnet.
Ursäkta, men det var väl just det pojken inte lärde sig? Kollar du på videon knuffar hon undan honom upprepade gånger. Slutade han för det? Nej, precis.
När jag var barn fick jag också lära mig att respektera äldre och inte säga emot, inte vara otrevlig. I det ingick att om en vuxen människa ville krama ett barn var det bara att acceptera.
Så när jag var elva år och min morfar sade ”kom så ska vi kramas lite” och sedan tungkysste mig och tog mig på mina knappt synliga bröst… då hade jag en aning om vad jag skulle kunna säga eller göra för att indikera att det där verkligen inte var OK.
Jag applåderar varje förälder som lär sina barn att de har rätt till sina egna kroppar.
*inte* en aning, skulle det förstås stå.
S.k “tjatövergrepp” är ett bra exempel på varför en samtyckeslagstiftning är helt vansinnig.
Hur tänker du då? Själv tycker jag den är ett rätt bra exempel på varför samtyckeslag vore bra så blir nyfiken på hur du resonerar.
Varför då?